magstar

Det står en uppsättning s.k "mocca-koppar" av märket "Arabia" i ett skåp i släktstugan på Gotland. Dom är små (som s.k mocca-koppar är), dom är söta och vackert mossgröna.  Det var mina föräldrar som köpte dom nån gång på 70-talet. Jag har f.ö inte en aning om vad man drack i dom, men nån sorts kaffe vad det iaf.. Såhär 30 år senare så känns det som om dom skulle funka alldeles utmärkt till Espresso.. Jag var kanske sju år gammal då mocca-kopparna (m. fat) tillsammans med en del annat porslin fick lämna fastlandet för att ta plats i stugan.. "Det som inte används hemma i stan, kan användas på landet" var min mors kloka tanke.. I sanningens namn tror jag inte dom användes vare sej i stan eller på landet.. 

När jag av en slump råkade se kopparna så fylldes jag av en tutti-frutti-känsla, det var en blandning av nostalgi, men också en betagenhet i hur snygga dom är och att jag naturligtvis VILL HA.. Jag vill ta hem dom, fylla upp med en espresso, och lite grosshandlarmässigt luta mej tillbaka i soffan och låta mej väl smaka.. Det är vad jag vill..

Mina släktingar vet inte om det, men jag har redan plockat ut koppar och fat ur skåpet, förpackat dom i tidningspapper och gömt dom under kläderna i min resväska. Jag har organiserat om i skåpet så att det inte blir nåt "hål" efter dom. Min förhoppning är att stölden ska passera obemärkt förbi, att övriga släktingar, som säkert tycker dom numer har lika stor rätt som jag till ägandet, inte märker nåt och att jag kan åka tillbaka till fastlandet och titulera mej som "Mocca-kopps-ägare"..

Jag oroar mej inte nämnvärt över eventuella stöldanklagelser typ: "Din mamma sa ju att kopparna tillhörde alla nu". Men om sånna uppstår tänker jag likt Karl-Bertil Jonssons pappa säga: "Sa och sa.. Dom är ju mina"..