magstar

Tror det är nån sorts trauma som lägrat sej över den vistelse jag har här på jorden.. Efter avfärden från Gotland, och hemkosten till fastlandet, så har jag varit som i ett vakum, eller nån sorts bubbla.. En traumatisk bubbla..
Det blev precis sådär som jag fruktade, dvs ett möte med hemstaden som inte var fullt ut av godo.. Kan ni ex tänka er Obelix utan bautastenar eller grillade vildsvin ?? Det känns inte naturligt, eller hur..? Min hemkomst känns inte heller helt naturlig.. Jag framstår, i mina egna ögon, som nån sorts Dr.Jekyll & Mr Hyde.. Det är två personligheter som fajtas.. Under tiden på Gotland har "farbror doktorn" och "herrn" samsats och varit bästa lekkamrater, men nu strider dom igen.. Det den ena vill, vill inte den andre, och med det följer ett "ingenting".. I detta ingenting har, som exempel, bloggande inte varit helt naturligt, ett liv på stadens gator & torg inte helt normalt.. Det som funkat har varit deras gemensamma kärlek till sängen, dammsugaren och internet..

Idag bände jag upp ett hål i kokongen, tog mej både i kragen och i kalsonglinningen och exponerade mej för mänskligheten.. En märklig känsla.. Gör just nu mitt bästa för att förvalta den och acceptera det som nån högre makt bestämt åt mej, dvs "det är här jag är nu.. lär dej leva med det"...