Jag ljög

Hoppsan sa.. Tänk så duktig jag är på att ljuga ibland, trots att jag egentligen inte vill och trots att jag alltför ofta avslöjas dom gånger jag försöker..
Har varit på stan med Fredrik och min arb.kamrat/producent/"sambo", Lisa.. Vår gemensamma tanke var att ta några öl och ha lite trevligt.. Det började bra.. Rikligt med diskussioner, utbyte av erfarenheter, ifrågasättanden av varandras ståndpunkter, beslut, val osv osv..

Efter sisådär två öl var på "Bageriet" så beslutade vi oss för att byta lokal, vi tog tillflykten till "Effes".. Där skulle Fredriks barndomskamrat (som jag inte ens kommer ihåg namnet på) sluta upp.. På en tråkighetsskala från 0 till 10 så var "barndomskamraten" en klar "tolva".. Från givande samtal landade vi helt plötsligt i ett "ingenting".. Det är då man börjar skruva sej, byta sittställning, trumma lite med fingrarna på bordet, skicka sms, radera sms, fundera på Israel/Palestina-krisen, om jag rengjorde luddfiltret i torktumlaren efter tvätten...... Killen var en katastrof som uteslutande var intresserad av innebandy och barndomsminnen..
Tjohoo !!   :(

Det var då, mitt i snacket om mexitegelvillor utanför Halmstad, som jag drog till med jättelögnen Orvar och avlägsnade mej på min svarta stålhäst.. Den här gången utan göra volter med densamma.. Jag tror mej kunna säga att lögnen för en gångs skull  funkade.. Nöden har ingen lag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0