Civilkurage
Jag var på Ikea igår med en kompis. Precis när vi kom ut på genom dörrarna, efter avklarade inköp, så ringde kompisens mobil. Det var en snubbe vid namn Lars som via nåt register hittat numret via nummerplåten på bilen. Han blev nämligen vittne till hur en man körde på min kompis bil och sedan bara parkerade och gick därifrån.. Vittnet Lars skrev upp "krockarens" bilnummer och ringde sedan. Innan "krockaren" gick hade han snabbkollat på "kompisbilen", men gick sedan utan åtgärd..
Precis när jag var på väg att ringa polisen kom den vårdslöse föraren tillbaka. Eftersom jag har ett visst "bandhunds-beteende" så var det jag, och inte min kompis, som agerade. Jag frågade "Är det din bil?" och efter att ha fått "ja" på frågan så lät jag honom, övertydligt, förstå att jag precis var på väg att polisanmäla honom. Han såg lite oförstående ut, men när jag pekade på hans bil (efter att först ha pekat på skadan på kompisbilen) så kunde han inte neka. Tydliga färgavtryck och repor visade med all tydlighet att han var "den skyldige". Han snackade inte särskilt mycket (vågade kanske inte då den "bandhundsagressive Magstar" gick i spinn), så efter lite utbytande av uppgifter drog han iväg med svansen mellan benen.
Det jag egentligen vill berätta är hur mycket jag beundrar killen (Lars) som ringde. Det tog säkert lite tid att kolla nummer och sedan ringa, men visar på civilkurage, sånt som dom flesta lider brist på. Om alla vågade ta ansvar för vad dom ser, och agera därefter, så skulle samma personer kanske inte stå och gasta om vad Polisen sysslar med och varför dom inte kommer osv..
Precis när jag var på väg att ringa polisen kom den vårdslöse föraren tillbaka. Eftersom jag har ett visst "bandhunds-beteende" så var det jag, och inte min kompis, som agerade. Jag frågade "Är det din bil?" och efter att ha fått "ja" på frågan så lät jag honom, övertydligt, förstå att jag precis var på väg att polisanmäla honom. Han såg lite oförstående ut, men när jag pekade på hans bil (efter att först ha pekat på skadan på kompisbilen) så kunde han inte neka. Tydliga färgavtryck och repor visade med all tydlighet att han var "den skyldige". Han snackade inte särskilt mycket (vågade kanske inte då den "bandhundsagressive Magstar" gick i spinn), så efter lite utbytande av uppgifter drog han iväg med svansen mellan benen.
Det jag egentligen vill berätta är hur mycket jag beundrar killen (Lars) som ringde. Det tog säkert lite tid att kolla nummer och sedan ringa, men visar på civilkurage, sånt som dom flesta lider brist på. Om alla vågade ta ansvar för vad dom ser, och agera därefter, så skulle samma personer kanske inte stå och gasta om vad Polisen sysslar med och varför dom inte kommer osv..
Kommentarer
Trackback
