Som en vante

Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt? Tror det.
Är nog ganska tillfreds med mig själv, även om jag har mina dalar då och då.
Klart jag undrar. 15 år på samma jobb.
Sveriges Radio.
Vad är det för skit? Eller...

Men det var så det blev. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.

Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0