magstar

Ok. Jag erkänner. Jag satte på Tv´n när jag vaknade, det var
reprisen på nåt "Go´kväll"-program.
Mat-Tina var där, Jöback sjöng och det gjorde också Jill Johnson.
Jag anklagar programledaren Beppe Starbrink (han heter så, kollade på text-tv) för följderna.
Någon måste ställas mot väggen, någon är ansvarig...

Ok, Starbrink ska ha stryk.
Pryglas.
Hårt.
Fram med oxpiskan.
Fram med tjära och fjädrar.

I 45 minuter har jag nynnat på "Joleene" (Dollys låt, ni vet) som Jillsan Johnson sjöng i programmet. Det som upprör mej är att jag VET det kommer att fortsätta. Nynnandet alltså. Nynnandet som ibland övergår i sång.
Nynnandet som är en produkt av en låt som fastnat i skallen, fast man inte vill.

Jag har hunnit med att nynna liggandes i sovrummet, över ett glas vatten (inte helt lätt) i köket, medans jag bajsade och nu sittandes på sängkanten. Det är inte alls roligt!!

Hunden tittar snett , silverfiskarna flyttar och grannarna slår i väggen.

Oj, nu är det dax igen.
Det är refrängdelen i FALSETT som vill ut...

"Joleene, Joleene, Joleene, JOLEEEENE......."

Fan.
Hjälp.
Stoppa mej!
Någon?
NU!!