magstar

Jag börjar känna mej hemma i den röra som är mitt hem.
Ett konstigt lugn som inte alls känns stressande, trots att det snart är jul, trots att en del vänner och bekanta propsar på att få hälsa på. Mitt "vanliga" jag hade nog varit nära sammanbrottet då "ordning & reda" inte existerar. Jag tror det är vetskapen om att det så småningom blir helt fantastiskt som gör mej trygg. Att det dessutom är än mer att göra på jobbet (än hemma) bidrar nog också en del + att jag lärt mej att prioritera på annat sätt. Ibland iaf.

Idag, när jag kanske borde varit hemma och "fixat", så tog jag istället en promenad med Frank. Först gick vi längs ån och träffade en annan terrier, sedan fortsatte vi med att flanera i stadsmiljö. Trots att han uppnått en mogen hundålder av snart sju år så är han fortfarande lika positiv och nyfiken på allt och alla han möter. Det fälls ständigt kommentarer om hur söt han är. Det stämmer. Väl hemma tog vi en paus i soffan innan jag, återigen, utan en tanke på allt som borde göras, gick ut på stan och lät mej inspireras. Tittade på lampor, på tyger, på möbler och funderade på hur, och vad, jag ska göra där hemma när lusten väljer att infinna sej.

Det enda som "grumlar" lite är att när det kommer till det här med att möblera, fixa, tänka smarta lösningar osv så är det så oändligt mycket roligare att vara två. Jag är inte två, och trivs med det, men inte alltid. Love u.