magstar

Vaknar med ett ryck. Utan anledning. Det är tyst i lägenheten.
Lugnt och stilla.

Jag är klarvaken.
Påslakanet sitter som en tvångströja.
Kliver upp ur sängen, tittar ut genom fönstret.
Solen sticker i ögonen.
Jag går till köket.
Trots att jag är ensam går jag tyst.

Smyger.

Jag vill inte störa, inte väcka nån. Vem vet jag inte.
Det finns ingen annan i mitt liv.
Gör en espresso, går ut på balkongen.
Luften är försommarhög, nästan som på hösten.
Behagligt. Inte varmt, Inte kallt. Svalt.

Jag står en stund och funderar. Tänker. Drömmer.
Drömmer om nåt mer.

Jag inser att jag har det bra och har uppnått en del.Yrkesmässigt.
Oroar mej inte överdrivet för pengar. Är respekterad. Hyfsat lyckad.
Och ändå är jag inte helt lycklig. Är inte intresserad av de killar som vill ha mig.
Saknar nån att dela mitt liv med. Nån att ge min kärlek . Nån som vill ge sin kärlek till mej.
Jag tycker jag förtjänar det.

Jag är värd att älska.

Jag dricker upp espresson, vänder mej om för att gå in igen.
Ser nåt som speglas i glasdörren. På balkongräcket sitter en gråsparv.
Bara 30-40 cm från mej sitter den. Tittar på mej. Den flyger inte iväg.
Den sitter. Jag står. Ganska länge. Vi är nästan orörliga.
Till slut flyger den iväg. Lika snabbt som den kom.

Tisdag har gjort sin entré.
Kanske finns det hopp för mej med.