magstar

Min hund, Frank, av rasen Bostonterrier är inte bara en snäll, känslig, oerhört söt och lydig liten hund, han är dessutom en god, förstående, lyssnare. Har jag trott.
Många är dom stunder då jag delgivit honom mina tillkortakommanden, funderingar på livet osv. Han kanske inte visar helt övertydligt vad han förstår, eller inte förstår, men han tittar intresserat (?) på mej med sina små kulögon och ömsom lystrar lite extra, med sina öron "uppfällda", ömsom lite mer trött blaséartat, med öronen "nedfällda".

I min iver att få veta hur mycket han egentligen är inbegripen i mina spörsmål så satte jag honom idag på prov då han sin vana trogen placerade sej på min bröstkorg.
Med hjälp av enstaka ord kontrollerade jag hur han reagearde när jag sa dom. Beroende av reagens på respektive ord har jag sedan gjort mej en bild av hans empatiska förmåga och införstående i sammanhang.
Resultat: Han skiter i mina funderigar om livets mening, men lyssnar lik förbannat.

Hör följer ord som INTE skapade reagens hos människans (min) bästa vän (Frank):
- Psykoanalys
- Kognitiv beteendeterapi
- Kärlekshandtag
- Liktorn
- Lyckopiller
- Sömntabletter
- Hålfotsinlägg
- Mousserande vin

Här följer ord som skapade reagens (positiv) hos samma varelse som ovan (inte människan):
- Promenad
- Pizzakant
- Hilda (liten unghund som F har pedofila tendenser till)
- Ut
- Mat
- Hampus (flockmedlem)

(Undertecknad reagerade själv mest positivt, inte oväntat, på "mousserande vin" och "mat")