magstar

Här sitter jag och försöker känna in vad jag egentligen vill. Mina flyttplaner från den lilla staden vid havet är långt framskridna, men till vad jag flyttar har jag ingen aning om. Inte just nu.

Var i Stockholm (som är ett av alternativen), igen, häromdagen, och jag försökte som Ernst Kirchsteiger att "känna in" stan. Jag lyckades sådär...

Ibland känns det så rätt, ibland så fel. Kan tycka att stora städer saknar själ, men samtidigt är t.ex Sthlm som en samling med upplevelser, men på nåt vis utan sammanhang. Jag blir glad och besviken i ett och samma andetag. "Inte ska du bo i Stockholm". Jag hör vad dom säger och vill motbevisa alla som dissar hufvudstaden, men hur jag än försöker så går det inte, men lyckas inte med motsatsen heller.

På väg hem i bilen, efter att ha lämnat alla vänner, sätter jag på bilstereon. Och då händer det. Innan jag ens hunnit ut ur stan. I en skön mood drar Sam Sparro igång "Black & Gold". I drygt tre minuter känns det som att jag är ett med med Stockholm, att jag fattar lite vad staden handlar om. Nästa låt är "Only heart" med John Mayer. Det lilla samförstånd jag haft med staden försvinner med ens. Fråga mej inte hur, eller vad låtarna betydde i sammanhanget.

Dags att åka hem.
Eller i alla fall dags att åka dit jag bor.
Till den lilla staden vid havet.