Lira partygura

Jag önskar att jag var bra på allt. Att allt jag tog mej för utfördes på bästa möjliga sätt. 
Men inte då. Det finns en mängd saker jag är riktigt dålig på. Skitkass, faktiskt. 

Ta det här med att spela gitarr till exempel. Jag förstår precis vad jag ska göra. Jag kan tekniken på papperet, men när jag väl tar tag i guran så skiter det sej kapitalt. Allt jag lärt mej är som bortblåst. Visst, jag kan fixa ackorden till en visa av Cornelis, men ska det till nåt mer så fladdrar jag som ett löv och wobblar mellan banden på gitarrhalsen. 

Jag inbillar mej att alla ser att jag är dålig, men oftast är det bara min egen rädsla som hindrar mej. Jag vet att jag borde stå på och bara satsa, våga och hänge mej obehindrat. Och så svårt är det ju inte. Egentligen. När jag väl gör de där sakerna rätt, nån gång då och då, så går det ju bra. Jag kan, jag vågar till och med improvisera och ta ut svängarna, inte bara ta dom gamla "dängorna". Men det är inte ofta. Det är inte det att jag blivit utskrattad eller fått blåsor på fingrarna. Tvärtom. Snarare är det rädslan att jag skulle kunna blotta nån form av mänsklighet, ramla och slå mej mentalt. Jag har lyckats hålla mig uppe större delen av de gånger jag försökt, men ändå finns rädslan där – möjligheten att jag skulle ramla, inte bli bekräftas på det sätt jag vill. Typ.

Därför håller jag tillbaka. Hellre inte lira alls. Hellre stå och hänga lite snyggt mot en dörrpost på festen, och smutta på en drink, än att ha roligt på riktigt. För om jag inget riskerar så skadas jag ju inte heller. Jag vet att det är ett helt galet sätt att tänka, men sån är jag. Eller sån har jag i alla fall varit. Jag försöker "vända på kuttingen". Det kan väl sammanfattas med att jag vågar ha roligt helt enkelt. Och det har gett resultat. Jag missar och spelar iofs lite fel då och då, men "slår mej" gör jag inte. I alla fall inte allvarligt. Det är bara att resa sej och försöka igen. Så nu vet ni. Hur jag spelar gitarr. Och hur kass jag varit på att ragga. För det var ju det det egentligen handlade om.

Kommentarer
Postat av: Oskar

Vissa av dina inlägg är helt fantastiskt bra skrivna. Det här är ett av dom. Roligt, utlämnande, med tanke och humor. Kram på dej.

2008-09-28 @ 18:09:25
Postat av: R

Jag är en jävel på gura, men suger då det kommer till raggande. You´re not alone, mannen.

2008-09-28 @ 18:50:35
Postat av: Sara Carlsson

Du får mig nästan att gråta. Du beskriver det som så många kan identifiera sej med på ett vackert sätt. Jag skulle vilja känna dej. Du verkar så mångfacetterad, glad, ledsen, självsäker, tänkande, tvivlande och en hel del annat. Du gör mej så nyfiken och hoppfull. Kramar till dej.

2008-09-28 @ 22:13:22
Postat av: Stefan

Mannen Ge DiG Hän....Spela pååå bara....det funkar alltid...se bara på mig...jag kan inte heller men lirar ändå..

2008-09-29 @ 00:03:28
Postat av: Timo

Våga vara, våga lev. Stå upp för dig själv. Har du lika många kvaliteer irl som i skrift är du rikligt begåvad. Önskar dig allt gott.

2008-09-29 @ 00:16:46
Postat av: Timo 2

Ps. Jag VET att du har dom kvaliteerna. Du fattar. Ha en bra måndag. Kram.

2008-09-29 @ 09:25:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0