Jag är Gud

Är trött och lite sönderstressad. Att blogga tar emot lite. Orkar inte tänka på vad som händer och berätta om det, men har man "tagit fan i båten, så får man ro den iland". En hård låt kanske...?

Jag sätter mej i soffan och lägger fingrarna mot tangentbordet och funderar lite. Ska jag hitta på nåt? Småljuga. Nåt om att jag spelade den här låten för en kille jag ville vara med när jag var 26. Att han inte fattade. Varken mej eller låten. Sådär som det brukar vara irl. But no, nån skulle förstås se igenom det hela. Låten är för ny.


Så jag funderar vidare.


Kanske borde jag skriva nåt om att den här låten skulle vara jag, om man nu kunde vara en låt menar jag. Men inte heller det är ju sant. Eller sant är det väl, just nu känner jag att jag skulle vilja vara den här låten. Om det inte vore för texten. Och då går det  ju inte. Vad vore jag utan en bra text? Vem vill vara massa trummor, synthar, gitarr och bas? Ni hajar. Det funkar helt enkelt inte. I need lyrics.

Kanske skulle man skriva nåt om att den här låten bara finns på nåt vis. Skit också.
Sen slår det mig att jag kan lägga upp låten. Utan att motivera varför. Bara sådär.


Det är ju ändå jag som är Gud.
I alla fall på den här bloggen.


Here is Marilyn... Hård skit!


Kommentarer
Postat av: Den Gudomlige J

Svinbra låt! Kom ihåg den med Soft cell, men Manson gör den GRRRYM!

2009-10-08 @ 16:15:36
Postat av: Karin Berglund

Trodde ett tag att du förtagit dig och fått storhetsvansinne, men på din egen blogg är du ju Gud. Tycker f ö du ändrat lite stil. Är det välmåendet som gör dig pillimariskt bitsk?

2009-10-08 @ 17:09:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0