På!
Jag vet att det är bra väder just nu, men borde inte en depression vara i faggorna?
Jag menar: Höstdepressioner brukar ju komma som ett brev på posten då semestern är slut, och då jobbet regerar igen. Är det så? Är det så?
No way José... Jag börjar misstänka att nåt är fel. Jag är på så bra humör!
Är jag kär? Nope! Har jag fått löneförhöjning? Nono. Har jag vunnit pengar! Nix
Har jag gått ner i vikt. Njet! Har jag en fin son, en hund, ett liv? Jojomensan.
Jag kan i ärlighetens namn inte hitta nån ny, konkret, anledning till min sköna stämning.
Jag är liksom bara "på". Känner mej glad, energisk och stark på ett sätt som det var
längesen jag kände. Jag tänker njuta så länge det går. Men det är inte utan att jag
undrar vad som kommer sen? Men som Christer Björkman en gång sjöng: "Imorgon
är en annan dag". Den dagen, den sorgen.
