Shit, vad tiden går.
Igår var det 11:e september. Ni vet när bl.a tvillingtornen i World Trade center i New York rasade i den där hemska terrorattacken år 2001. Hujedamej. Det är ungefär som med Olof Palmes död, dvs nästan alla kommer ihåg var de var just den dagen när de hörde om attacken. Jag minns.
Jag minns att jag bodde på Trädgårdsgatan i Härnösand, jag minns att jag var på väg till Klas i Östanbäcken (som inte visste nånting när jag berättade), jag minns känslan av att "nu har något hänt som kommer att påverka oss för alltid".
Jag tycker inte att det känns som så längesen det hände, men när jag tänker på allt som hänt efter attacken och fram till idag så känns det nästan oändligt. I mitt eget liv alltså.
Jag har, som exempel, flyttat fyra gånger sedan dess. Köpt och sålt en lägenhet, köpt och sålt ett hus, hyrt två lägenheter. Tänker jag på allt som ryms inom alla dessa väggar, i form av relationer, renoverande, arbete, tanketid, festande, gråt, glädje osv osv, så blir åtta år en ganska lång tid. Men i förhållande till en terrorattack känns det som en kort tid.
Vad vill jag då med detta inlägg? Inget särskilt. Det bara slog mej, men värt att tänka på. Kanske.
Det slog mig också att jag vet var jag satt, vem jag pratade med och vad vi pratade om. Tänka vad saker kan sätta spår! Ha det gott! Hör av dig när du är i stan! Kram Ullis
Det slog mig också att jag vet var jag satt, vem jag pratade med och vad vi pratade om. Tänka vad saker kan sätta spår! Ha det gott! Hör av dig när du är i stan! Kram Ullis
Varför blev det 2 inlägg??? Fyllan och villan, eller? Kanske ville jag trycka på att du är hjärtligt välkommen! Kram Ullis
Du ser, Ullis, du bekräftar det jag märkt. Jag tar din uppmaning på allvar, men tyvärr så är min tid nästan alltid synnerligen begränsad när jag är i Sthlm, men det kommer att komma ggr då det inte är tågresor, möten + andra inbokningar som spökar och då ringer jag helt plötsligt... :) Kram i retur.
