Det tycker jag är konstigt

Jag tycker det är smått märkligt med människor som använder frasen "Jag älskar barn" i tid och otid. Inte pedofili-obehagligt utan mer konstigt märkligt. De verkar ha gjort det till en slags osympatisk gimmick. Detsamma gäller människor som bara "ääälskar gamla människor".

Vid lite eftertanke är det ju en konstig generalisering. Visst kan man älska barn. Vissa barn. Såna barn som är ens egna, roliga barn som man orkar ha tålamod med. En del ungar vill man däremot taga ur daga, trots att man egentligen vet att det ytterst är föräldern som är den felande länken som släpat med sin lille illbatting vid t.ex. restaurangbesök.

Visst kan man älska gamla människor. Vissa gamlingar. Såna gamlingar som är skönt sura, oförbittrat arga men rent allmänt gillar livet. Men gamlingar som satsar allt de har på att sina sista år fucka upp andras liv, som alltid fulgnäller utan glimt, och utan hjärta, och går omkring och luktar ost. Den sorten vill man tysta och låsa in på nån inrättning och smälta ner nyckeln.

Och hur kommer det sig att det är just barn och gamla som kan buntas ihop till en grupp och bara älskas? Man hör ju aldrig någon uttrycka sin förkärlek för medelålders män/kvinnor, ifall det inte rör sig om nån sjuk böjelse av nåt slag. Det skulle aldrig passera obemärkt.

Varför är det inte alls lika okej att så förbehållslöst älska överviktiga medelålders mellanchefer med uppenbart dålig intimhygien och begynnande flint?

Dem är det ingen som älskar som grupp. De stackarna.

Kommentarer
Postat av: Sixten

Ta det bara lugnt Magstar, du har snart passerat gruppen som ingen älskar. Med stormsteg kommer du tunnhårig och lomhörd att röra dig mot en älskvärd grupp, med eller utan läsglasögon, lösgom och rullator.



Under tiden får du nöja dig med att en och annan älskar dig ändå.

2010-04-08 @ 12:54:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0