En resa i tiden

På min väg hem idag så gick in på Hemköp.

Framför mig i kassan stod ett par, en äldre tant och farbror. Mannen hade en mustasch som för mig blev som en tidsmaskin. Mannen tittade konstigt på mig, och jag tittade tillbaka. Jag fäste min blick på mannens överläpp och helt plötsligt, utan förvarning, så kastades jag tillbaks till barndomen.

Hos mormor & morfar, där jag brukade vara på somrarna, hade vi, i högen av massor med Saxons veckotidning, ett par nummer av serietidningen "Knoll och Tott", än i dag världens äldsta serie om jag inte missminner mig. Den handlade om två jävelungar. Varje förälders mardröm. Jag älskade den.

Med i serien fanns det en gubbe med extremt rak mustasch. Jag minnas att jag tyckte det såg stört ut i serien redan då. Gubben i kön hade en en sådan mustasch. Jag har aldrig, tills nu, sett nåt liknande i verkligheten. Jag var alldeles fascinerad. Precis som en piasavakvast. Tänk att ansiktshår kan vara så rakt. Det trodde jag inte. Nu vet jag.

Plötsligt var jag tio år igen.

Kommentarer
Postat av: Karin C

Jag känner igen Knoll & Tott, men minns inte hur dom såg ut. Men det är en skön känsla när man ibland ramlar över gamla saker från när man vara barn och överrumplas av hur många minnen man har.

2010-06-17 @ 12:28:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0