magstar

Helvetessatansjävlar! Jag har gått och blivit en sådan där jävla galning.

Min kamrat Mattias gjorde mig uppmärksam på det häromdagen då jag kom gående från bussen, på väg hem efter jobbet, och inte upptäckte att han stod korsningen in mot gatan där jag bor och pekade på mig med gapande mun.

Grejen var att jag håller på att läsa en bra bok och var helt inne i handlingen, kunde inte sluta när jag steg av bussen så jag fortsatte läsa när jag gick. Sånt gör man bara inte.

- Fy fan vilket jävla psyko du är, utbrast Mattias, du vet väl att det bara är psykon som GÅR och läser bok på stan?
- Men men... jag... den är ju så jävla bra, försökte jag försvara mig. Det var lönlöst.
- Du är fan inte klok, helt crazy, nördig!

Alltså jag har själv alltid tyckt att det ser obehagligt ut när någon kommer gående mitt på gatan, djupt försjunken i en uppfälld bok. Så lobotomerat på något vis. Totalt socialt ogångbart.

Och plötsligt gör jag exakt det där socialt ogångbara. Skjut mig. Nu.