Försöker nå högre höjder

Ännu en vecka har börjat. Det är märkligt hur dagarna går, lyfter man inte blicken passerar fem år utan att man märker något annat än att magen blir större och kråksparkarna runt ögonen sprider sig sakta men säkert.

Jag har insett att jag är livrädd för att fastna, trampar ständigt för att undvika kvicksanden. Så här står man och gör höga knälyft som en annan idiot medan resten av världen koncentrerar sig på att leva. Jag dövar oron med intryck, men blir aldrig helt nöjd.

Jag  försöker knarka liv, men tycker ständigt att kickarna är för svaga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0