Minnen flaxar omkring

Sorterade tre(3!!) flyttlådor med barnböcker igår.
Jag kände igen varenda en och kom ihåg att vi läst dem, men att det var så många böcker, så många sidor och timmar som avverkats, kom jag inte ihåg. Inser hur det kommer sej att "avkomman" fortfarande läser en hel del och har ett synnerligen rör(l)igt intellekt. Han har det i blodet.

Jag hittar buntvis med Alfons Åberg, Mamma Mu, Pettson, Nicke Nyfiken, Barbro Lindgrens sköna "Sunkan flyger", "Lilla blå bilen", sagor om tomtar, om troll och massor med annat... Historiens vingslag (som det brukar heta) flaxar omkring i vardagsrummet. Jag ringer sonen för att ta reda på vad han vill ska sparas och vad vi kan ge till andra barn. Han svarar snabbt: Det mesta kan skickas vidare, men "Lilla blå bilen", "Sunkan flyger" OCH "Örjan - Den höjdrädda örnen" måste vara kvar. Jag letar vidare bland alla böcker och hittar tillslut "Örjan..". Måste ha läst den hundratals gånger. Mera minnen. Den rekommenderas.



Örjan är en ovanlig örn - han vågar inte lära sig flyga, men han drömmer om att kunna svinga sig lika högt upp i luften som de andra kungsörnarna. När han sitter på en stubbe blir han plötsligt tilltalad av en pytteliten kungsfågel, som med list och övertalning till slut lyckas lura upp Örjan i en tall på den högsta kullen och få honom att släppa taget för att flyga ut i den varma sommarvinden. En bok om självförtroende med skickligt och humoristiskt gjorda fågelbilder och med fakta om kungsörnar och kungsfåglar längst bak.



Kommentarer
Postat av: Therese

Bra där, Leijon...Barnböcker is the shit! :) Att läsa böcker för/med sina barn tror jag är bland det bästa man kan göra. Gärna samma bok omåomåomigen. Att min 4-åring kan "Historien om någon" utantill är inget hinder från att vilja höra den kväll efter kväll. Visst är det fascinerande?

2011-12-08 @ 16:17:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0