magstar

Ok, det är inget att hymla om. Jag har sagt det förr. Jag vill träffa honom. Med stort H. Men jag är alldeles för singel för att orka hänga upp mig på hela grejen. Men ja, jag vill träffa nån som greppar mig, som fattar vad jag sysslar med, som inte blir rädd när jag är intensiv, disträ, jobbar för att jag gillar det eller är extremt passionerad.

Jag har haft förhållanden. Få långa. Många korta.

Så nu är vi där igen. Ligger i en hotellsäng i Stockholm och känner. Tänker.
Det är det där med kärlek som spökar. Jag vet aldrig vad jag vill.

Men jag tror att jag vill hitta honom.
Nu.

Men tills jag funnit, eller blivit funnen, så tänker jag leka.
Leka sådär som jag gör, för nöje och bekräftelse.

Jag ska snacka.
Jag ska umgås.
Jag ska hångla.

Men jag är ensam.

Orkar inte inte ens sortera bort de som vill ha mig för triviala saker som pengar, image eller annan skit. Allt jag vill ha är någon som fattar.