På rymmen (men inte längre)

Förra veckan var han på tapeten igen, mannen som gett uttrycket "up to no good" ett ansikte. Hujedamej. Jag snackar förstås om killen som vi minns för en synnerligen brutal och meningslös familjeslakt i Västerbotten, eller trippelmord som det kallas i mer rättsliga termer. Juha Valjakkala, eller som han, fantasirikt, kallar sig numera: Nikita Foughanthine. Han rymde helt sonika, men fångades igen. Förstås. Alltså: Den här killen har inte direkt suttit på händerna under sin kåkvistelse. Han rymmer lite då och då, tar sig en och annan bonn-permis, och i intervjuer verkar han inte sova allt för dåligt på nätterna över vad han gjort. Man skulle kunna säga att han skickat sitt samvete på livstidssemester. Det är alltså den här killen jag menar:



Man ska inte döma en människa efter utseendet, men i detta fallet är jag benägen att göra avkall. Ingen svärmorsdröm direkt. Ingen man vill parta med heller.
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget, men USCH, typ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0