magstar

Jag har svackor. Jag har en del "skavanker", både fysiska och psykiska. Min självkänsla går upp & ner, mitt självförtroende svajar. Jag tror jag är som folk är mest.

Men mitt i allt det som av andra kanske kan tolkas som tillkortakommanden (jag ser det inte så) så är jag stolt över mig själv. Jag är inte i min attraktivaste ålder, varken vad gäller jobb eller kärlek, men jag vågar fortfarande förändra. Jag vågar utmana mig själv, trots att jag ibland känner att jag bara vill sitta kvar på samma stol bland fina kamrater och må bra, känna trygghet, vila i min comfortzon. Men jag gör det inte.

2011 har varit ett annorlunda år. Jag har jobbat som chef/arbetsledare och lämnat de arbetsuppgifter jag haft länge, men fortfarande älskar. Jag har flängt mellan Stockholm och Sundsvall. Jag har lärt mig tusen nya saker, misslyckats med en del, lyckats med annat. Jag har "gjort mig av" med min älskade lilla hund (det sög), men nu mår både han och jag bättre på varsitt håll. Jag har sålt min bil vilket är en större grej än ni kan tro, men jag var tvungen att testa om jag kan och vågar vara utan bil. Det funkar! Men jag kommer att köpa en ny så småningom. Nu ska jag, som ni kanske redan läst i tidigare inlägg, flytta från min fina, stora, våning i "Stenstan" och landa i Hufvudstaden där en ny fin bostad väntar, där ännu ett nytt jobb ska testas, där gamla, och nya, vänner ska få en uppdatering.

Ok. Jag blir nog aldrig helt tillfreds med livet, men jag är ganska nöjd med att jag fortfarande lyssnar på mig själv, att jag vågar. Ja, jag kallar det faktiskt "vågar".