magstar

Det finns dagar som börjat bättre än den här. Jag somnade på bussen till jobbet (som jag inte skulle till idag eftersom jag ska till Stockholm) och vaknade med ett ryck. Inte vid radiohuset, utan i Granloholm. Kanske en av de värsta platserna för ett uppvaknande. Alla som varit i Staden av sten vet att det är dagens sanning.

Mitt emot mig satt en gammal kvinna. Hon måste ha stigit på någonstans mellan Alliero och sjukhuset. Hon hade sminkat sig som blandning mellan Marilyn Manson och en överårig burleskstrippa. Jag ryckte till en gång till. Som pricken över i hade hon färgat sina Juholt-mustascher till ögonbryn. Ka-tjing! Skönt iofs med någon som går emot strömmen, som vågar vara sig själv(?), men inte mitt drömmotiv i ett perfekt uppvaknande. Det gick helt enkelt inte att slita blicken från brynen i fråga. De var faschinerande. Groteskt och oförargligt i ett och samma andetag.

Jag lider verkligen så här års. Tröttman är mer eller mindre bedövande och jag har verkligen svårt att finna det försvarbart att lämna sängen på morgonen. Hösten är mörkrets furste och vi är inte bästa vänner. Ja, jag säger då det: Ett uppvaknande till i Granloholm och jag tar tjänstledigt fram till sommaren.

Nu: Mot sydligare breddgrader.