Prins Hampus

Han sov på mitt bröst, ett liten pojke utan hår som delvis såg ut som jag. Jag kände hans lilla hjärta slå snabbt medan hans nävar knöts i en orolig dröm.

Jag nynnade lugnande på en låt. Nanananaaa...

Jag strök hans rygg försiktigt och viskade: Du behöver inte oroa dig, pappa är här. Sov nu. Vila. När du vaknar är jag här. Pappa är här, och även om du inte vet nånting om vad som komma skall så är jag här. Kommer alltid vara här. Alltid.

Hos dig.

Jag var livrädd och tänkte ofta på vad jag gett mig in i. Men trots en del tvivel på mig själv, och min förmåga, så lovade jag min lille prins att Du ska veta, och kan vara säker på, att jag kommer ta hand om dig, älska dig som inget annat. Jag ska skydda dig från monstren och bära dig genom regn, snö och sol. Jag ska, så gott jag kan, visa dig livet och viska dig till sömns. Sov nu, vila en stund, när du vaknar är jag här. Jag kommer alltid vara här, min fina lilla unge.

Sov lille Hampus, pappa är här.



(Tiden går. Jag minns. Egentligen har inget förändrats. Han är snart vuxen. Jag är fortfarande hans pappa. Han är min unge. Något har jag, trots allt, gjort rätt för han är en bra människa med sunda tankar. Jag älskar honom gränslöst.)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Underbart, vackert, rörande skrivet.

2012-02-23 @ 18:39:47
Postat av: Eva

Jag tror du är en underbar pappa.

:-)

2012-02-23 @ 23:11:15
Postat av: MAGSTAR

Tack. Kände mig lite patetisk när jag skrev, men det kan jag bjuda på. Det är svårt att sätta ord på de känslor jag har för den ungen. F ö så tror jag inte att jag är en "underbar pappa", men jag är en tillgänglig pappa som alltid stått och står vid min son sida.

2012-02-24 @ 07:45:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0