magstar

Jag tröstar mig själv med att läsa. Det funkar nästan alltid. Jag gör något jag sällan gjort. Jag läser en gammal favorit om igen. Varför? Jo, för att förstå varför jag gillade den så mycket den första gången. Den är fortfarande bra. På gränsen till fantastisk. Inser att det är precis så jag också vill skriva. Lätt, ledigt med mycket humor och svärta. Stora känslor blandat med vardag. Typ. Det är ingen modern klassiker. Det är fin-känsla-i-magen-med-lite-tårar-läsning.

Det är så jag vill att min blogg ska vara, men inte är.

- Men Magstar, vad heter boken: Det säger jag inte. Inte nu. För stunden är den min.