magstar

Jag väljer enkla lösenord. Fina lösenord. Numer. Det har inte alltid varit så.
Det hände vid ett tillfälle att min jobbdator havererade. Supporten/teknikern som skulle lösa problemet rynkade sina ögonbryn, tittade allvarligt på mig, och sa: Jag måste ha ditt lösenord för att kunna lösa det här. Den mogne mannen, pappan och radioprataren blev tillfälligt stum innan han viskade något ohörbart till teknikern. Densamme replikerade högt och tydligt: Vad sa du?. Jag insåg problemet, böjde mig framåt och sa, rodnande: Kuken.

Ja, så mogen var jag fyllda 43...

Efter det tillfället har jag valt lösenord som: Nattochdag, sommar, rosenblad, våfflor osv.
Dvs lösenord så snälla och intetsägande att jag aldrig mer ska behöva rodna i en liknande situation. Min tekniska status gör att det inte känns osannolikt att det händer igen.

Jag berättade denna anekdot ur livet för en kamrat. Han skrattade igenkännande. Han hade vid ett tillfälle lämnat in sin laptop för fixning när firman som ska göra arbetet ringer upp och ber om lösenordet. Min kamrat sa bestämt att "jag har glömt lösenordet". Firman fick hacka sig in i datorn. Lösenordet han sa sig ha glömt var "pojkhoran".