magstar

Hur faan kan man ha en bad hairday med en hårlängd på under 2 cm ??  Jag bara undrar och blir lite förbannad.. Idag ser jag faan jävligare ut än vanligt.. Söndag, ovårdad, lite cortisonsvullen, orakad, halvbakis osv osv.. Skitlistan på mitt yttre kan göras både lång och längre idag.. Trots det så var jag tvungen att åka och handla.. Åkte på affären som jag trodde att ingen skulle känna igen mej på, den som ligger typ 1,5 mil hemifrån (den närmaste ligger 200 m fr ytterdörren).. Men i helvete heller, det första jag möter är 2 "bekantingar" som liksom synar mej uppifrån och ner utan att kommentera, dom bara ler inställsamt och men jag ser deras dömande blickar.. Jag "hejar" och "tjenar" sådär käckt som man kan göra för att på nåt vis dölja sanningen.. Lyckas inget vidare...

Jag ÄR sunkig idag.. Smyger snabbt genom butiken och handlar det jag ska och försöker tänka på dom som är sunkiga varje dag, men inte bryr sej.. Det är lyckliga människor...

Gårdagskvällen blev inte som jag tänkt, men tror å andra sidan inte att jag tänkt så mycket.. Efter mina irriterade utfall på Tv-programmen så satte jag mej vid datorn för att jobba lite.. Jag har ett program där man med hjälp av kvadratmeteryta och gärna en ritning kan "göra" en lägenhet, dvs om man t.ex ska inreda, måla om osv så kan man testa sina funderingar med hjälp av datorn. programet ifråga har fungerat utmärkt, tills igår... Min plan var att börja planera för Max (bekants bekant) lägenhet som jag ska hjälpa till att göra i ordning. Men tydligen så är gudarna inte mina bästa vänner... Hela skiten kraschade och programmet verkar ha utraderat sej själv från jordens (?) yta..

Istället kunde jag i lugn och ro fundera över en gammal väns förhållningssätt till min person, prata med en nyare vän,  läsa, maila dom där mailen som jag tänkt skriva men inte hunnit/orkat med samt skvala i mej en halv flaska vin.. Avrundade kvällen/natten med en dusch för att sedan sova 3 timmar, vakna av väckaren kl 06.25 och titta på Formel 1 från Japan.. Är det verkligen en frisk människa som skrivit det här ?? Jag börjar tvivla...

Just nu är mitt liv så tomt och innehållslöst att jag t o m irriterar mer på ett ytligt Tv-program.. Kollade in Babbens program som idag gästades av Gunde Svan och Agneta Sjödin.. Bägge två ska sitta i den "heta stolen" (dock inte samtidigt) och lockas till skratt av ett panel med komiker.. Jag kommer på mej själv med att bli förbannad då såväl Gunde som Agneta flinar mest hela tiden men ändå får varsinn medalj (som man ska få om man kan hålla sej)..
Vad spelar det för roll ?? INGEN !! Men jag blir förbannad ändå...  Oj oj oj.. Det är mycket nu, eller lite.....

Det är fult att tjuvlyssna, om man inte gör det lite diskret...

Visst är det genant, nästan lite pinsamt, att blotta sej för mycket ?? Jag menar inte sådär i en park med lång rock och visa snorren, jag menar lite mer sådär som jag ska göra nu, dvs visa upp min sociala misär inför öppen ridå.. Det är lördag och vad ska jag göra för jättekul skojsighet ikväll ?? Blir det lika muntert som igår ?? Jajamensan !! .. och vad gjorde jag då igår, fredagkväll ??? INTE ETT SKIT !!

Egentligen är det inte så "misärigt" som det låter, det är typ självvalt (är lite halvsjuklig), men även om jag velat göra nåt skoj så hade utbudet varit lika med "noll".. DET är lite misär.. Men så kan det ju faktiskt vara.. Nu är det färdigblottat !!
Ha en trevlig kväll !! Gutår..

För ett tag sen var jag så sugen på att köpa ett hus.. Det här huset var det jag föll för.. Det var så vackert i dagsljus..



Men en kväll med fullmåne, då husdrömmarna var jobbigt energiska, åkte jag dit.. Klockan var 12 på natten..



Jag köpte inte huset och åkte aldrig mera dit...... The End

Jag har tamejsatan ont överallt.. Funderar på den egentillverkade kuren som innebär Zon, smärtstillande gelsalva,  utvärtes över hela kroppen och en hela whisky för insidan.. Funderar och återkommer.. Kanske..

Avrundar det "röda" snacket med att ta ett glas rött...

Ps. Apropå Idol så är den enda förmildrande omständigheten med programmet att min kompis Sebastian leder orkestern. Så fick jag det sagt... ;-)

Nu jämarns darrar juntan i Burma och munkarna andas ut !!  Demokratins allra starkaste vapen, Boforsmisilen "Idoljuryn" skrämmer skiten ur varenda militär därnere.. Sverige (detta stolta land) har visat vart skåpet ska stå !! Übersturbmannführer Berg unt die taskotyckoresto knyter nävarna i sina röda tröjor !! Satan vilka spår vi lämnar i världshistorien idag,  vad starkt vi har agerat.... BE PROUD !!

Fredag !! Tjohoo !! Dax att supa.. Lördag !! Tjohoo !! Samma sak..

Det låter värre än det är, eller kanske inte ändå.. Jag SJUNGER.. Det jag menar är att det är inte mina planer som redovisas ovan, det är en låt med "Mörbyligan" som inte särskilt många kommer ihåg, men jag har ju den lite underliga personlighetsförsurningen att jag lagrar massor med onödiga saker i min hjärna och utesluter massa nödiga saker.. Sorgligt, men sant..

Har f.ö jobbat hemifrån idag. En lyx jag unnar mej ibland. Problemet är att det kräver ganska mycket viljestyrka för att komma igång, för att få nåt gjort. Inte så att jag går omkring och latar mej, men när jag är hemma så är det så lätt att det istället för arbete blir en lång promenad m jycken, torkning av köksgolv, byte av sängkläder osv.. Det har m a o inte alls blivit så mycket gjort som det borde.. Tur att helgen ligger ren och blank som ett salsgolv..

Har f.ö varit hos farbror doktorn idag som uppmuntrar min styrka och beslutsamhet i äventyret utan nikotin. Idag är det 11 dagar sen den sista (senaste?) lilla nikotinfyllda snuspåsen la sej tillrätta under överläppen (till höger fr insidan sett).. Han, doktorn alltså, hade dock den dåliga smaken att skratta åt min självdiagnostiserade hudcancer. Han hävdade att det inte var det.. Istället fick jag lite medikamenter och order om att jobba mindre, inte stressa, sova och gärna ta en semester.. Jag tvivlar på att han var en riktig doktor.. Är det nångång jag blir stressad så är det när jag är ledig..

F.ö blev det ingen röd tröja, men mina tankar är röda och finns i Burma.. Vi hörs !! Rött är sött.. Tänk på det..

Ser man på.. Om ni tittar lite till höger och kan mota bort den relativt motbjudande ansiktsdelen på bilden, så ser ni.......... Ja, just det !! En RÖD tröja... Nu stod det ju t-shirt, en röd t-shirt var det som var aktuell i samband med stöttandet av dom mänskliga rättigheterna i Burma..
Men om sanningen ska fram.. Det röda plagget på bilden är en röd MUNKJACKA !! Ha !! DET måste ju vara ännu bättre.. En munkjacka måste väl vara bra mycket bättre i anslutning till att stötta munkar än en t-shirt ??

Säg att jag har rätt, eller att det åtminstone funkar lika bra som en T-shirt, annars har mitt humana engagemang än en gång avstannat...

Läser om Göran Persson.. Ni vet "Buffel-Göran", "Krösus", "Mr Bombastic" = F.d Statminstern och tillika f.d sossledare.
"Det är mycket nu" viskar han nog till Anitra om kvällarna.. Mycket att stå i, mycket i pressen och mycket pengar..
Jag tror bestämt att den svenska avundsjukan gjort sej påmind.. Den ena politikern efter den andre talar om hur lite "sosse" det är att ha 120.000 i månaden och samtidigt kunna hysta in andra arvoden. Det snackas om moral osv..

Ladies & gentlemen.. Jag håller på Göran !! Inte så att jag tycker att han är värd så mycket pengar som han får, men jag hatar dubbelmoralen som skenheligt lyser igenom hos dom flesta kritikerna.. Hade dom samma möjlighet att sko sej skulle dom göra det, men när dom nu sitter där och dömer så låter det ju fint som attan att dom aldrig skulle gjort likadant... Moral är inte det som kännetecknar en svensk politiker..

Promenerar gatan fram och möts av löpsedlar som låter mej veta att "Idol-Knut" fyllekört och smitit..
Är detta ett bevis på hur fucking off  jag är ?? Jag visste inte ens att det fanns en "Idol-Knut"....

INKOMNA FÖRSLAG PÅ FREDAGSMUNDERING.. (referens: se tidigare inlägg "röd tröja")

Fråga 1: Tänker man "heja Timrå" eller "skydda munken" om valet faller på alt 1 ??
Fråga 2: Varför känns det helt plötsligt som om jag borde sjukskriva mej imorron, oavsett alternativ ??

Jaha.. Som om det inte vore nog jävligt att välja kläder på morgnarna ändå... Från tre olika håll (2 mail + 1 sms) så har det kommit uppmaningar att vi imorgon ska bära röda tröjor för att visa vårt stöd för munkarna i Burma..
Innebär detta att jag, och alla andra, som inte lyckas frambringa en röd t-shirt per automatik utses som icke stödjande, icke humana ??

OM jag skulle lyckas väva, sticka, virka en tröja före avfärden till jobbet imorgon, VEM är det då som talar om för munkarna att jag "är med dom" eller för den Burmesiska juntan att jag minsann tycker att dom är ett gäng skitskallar ?? Jag bara undrar.. Ska faan knyppla en röd tunika (för kallt m t-shirt) bara för den goda sakens skull.. SATAN !!

Varje kväll innan jag lägger mej tänker jag tanken att jag ska kliva upp trekvart tidigare för att hinna med en snabb morgonpromenad på vägen mot ett bättre liv... På morgonen tänker jag aldrig på samma sätt..
Nu har min egen kropp börjat tala till mej. Den väcker mej 45 minuter före väckarklockan VARJE dag...

Ska jag se det som ett tecken eller ska jag som vanligt vara lite njugg, streta emot och söka nya svar...??

Jag har några kamrater.. Dom är inte många, men dom finns.. Alla har sin särart.. En av dom, vi kan kalla honom Johan (eftersom han heter det) lider av överenergiska energier.. Om sanningen ska fram så lider han inte alls, det är jag som lider av att han har det..

Häromdagen så pratade vi, som så många ggr förr, sådär som kamrater gör, om väder och vind, om fester, om mönster på virkade dukar och kakrecept med lite socker.. Under samtalet med mej hinner han samtidigt skicka ett par sms, laga en böngryta och lägga upp ett träningsschema. Jag blir galen på överenergiska personer..

Själv slåss jag mot nikotindjävulen (som jag ännu inte fallt till föga för), fetman och lättjan. Med übertunga steg hasar jag mot bilen om morgnarna. Helst vill jag bara ligga kvar i sängen, låtsas att det är en kista, och stänga locket. Tids nog lär det väl bli en sanning..

Börjar bli trött efter en lång dag.. Jag har dom senaste dagarna varit synnerligen obstinat.. Inte konstruerat obstinat, utan egentligen konstruktivt obstinat, men det tycker nog inte ledningsgruppen på mitt jobb.. Dom har små möten och samlingar för att "mota Olle i grind", för att med maktspråk försöka kuva kritik och frågor som är jobbiga att ta i.. Det lyckas inte, tvärtom.. Chefer som använder sin auktoritet för att visa sin makt triggar mej intill galenskap, jag t o m gillar att gå i polymik, jag är bra på det, för jag gör det inte om jag inte vet att jag har rätt. Jag går aldrig in i en kamp oförberedd, då är det ingen som slår mej på fingrarna..

DÄRFÖR är jag kanske lite tröttare än vanligt.. Men till skillnad från en del andra är jag inte särskilt beroende av sömn. Jag måste inte sova ett visst antal timmar för att funka hyfsat normalt. Det är nästan tvärtom.. Är omedvetet besatt (tror jag) av att inte sova så mycket, inte ens när jag försöker går det särskilt bra.. Men visst måste jag sova, men sällan blir det mer än 3-4 tim/dygn.. Kanske därför jag ser 20 år äldre ut än min egentliga ålder ?? Det där med skönhetssömn har jag liksom inte fattat förrän nu.. To late...

Att blogga är delvis att vara personlig. Det blir ju lite roligare då.. Jag ÄR personlig, men jag ger er inte hela mitt liv. Å andra sidan: Skulle jag ger er hela mitt liv skulle ni ändå inte förstå. Jag gör det ju inte själv...

Det jag förstår är att intressen är viktigt.. Oavsett om det är en hemsida, en kontaktannons, en blogg eller livet i stort så är intressen viktiga.. Det är intressen som för en vidare i livet, som gör att man hittar nya stigar att beträda.. Nu har jag kommit på att jag inte har några egentliga intressen. Det där med "film, litteratur, mat & vin, inredning, musik osv", det ÄR inga intressen, det är ju liksom mer eller mindre allmängiltigt.. Att äga en häst för 100.000 kronor eller att bestiga Mount Everest DET är intressen, dvs sånt man typ drömmer om..

Jag bara jobbar.. Det är mitt intresse.. Mitt jobb är nästan hela mitt liv.. Tragiskt !! När jag kommer hem från jobbet har jag ingen häst som måste frihoppas, ryktas eller skos. Jag har inga klätterrep eller annan bergsbestigarutrustning som måste ses över.. Jag bara går hem för att kunna kliva upp igen och åka på jobbet. Intresserar mej möjligtvis på ett glas vin.

Är detta verkligen en grogrund för en blogg som ska vara personlig och rolig ?? Vem vill läsa om det ?? Vem har tid ?? Jag vet inte, men det kanske kan vara ett intresse för nån..

Det var fotboll på Tv´n häromdagen.. Det är fotboll alldeles för ofta på Tv´n.. Jag tackar gudarna, eller vem man nu ska tacka, för fjärrkontrollen. Tänk att ligga i soffan, utan fjärr, då det är fotboll i rutan och inte orka/kunna kliva upp och byta kanal.. Gaah.. Snacka om tortyr..

Fotboll är verkligen tråkigt.. SKITTRÅKIGT !! Jag vet att jag riskerar både liv & lem genom att "häda" på detta vis, men det är ju bara sanningen.. Jag förstår uppriktigt inte hur fotboll kan vara "världens största sport". Att det kanske kan vara kul att få vara med på plan kan jag iofs (med lite vilja) förstå, men att SE på eländet är inte riktigt friskt !! INGEN kan påstå att det är kul att titta på en fotbollsmatch. Det är ungefär som att säga att det är gott att dricka kiss. Sådeså..

Då var det dax igen.. Nån längre frånvaro blev det inte.. Bara att erkänna: Jag är en bekräftelsenörd !!  Inte så att det var det jag sökte, jag lovar.. Men när det nu blev så att ett antal personer, kända och okända, lämnar kommentarer och andra mailar och vill läsa mer om mitt "inget-liv", då blir jag lite smått varm i hjärteroten, känner mej behövd och bekräftad.. DÅ tar jag nya tag, trots att jag är tom på blogg-tankar och fylld med arbete.. 
Let´s go girls.. Push the button and work it !!

Bästa bloggläsare !!
Jag är inte död, inte deppad, möjligtvis lite sliten pga jobb. Har för avsikt att fortsätta blogga, men inte just nu. Kanske imorgon, kanske på lördag eller nästa vecka eller... Håll utkik...
Jag är f.ö lite rörd över såväl kommentarer som mail.. Thanx..

Redan på 80-talet sjöng den italienska bystdrottningen Sabrina låten "Boys, boys, boys".. Jag liksom stämmer upp i en sentida nyare variant hemma i köket under ackompanjemang av fräsande kött i stekpanna, brummande microvågsugn och puttrande såser i kastrull..
Precis när jag började misströsta, då jag tyckte mej vara ensammast i världen så hände nåt.. Först ringde min vän Mario och ville ha tips och sällskap vid inköp av en del grejer. Tvekade till en början, men hängde på.. Tillbaka i stan bjöd jag in honom på middag.. Tro´t eller ej, men innan potatisklyftorna, såserna, salladen, oxfilén och löjrommen var framme på bordet så var vi ett halvt fotbollslag.. In ramlade i tur och ordning BJ, Olle, Kent och Johan.. Från ett nästan "ingenting" var vi ett "nånting".. Nice.. Boys, boys, boys...

Konstaterar, trots en trevlig eftermiddag, att kompisar har jag många, men vänner få...

Mitt i det myckna grubblandet runt än det ena, än det andra, så får jag ett sms.. Jag känner inte igen numret och öppnar meddelandet ytterst tveksamt och med stor misstänksamhet.. HJÄLP !! Det är från Max i Sthlm.. Max är snubben som är kompis med en kompis till mej (Markus) och som vill att jag inreder hans lägenhet... Jag har undvikit att prata om uppdraget, jag har gömt det i min egen skalle, det skrämmer mej... Svarar fegt på Max sms: "Är upptagen just nu, vi hörs ikväll".. Jag är inte alls upptagen, bara fjantig..

För att bygga upp självförtroendet och lusten ska jag åka till "Kupolen" i Birsta (Svall) och köpa en soffa jag sett (till en annan kompis)..
Ikväll tar jag beslut.. Men som den hora jag är kommer jag att göra det..

Jag har hudcancer idag också.. Trots mina hypokondriska drag så börjar jag tro att den här gången är det inte inbillning. Jag avfärdade dock tumören i framloben (som kommit under natten), räknade på ett enkelt, icke hypokondriskt, sätt ut att det var orsakat av diverse alkoholrelaterade drycker.. En s.k "återställare" löste (upp) "dagen-efter-tumören"..

Mera sjukdom: Min numer nästan utläkta "herpes", som jag svårligen kan acceptera, har vunnit nån sorts "laga kraft" eller kanske "rätt till liv".. Läste på en annan blogg följande:  "XXX sa på fullt allvar att "den som inte har herpes har stora sociala problem". Han menar att alla borde ha det, för att det ska tyda på att man "lever"..

Om detta (ovanstående) är en sanning (?) så fick jag iaf bekräftat att jag lever och det jag brukar hävda apropå min sociala färdighet, men jag vet inte om det var via en Herpes jag ville ha bekräftelsen...

Jag är en hypokondriker.. Är jag inte en hypokondriker så är jag svårt sjuk.. Idag har jag hudcancer, malignt melanom. Det började igår, hela huden på ett ställe på ryggen kändes liksom ömt.. Det har avtagit lite, men det är fortfarande hudcancer. I tron (förhoppningen?) om att nån skulle ta mej ur villfarelsen så snackade jag med Johan.. Istället för att lugna mej sa han: "Jag har också hudcancer. Ska vi gå på undersökning tillsammans ?" Satans jävla pisskit !! Det var väl inte det jag ville höra, men om det nu är en släng av cancer så kan det väl vara trevligt med lite sällskap.. Pratade med mamma istället. Hon ringde vid lunch och frågade hur jag mådde. Jag svarade odramatiskt (?): "Jag har hudcancer, annars är det bra". Hon verkade inte bry sej nämnvärt och frågade kallt om jag verkligen hade tittat mej i spegeln och sett nåt fult märke på ryggen Jag informerade henne om att mina ögon sitter på framsidan av huvudet och därför kan jag inte se på ryggen...

Hon skulle bara veta att jag dessutom har kamikaze-herpes, kondylom, alkoholism, hudsvamp, 2-3 andra cancerformer, pungsvett, sociofobi, ångest och en vårta på handen.. Då skulle hon säkert varit lite mer moderligt omhändertagande.. F.ö förstår jag inte varför jag har det på ryggen då jag 94,3 % av tiden jag solat fokuserat på framsidan.. Jag fattar ingenting.. Om jag inte dör snart så återkommer jag..

Har via mina kamrater, + några till, fått en uppfattning om att mitt beslut om att sluta snusa skulle vara av politisk eller ekonomisk karaktär.. Så är icke fallet.. Beslutet kom från "ingentans" när endast 3 snusar fanns kvar i dosan häromdagen.. Snabbt beslut, ingen nedtrappning, inga plåster eller nikotintuggummin.. Endast en vilja av STÅL (som så sakteliga rostar och kanske veknar....)

Har läktid som en superhjälte.. Ingen herpes (eller vad det nu var) så långt ögat (läppen) når.. Har f.ö ankommit hemmet igen.. Vet inte riktigt vad jag känner... Ska ta en solskenspromenad, långt från stadens gator..

Finns det nåt som heter typ "Galopperande Herpes" eller "Attacksårläpp" ?? Hur seriös såg jag egentligen ut i morse inför sista passet på seminariet då jag stegade in i nya skjortan (1.975:-), kavaj, fixat hår (ny gel 138 :-) och med toksalva i ena mungipan ?? Jag bara undrar.. Kan ett oskyldigt hångel på bara några timmar orsaka en smärre katastrof åt vänster, men inte åt höger (eller om det var tvärtom) ?? Eller är det en produkt som uppstått efter förra helgen (typ fördröjd effekt) då det inte var fullt lika oskyldigt, eller kom det av nån helt annan anledning. Är det månne nikotinbristen som får kroppen att rista och skrika ut sin tysta ångest genom ett öppet sår i mungipan ??

Frågorna är många, svaren få.. Pappa går på hälen, mamma går på tå...
(Var faan kom det där sista ifrån..?)

Mina damer & herrar.. (Höll nästan på att glömma).. Jag har inte snusat på 3 dagar !!!. Har inte fuskat med en endaste liten snus, varken en "riktig" eller nån sorts låtsassnus eller annat substitut.. Inte ens igår när vi ätit middag, druckit vin/öl/drink, så föll jag tillföga för nikotinjävulen.. Inte ens ett enda litet bloss från en cigg råkade slinka ner i min suktande kropp.. Jag avser dock inte nämna det här tillståndet igen förrän tidigast på måndag.. Helgen är en prövningarnas tid...

Jag tror alltid att det är så nice att bo på hotell.. Trots att jag gjort det så många ggr och VET att det är ganska boring, så tänker jag varje gång "faan vad skönt det ska bli"... Men det är samma gamla Tv-kanaler, samma gamla jobbiga kuddar osv.. Inte ens hotellfrukosten är nåt jag ser fram emot längre..

Har f.ö klarat av två dagars seminarium, det gick nästan löjligt bra.. Kreativiteten hos deltagarna var på topp och grupperna som jag ledde hade alla massor med goda idéer. Nu känns det skönt att bara softa ett tag.. Efter det är det dax att ta itu med kvällen och helgen..

Jag har tre stycken "Johan" i min bekantskapskrets.. Två av dom återfinns med jämna mellanrum i mina inlägg, särskilt en. Jag kallar bägge två för "Johan", och inget annat, dom heter ju det. Ibland kan det framstå som om "Johan" alltid är en och samma person, men så är det inte, bara ibland, men oftast.. Om "Johan" inte är den ena så är han den andra.. I en framtid kanske han även kan bli den tredje... Vi får se...

Vaknar och konstaterar att det är sol ute idag.. Jag hade klarat mej utan den, solen alltså.. Solen har förmågan att tydliggöra hur dammigt, smuligt och hårigt det kan vara i ett hem. Mitt hem !!
Eftersom jag inom en timme drar iväg ett par dagar, dvs lämnar hemmet för "arbete på annan ort", så hade det varit ganska skönt att åka iväg och åtminstone haft en känsla av att jag så småningom kommer tillbaka till ett trevligt hem, ett ganska städat hem.. Men så är det inte !

Nu ska jag kisa med ögonen, raka bort allt hår på hunden och döda alla bagare så har jag tagit ett första steg mot en mindre hårig och smulig värld.... Önskar er en fin torsdag...

Det här är mitt 251:a inlägg på bloggen.. Jag gjorde en snabb överslagsräkning som visar att jag sedan starten i juli skrivit ca 3.17 inlägg varje dag.. Eftersom jag reser bort ett par dagar nu så lär statistiken förändras, gå ner.. But I´ll be back, motherfuckers !! Love...  ;-)

När jag bajsar (jo, jag gör det ibland) så måste jag alltid läsa. Om jag inte läser så funkar det inte. Tror det är nåt knas i samspelet mellan röven och hjärnan..
Om jag inte har en bok, eller tidning, att läsa så söker jag desperat efter nåt annat att läsa på. Det är därför jag ständigt lär mej nya viktiga saker som att "andedräkt" på norksa heter "pust" (fr en tandkrämstub), att hårgel på finska heter "geelillä" och att halsen på en WC-anka-flaska är patenterad..

Idag hade en ny produkt infunnit sej i badrummet. Av den anledningen så vet jag nu att dom där platta, runda, bomullsgrejjerna man baddar ansiktet med heter "bomulls-rondeller". Livet är förunderligt.. Tänk vad man lär sej..

Min kamp mot snuset har börjar sprida sej.. Följande två mail har ankommit undertecknad..

Lars Bergman skriver: "Varför i hela fridens dagar ingen snus? Det låter ju fruktansvärt ohälsosamt för både själen och sinnet. Kroppen är ju ändå ointressant i slutändan då den bara är ett tillfälligt transportverktyg för tidigare sagda skäl. Om vi nu slogs för vår rätt att snusa innan vi gick med i EU så kan vi ju inte bara sluta helt plötsligt... Det låter ju väldigt illojalt om du frågar mig :)"

Jag svarar nåt taffligt om att jag vill ha kontroll, kunna styra över mina behov, men att mitt humör svänger mer än vanligt..

Lars fortsätter: "Du ser där... Ondskefull är den kraft som givit dig denna förkastliga idé. Du måste helt enkelt se möjligheterna med ett fortsatt snusande och inte problem. Du betalar tex mer i skatt och bidrar därigenom lite extra till att göra vårt samhälle bättre och finare. Genom att vara en harmonisk snusare så bidrar du till att vara en glädjespridare gentemot din omgivning och därigenom får du människor att må bättre. Summan av lasterna är ju som bekant också alltid lika vilket gör att om du fortsätter insistera på denna galenskap så kommer en ny last ta platsen för den gamla och vem vet hur otäckt och destruktivt det kan sluta innan det är färdigt :)"

Jag väger hans ord på guldvåg.. Sällan har någon så tydligt framställt verkligheten....

Min systerson Emil frågar varför jag aldrig nämner honom på min blogg.. Jag visste inte ens att han läser den.. Anledningen till att jag inte gör det (nämner honom) är att vissa personer har jag helt lämnat utanför bloggandet. Andra förekommer ofta... Nu tänkte jag prata om Emil.. Nämna honom en gång för alla... Han är den i släkten som har fått typ "allt".. Han har fått den sociala färdigheten som återfinns på flera håll i släkten, han är rolig, verbal och han har dessutom fått en smart skalle, vilket är ett arv från hans mor, dvs min fantastiska syster.. Just nu är han kär, tror han t o m är väldigt kär.. I Malin. Hon kommer från Jämtland, men det kan hon ju inte rå för...

Jag älskar Emil och hans bror Petter gränslöst.. Bägge två är sjukt musikaliskt begåvade, men det har iofs inget med mina känslor att göra, men jag är stolt över dom..
Hör du det Emil ?? Jag är stolt över dej !!!
Så nu kan du hålla käften om att jag inte nämnt dej på min blogg !! Ok ?

Jag är mej inte alls lik.. Till det yttre är jag nog det (tyvärr), sånär som på en liten finne som helt plötsligt byggt bo på ena ögonbrynet. Men annars är jag mej inte alls lik, typ inombords.. Bl.a är det det där korkade "sluta nikotina-beslutet" som satt käppar i hjulet.. Jag försöker som bäst förbereda mej inför torsdag och fredag (seminarium). Det ska packas kläder och det ska "läsas på".. Men jag känner mej bara splittrad, okoncentrerad, trött och fylld med nån sorts energi som jag inte kan peta in på rätt ställe, den bara fladdrar omkring.. Det ska bli mej en glädje att se vart allt tar vägen..

Mitt i alltihopa, mitt psykiska kaos mixat med kläder och papper, så ringer i nämnd ordning: Johan (som vill "prata"), pappa (som vill berätta om sin resa till Turkiet), Markus (som vill att jag ska hänga med på en fest), mamma (som vill låna en tidning), Jerker (som vill "snacka igenom" seminariet)..... Avfärdar samtliga ganska konkret, men lovar höra av mej.. Men inte när...

En kvällspromenad med hunden och sedan ett glas vin gör kvällen fin... ;-)

Rapport: 30 timmar utan snus.. Utan nån form av nikotin...Det fonkar... Är knappt ens irriterad och förbannad längre..

Idag sa jag upp bekantskapen med en person som kommit mej ganska nära.. För nära.. När någon får min isbarriär att börja smälta lite grann, då är det bäst att koppla på frysmaskinen igen.. Säkrast så... Distans är ett ledord..
Vis av erfarenhet släpper jag inte folk in på livet hur som helst.. Under en period i mitt liv gjorde jag det, trodde naivt att vissa personer tyckte om och respekterade mej, var mina vänner. Det visade sej vara nåt helt annat.. Från min sida var det inte det. It will never happen again...

Sitter på jobbet och är sådär lagom spänd. Är som en leopardhona med hungriga ungar i väntan på en Gnu, eller som en skallerorm bakom en sten i öknen eller som en asocial papegoja hos tant Fridolin.. Jag liksom hugger på allt som närmar sej. Varje fråga ser jag som en attack och försvarar mej. Varje tilltal är ett hot jag måste mota...

18, snart 19, timmar utan snus... Jag tänker på Pippi när hon sa: "Utan snus försmäktar vi på denna ö".. Klok flicka.. Det är det jag gör. Hela min lekamen är genomförgiftad och jag lider helvetets alla kval. Mina arbetskamrater också.. Jag biter ihop, ockuperar mej med nya arbetsuppgifter hela tiden (som jag inte kan koncentrera mej på)..

Imorgon ska jag hålla i en utbildningsdel på ett seminarie. Det ska handla om "media/radio på webben och interaktivitet".. Vågar inte tänka på det nu.. Funderar på att ta en rök... Eller...

Rapport: 6 timmar utan nikotin.. 6 timmar sen den sista (?) snusen lämnade min överläpp. Tyckte det gick ganska bra så länge som jag bara låg på rygg i sängen och glodde på nåt helt oprovocerande Tv-program. Men efter en stund började "Kristallen", ni vet galan som ska vara en motsvarighet till den amerikanska Emmy-galan.. Det tog inte många minuter förrän jag blev irriterad på det ena efter det andra, tillslut var jag irriterad på allting !! Jag klev upp och irriterades på hunden, på tröjan i soffan, på smulorna i köket, på dvd´n.... Så där fortsätter det.. Har tryckt in ett tuggummi under läppen i ett desperat försök att lura mej själv att det är en snusjävel, MEN DET FUNKAR INTE !!! Jag är så arg och irriterad att det nog händer nåt snart.. Nåt baserat på ilska, blod, smuts och elakheter av värsta sort.. Försöker dämpa krigsdansen med ett glas vin, men hittills verkar det mest bara öka lusten efter nikotin, men det är onekligen roligare att vara irriterad och samtidigt lite skönt berusad...

Jag ska sluta snusa.. Jag har en snus kvar i dosan, sedan är det "goodbye" och "finito" med kulturarvet i käften. Ett problem har uppenbarat sej (troligen blir det väl fler än ett då snusen är helt slut). Jag har nämligen börjat tugga på nyttiga tuggummin med fluor, inköpta för dyra pengar på Apoteket. Tanken är förståss att förbättra välmåendet i munhålan och att visa för mej själv att jag är starkare än beroendet av nikotin, samt att sysselsätta mina orala reflexer och behov med "nåt annat" än droger..
Att sluta röka var en baggis, men naturligtvis så är det pga av snusen det varit så enkelt. Tack vare den har jag kunnat hålla nikotinnivån i kroppen på en jämn och JÄTTEHÖG nivå dygnet runt.

Men tillbaka till "problemet som uppenbarat sej"... Jag har ju i tidigare inlägg berättat om tanden som efter mycket om och men drogs ut ur min mun och efterlämnade ett stort hål. Det jag inte visste när tanden drogs ut var hur stor en kindtand egentligen är. Det känns lika tomt som i hjärnan på en Sverigedemokrat. Vänster överkäke är typ obrukar som tuggverktyg. Det är endast vid intag av drycker, soppa, fil eller gröt som jag kan begagna mej av hela käften. Övrig tuggtid så är det den, hittills, hela tandraden på höger sida som får jobba. Detta gäller även vid tuggummituggande.. Jag blir trött i käken av att tugga på samma ställe, på samma sida, hela tiden.. Jag känner redan nu hur listan över tillkortakommanden kanske än en gång kommer att förlängas.. Men jag ska tugga och streta emot i det längsta.. När det är klart ska jag ta itu med allt annat elände jag dras med...

Det är det man kan kalla för "kräksvarning" just nu.. Ibland spelar det ingen roll att jag t.ex tjänar extra pluring, dvs pengar.. Det är faan inte kul när den kreativa sidan dränks i det som kallas för "negativ stress". Just nu är det löjligt mycket att göra. Mitt ordinarie jobb tarvar kraft och tid, mer än på mycket länge.. Utöver det så har jag mina "extrajobb" med en del föreläsningar, kurser och konferencierjobb.. Funderar onekligen på att ta en "time out", ta semester (eftersom jag inte hann med det under sommaren), boka en resa och bara dra iväg nånstans. Förmodar att min pliktkänsla, lojalitet för arbetsgivaren osv, kommer att sätta stopp för dom tankebanorna...

Nu väntar tre redigeringsprojekt, bokningar av kommande reportage, och i slutet på veckan, jobb i såväl Göteborg som Stockholm. Har f.n inte en aning om hur det ska lösa sej.. Uj uj.. Tyck lite synd om mej  ;)

Rent informativt: Med karaktären är det inte mycket bevänt.. Det "vita" (läs tidigare inlägg) blev jävligt snabbt svart, eller snarare rosa.. Rosévin funkar även på en måndag.. Oj så enkelt livet ter sej.. Hej vad det går !!

Var det imorgon jag skulle börja jobba 06.00 ?? Nää.. Det kan jag väl aldrig tro....

Jag tycker mej märka en trend.. Åtminstone hos mina egna vänner & bekanta. Det handlar om längden på inkomna sms. Trots att allt fler förkortningar tillkommer så är det ofta oändliga textramsor som ankommer mobilen.. Jag ska villigt erkänna att jag inte är ett dugg bättre själv..

Min pappa, 72 år, är dock ett undantag.. För fjärde gången sen årskiftet har han tagit en charterresa till varmare breddgrader. Som den omhändertagande son jag är så gnager en liten oro när han är bortrest, men mest glädjer jag mej åt att han "gör nåt" och inte sitter instängd och väntar på döden..

Imorse kom ett lugnande sms från Turkiet. Inga utsvävningar, inga onödiga meningar eller slöseri med tid. Budskapet var kort och koncist. Tre ord som säger allt: "Varmt skönt bra". Tack, bra, då vet jag....

Jag är en lättlurad satan.. Just nu har jag tre stycken frisyrgel och lika många hårvax.. Inte i håret förståss, men i badrumskåpet.. Efter tandläkarbesöket (som var sådär lagom roligt) så var det dax för ett besök hos min brutala frisör Ulrika. Hon är nämligen den typ av frisör som inte funderar särskilt mycket innan hon agerar. Hon är snabb och skoningslös. Hon använder sax och trimmer med samma snabba säkerhet som Doc Holliday (westernlegendar) använde sin revolver och kortlek. Det passar mej..

Problemet, om man ska kalla det så, är att varje gång jag går därifrån så har hon lyckats "lura" mej att köpa nån ny produkt. Jag blir iofs oftast nöjd, men jag är inte den typen av gamäng som bryr mej så mycket om mitt hår. Jag behöver maximalt en hårgel och en (eller heter det ett ?) hårvax.. Well.. Det är som det är..

Nämnde ju att jag i lördags investerat i mitt "doftstall" igen.. Till skillnad från det där med hårprodukter så vill jag ha många dofter. Är nästan lite perverterat förtjust i parfymer. Just nu finns följande dofter på min glashylla: "Kenzo", "Sergio Tacchini", "Davidoff", "Van Gils", "D&G", "David Beckham", "Armani", "Boss", "Dior" och 3 st olika "Jean-Paul Gaultier".. Den sistnämnda är favoriten.. Det jag köpte i lördags var en "Jean-Paul G" som jag inte sett förut, en vit flaska. Namnet var "Fleur du male". Jag provluktade inte ens innan jag köpte den.. När jag sedan testade den hemma så kände jag en liiiten tvekan, men jag litar ju på J-P.. Väl på jobbet frågade jag min arbetskamrat Kerstin vad hon tyckte om min "nya doft".. Svaret var inte vad jag hade hoppats.. "Det luktar lite tantparfym".. Efter en initial känsla av nederlag har jag bestämt mej för att Kerstin inte vet vad hon pratar om.. Sådeså...

Jag tror det är dax för en vit period nu.. Att helgen varit lika blöt som Skåne under sommaren var inget jag var omedveten om, men att den var lika blöt som både Skåne OCH Småland var okänt.. Tills nu, eller nyss..

Det hela började redan på kvällen igår.. Det damp ner (dampar mail?) ett par mail med kryptiska budskap. det tog mej en liten stund att förstå att det var svar på nåt som jag skickat natten mellan lördag och söndag. Började redan då ana att jag än en gång skulle få känna mej som en adventskalender med att antal lucköppningar som följd. Som grädde på moset, eller möjligtvis som bekräftelse på nyss nämnda kalenderkänsla, så träffade jag min kompis Maggan som knappt hinner säga "hej" innan hon utbrister "fräck stil - schysst bemötande".. Jag agerar frågetecken och tittar lite oförstående på henne. Hon uppfattar min mer eller mindre tomma, mycket frågande, blick och säger: "Jamen på tändsticksasken !!".. Jag fattar fortfarande ingenting och scenariot utspelar sej en gång till. "Men Magnus.. Du ringde mej klockan halv-3 på natten och frågade vad det stod på den där tändsticksasken, men jag kom inte ihåg det då..". Egentligen fattade jag ingenting nu heller, men skrattade sådär lite skämmigt (ungefär som om jag visste vad hon pratade om..)"hahaha.. Ja, just det det..". Lucköppningen fortsatte och fortsätter.. Snart är det jul.. En vit jul..

Som om det inte vore nog med en sjujävla baksmälla.. Mitt i dekadensen talar mobilen om att det inkommit ett sms. Är det från nån glad kompis, är det en rolig bild, är det en inbjudan till en fest eller en fika ???? NEJ !!!! Det är från Folktandvården som som låter mej veta att 14.10 imorron är det dax för en undersökning... Tack för den !!

Sms´et renderar en titt i min lilla agenda som bara nickar medhållande, och som passar på att informera mej om att jag dessutom ska klippa mej kl 16, träna 17.30 och påbörja den "nyttighetsmeny" som jag skapade en kväll då ivern helt plötsligt hälsade på.. Just nu känns både träning och nyttig mat fjärran från min tankesfär.. Rent demonstrativt så ska jag beställa en kebabpizza och en cola.. Leve fetma, ister och stillasittande !!

Märker ni, precis som jag, att mina inlägg nuförtiden ofta är ganska långa, tråkiga och relativt intetsägande.. Om ni inte märkt det så vill jag med all tydlighet påtala det faktum att dom är det.. Nackdelen med att vara i en kreativ process är att kreativiteten inte räcker till allt.. För ett tag sen tyckte jag själv att jag emellanåt "fick till det" och var riktigt underhållande. Dristade mej t o m till att le åt mej själv vid ett eller annat tillfälle.. DÅ var läget sånt att jag la lite lagom med krut på det mesta. NU lägger jag krutet på mitt jobb.. Detta fokuserande på jobbet skapar inte bara brister i tankar till min blogg, det resulterar också ex i ett alltför litet intresse i disk, städning, matlagning osv osv.. Det ser inte sädär överdrivet skojsigt ut här hemma.. Jag ska försöka sprida mina kreativa energier över ett bredare fält, men om jag lyckas eller ej låter jag vara osagt...

Det blir allt mer uppenbart hur svårt jag har att bara sätta mej ner, fokusera och fullgöra mina självpåtagna plikter som bloggare... Ordet "fredag" fanns med i senaste inlägget, och nu är det söndag. Gårdagen liksom bara försvann, samtidigt som den finns med även idag.. Den finns med väldigt påtagligt... Det är tungt nu...

Fredagskvällen var en ganska nice skapelse där ambitionen var att "äta middag tillsammans och "dela på en flaska rött".. Facit visar att det stämmer till 50 %.. Vi åt middag tillsammans, Johan & jag, men sen slank det ner ytterligare två vinare.. Hursomhelst, utan att fastna i det, så avrundades kvällen/natten/morgonen med att vi klev upp vid 3-4-tiden och intog glass med varma hjortron. Gårdagen spenderades bl.a på Ikea där vi fikade med Johans mamma och tittade på soffor. Sedermera gjorde jag en visit på "mobilaffären" och beställde en ny mobiltelefon och sedan gick vidare för inhandling av en flaska parfym. Satan vad det kostar att lukta gott..

På kvällen, igår alltså, var det surströmmingsfest.. Peter & Sara, Malin & Frida, Maggan och jag var det som "i all enkelhet" skulle inta denna "norrlandsdelikatess". Johan, som också skulle varit med, låg utslagen hemma på kammaren och vårdade sina sviter efter fredagsdebaklet.. "Enkelheten" och tanken på en tidig kväll med lite, eller ingen, alkhol grusades med besked.. Det blev väldigt sent och väldigt fullt (kan man nog säga..) Det logs och avfyrades meningar som "vad var det jag sa" vid hemkomsten... Det är tungt nu.. Återkommer..

Jag beklagar mej igen för det ringa bloggandet..
Har varit (är) på reportageresa i 3 dagar, sovit ungefär lika många timmar per natt, dsv tutti 9 timmar på 3 nätter och är på väg in i medvetslöshetens land. Tyvärr så finns inte utrymme för den sortens utflykter... För vare sej jag vill det eller ej så är det fredag !!! Imorgon lördag åker jag hem, och ikväll ska jag och Johan äta en god middag, dricka vin och ha det really nice.. Om jag inte svimmar av utmattning vill säga...

Jag ska försöka återkomma till min reportageresa där jag besökt människor i olika yrkeskategorier.. Men kan kort säga att det är lite av ett privilegie att få insikt i andra personers val av arbete, att se vad andra prioriterar, att ur det perspektivet lättare se sina egna val, vad man har eller inte har osv... Inser att jag har det nog bättre än jag ibland tror..

Önskar eder alla en fröjdefull jul.. Hrrmm.. Menar fredagskväll.. Pöss

Ibland så förundras jag över mej själv.. Idag har jag ett antal gånger funderat över varför jag bokar in reportage på dom mest knasiga tider på dygnet, med dom mest tidsförvrängda yrkesgrupperna.. Just nu jobbar jag bl.a med en reportageserie om olika yrken. Det är jag som bestämmer såväl yrken, som när det ska göras. Jag har f.n tre yrken inplanerade. Det är, i tur och ordning: Brevbärare, sopkörare och bagare.. Vad har dessa gemensamt ?? JOO.. Dom börjar sina jobb i det som emellanåt kallas "i arla morgonstund"..

Eftersom min ambition, och mitt uppdrag, är att spegla dessa yrkesgruppers arbetsdag så duger det inte att ramla in efter 10-fikat.. Nej, nej.. Det gäller för mej att vara med "from the very beginning".. Jag är inte som folk före 9-10 på dagarna, min annars så sociala färdighet får tvingas, alternativt lockas, fram med allehanda tänkbara substanser (företrädesvis nikotin och koffein) och en mental spark i arslet. Trots detta faktum, som jag av helt uppenbara skäl lever i och med, så bokar jag in dessa fakirjobb. Jag har, mitt i tvivlet över min planering, ändå (omedvetet) lyckats lägga jobben i en sorts kronologisk ordning. Jag ska börja med brevbäraren, detta sker kl 07.00. När det så är dax för nästa rep, dvs med sopköraren, så börjar spektaklet kl 05.15, och när det sen kommer till bagaren så är tiden för inträdet i bullandskapet 02.30 !! Jag får med andra ord kliva upp innan jag lagt mej..
Vete faan hur det ska gå till...

Jag har inte riktigt tid att blogga (vilket kanske märks), är översköljd med arbete.. Men eftersom jag fick ett så fint mail från en vän idag, som gjorde mej varm inombords och fick mej att växa, så tänkte jag ödmjukt låta er ta del av det fina innehållet.. (Ett enkelt inlägg också, eftersom jag bara klistrar in..)

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Underbara Magnus. Det här är för dej, bara för dej, för att du är den du är, alltid...

"Man kan köpa en människas tid, man kan köpa en människas fysiska närvaro på en given plats, man kan t o m köpa ett visst mått av människans tränade muskulära rörelser per timme..
Men man kan inte köpa entusiasm.. Man kan inte köpa lojalitet.. Man kan inte köpa hjärtats, tankens eller själens tillgivenhet.. Den måste man göra sej förtjänt av.."

- Av nån anledning så förmedlar du otvunget både entusiasm, tankar, vänskap och lojalitet, och JAG har tydligen gjort mej förtjänt av den.. Tack för att du utmanar och tar plats i mitt liv och för att jag får finnas i ditt.. Kram.../ J.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

- Fint va !!?? Mitt hjärta gråter glädjetårar (eller vafaan det nu är)... Thanx...

Häromdagen så porrade jag litegrann.. Killen jag porrade med hade just köpt en ny kamera med massor av megapixlar.. Oj, så fina bilder det blev.. Jag fotograferade medans han var upptagen med att XXXX (censur). Det var minsann en lustig upplevelse. Det var som att se sej själv (delar iaf) i en erotisk film. Det knasade lite med mitt fokus för den egentliga verksamheten, men vafaan det är sånt som händer.. Nu måste jag också köpa en kamera med massor av megapixlar. Det var en Samsung...

Som jag nämnt i nåt tidigare inlägg så är jag intresserad av inredning. Inte överdrivet tokintresserad, men ändå.. Under dom två senaste åren har jag vid tre tillfällen inrett offentliga miljöer (typ arbetsplatser, foajéer och allmänna utrymmen). Det har gått bättre och bättre för varje gång.. Erfarenhet och insupandet av andras tankar och kunnande har stärkt mitt självförtroende på området.. Sent i våras hjälpte jag min kompis Markus i Stockholm att inreda hans nya lägenhet på Kungsholmen. Det gick bra och både jag och Markus var totalnöjda efter avslutat fixande..

Idag kom det till en punkt då jag hamnade i ett dilemma.. En kompis till Markus (Max, som jag aldrig träffat) ringde på min mobil. Han ville anlita mej för att välja material och färger samt en del möbler till hans lägenhet.. För "besväret" skulle jag få 25.000 kronor !! Han sa sej vara "grymt impad" av Markus lägenhet "så sobert enkelt, men ändå varmt, rent och personligt".. Jag gladdes förståss av hans gillande, men drabbades samtidigt av ångest, prestationsångest. Jag är INTE INREDARE eller designer !! Att hjälpa nån, "tycka till", ge råd osv är en sak, men att få betalt av en privatperson för att fixa i ordning ett hem är nåt helt annat..

Max är reklamare, en duktig sådan. 25.000 är småpotatis efter ett lägenhetsinköp på drygt 2 mille, men jag tvekar.. Är det nu jag kommer att avslöjas ?? Men man måste våga för att vinna.. Ska sova på saken, har 25.000 anledningar att göra det, och "att våga" är en av mina starka sidor, trots att jag är en bluff...

Mina nätter och min nattsömn är inte helt frisk, bara ibland.. Problemet består helt enkelt i att jag inte har världens bästa sovrutiner. Det som sker då John Blund inte anländer i tid, eller då fåren rymt, så jag inte kan räkna dom, är att jag tar fram en bok (som ofta visar sej vara så bra så det blir ännu svårare att somna) eller så sätter jag på Tv´n, ett riktigt sömnpiller. Jag tycker ofta att Tv-utbudet är rätt visset, men på natten är det helt dött. Alla bra program är slut. Istället så finns det en programform som inte bara upptar tiden i mörker utan numer också på dagtid. Det handlar företrädesvis om pengar och om flickor med gälla röster.. Det är ett SJUKT fenomen.. Hon/dom vrålar desperat "40.000 kronor i potten. Ring. Ring NU ! Tänk vad du kan göra med dom pengarna. Dom är på ditt konto imorron. RING !". På natten heter programmet "Nattliv" och kan ses i Tv4. Det är grotesk Tv när den är som sämst. Ett försök till förströelse.. Tv-shop är i jämförelse nåt vackert.. Ännu värre är det på dagen, då heter det (tror jag) "Ordjakten" och/eller "Momento".

Nattetid är det företrädesvis knappt könsmogna töser som anlitats, på dagen flåshurtiga pojkar.. Vad är det som driver dom ? Är det ett kvasikändisskap som lockar till denna form av förnedring ? Flickorna och pojkarna kan iofs vara söta, vilket iofs verkar vara deras enda merit + att dom pratar i ett tempo som får Tv´s sportkommentatorer att verka långsamma.. Det som dock kan locka med en sportsändning är dock att dom åtminstone säger olika saker. Flickorna och pojkarna säger samma tomma ord och plattityder natt efter natt, dag efter dag.. Emellanåt så ramlar det in en tittare som ska tävla, det är då nagelbitningsfasen inträder, dvs då man blir nervös på deras bekostnad. Inte på den tävlandes, utan på programledarens. Tjejen i rutan pratar fort och lite nervöst, hon flackar med blicken, ser lite osäker ut och tittar på sitt manus gång på gång.. Hon stakar ut en fråga om amöbor och tydligheten är stor i det faktum att hon inte har en aning själv om svaret. Manuslappen i handen räddar henne. När den tävlande tittaren svarar rätt så släpper hennes nervknutor och hon skriker lika gällt som tidigare. "Jaa !! Du vann !! Grattis !! Så roligt !"

Är det verkligen så att en liten skara ur "den samlade begåvningsreserven" är dom som ska lära och ge oss nya kunskaper, eller är det ens det som är meningen ?? Jag vet inte.. Hyllar i detta läge SVT´s gamla trötta kunskapsprogram med ex Jan-Öiwind Swahn. Han visste åtminstone vad han pratade om..

Nya erövringar, nya smakfulla landskap, kultur & klassiker i samma andetag.. Nya, men gamla, typ nygamla..

När jag var barn åkte vi norrut varje sommar. Rutinerna var domsamma varje år. Vi stannade för rast och urinering på samma rastplats varje år (lite söder om Umeå), vi hade likadana mackor (m. hamburgerkött & stekt ägg) som vi åt med choklad ur den gröna termosen. Det skulle även ätas mat, det skedde också på samma ställe varje år. Det var Shellsrestaurangen "Tre snäckor" i Skellefteå som gång efter annan fick vårt celebra besök.. Även där var menyn densamma. Vi åt alltid Grillkorv med Pommesfrites.. En sann 70-talsklassiker..

Sedan dess har denna skapelse sällan, för att inte säga aldrig, berikat mitt middagsbord. Men idag så var det dax !! Åt fanders med dom smala stripsen, glöm rostbiff och entrecôter ! Förkasta grönsallad, ruccola, paprika och tomater ! Häll ut lightdrycker och lättöl ! Nu lyfter jag fram dom tjocka, räfflade pommesfritsen, grillkorven, bostongurkan, ketchup och senap !!

"Blev middagen god", undrar vän av ordning ?? Njaa.. Det var helt ok, men det är lik förbannat en klassiker.. Och jag bär fram den som den kulturivrare jag är.. Tamejsatan !

Jag la ut en bild på en snara på min presentationssida på msn.. Inom 10 minuter från det att jag lagt ut bilden så frågade 5 (!!!) kamrater varför jag är deppig, hur jag mår, varför jag vill dö... Bästa vänner, och andra: Jag mår überbra, jag vill inte dö (inte nu iaf), jag är inte deppig.. Jag säger bara IRONI, mina barn, IRONI... Är det ok om jag bara hänger ett tag ??




Ps.. Det var EN person som skrattade och fattade.. Är inte förvånad att var just han.. U know who u are. Kram

Efter en lördag i dekadant och sedermera softande stil så är det söndag.. Söndagar känns ibland så sorgliga, det är liksom "slutet".. Men så känns det inte idag.. Vet egentligen inte vad det känns som idag. Jag blottar mej, öppnar mina sinnen och insuper det som komma skall, trots att jag inte vet vad det är.. Spännande på nåt vis.. Garderar mej med att det kan  bli en besvikelse om inget händer.. Å andra sidan så kan dagar då det inte händer nåt vara jävligt sköna.. Hursomhelst - Sånär som på en rödtjuts-relaterad lättare skallebank så är jag fylld av lust och energi.
COME ON SUNDAY !! SHOW ME YOUR FACE !! I´m ready...

Frusenhet och kärleken till min hund till trots, dessa kalsonger kommer aldrig att skyla/värma mitt underliv..

Det hjälper inte med horaktiga vädjanden.. Gårdagens solkiga efterlysning efter värme renderade i ett "ingenting".. Naturligvis lite frustrerande då det påverkar såväl min syn på mänskligheten som mänsklighetens syn på mej. Jag förtjänar tydligen inte närhet och
värme *fnys*. M a o så sammanfattas gårdagen som ett dygn präglat av lättare köld, och brist på humanitet, samt ett minus på vinkontot.. Ge uppfinnaren av fleece ett pris, och mej en snara.. Äntligen söndag !!

Varför verkar det bara vara jag som inte fattar tjusningen med "Finnkampen" eller fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark ?? Vad är det som är fel på mej ?? Skål på mej själv....

Under min tid som fastighetsägare, dvs då jag bodde i hus, så frös jag ibland.. Men när jag frös så var det oftast ett val, eller lathet. Ville jag bli varm så tände jag en brasa eller bara vred på termostaten så var problemet avhjälpt. Så är det inte nu.. JAG FRYSER !! Min hyresvärd har nog bestämt sej för att han sätter på värmen på ett bestämt datum, oavsett hur kallt det är ute.. Nu ÄR det kallt ute OCH inne...

Den lätt bedagade stil som jag beskrev i ett tidigare inlägg är nu under bearbetning. Jag har duschat, står i avsikt att raka mej (både här och där), borsta tänderna, ta på mej rena kläder osv.. Med den förvisningen (om min frusna fräschhet) så vill jag härmed göra en efterlysning: FINNS DET NÅGON AV MANSKÖN SOM KAN TÄNKA SEJ ATT DELA SÄNG MED MEJ, VÄRMA MIN FRUSNA SJÄL OCH GÖRA DET LITE TREVLIGT FÖR MEJ. DET HELA SKER HELT UTAN FÖRPLIKTELSER ELLER MED TANKE PÅ NÅN FÖRLÄNGNING, DVS EN TILLFÄLLIG VÄLGÖRANDE VERKSAMHET I ALL ENKELHET ?? Svar mottages tacksamt. Min kväll är ett blankt kort, en väntan på värme.. / "Desperato in coldness"

Det är lite av en "kvasidag" hemma hos mej idag.. Jag lufsar runt i yllesockar, skrynklig skjorta, lappade jeans, okammat hår, lite orakad, dvs sådär lite halväckligt skum, inte särskilt amorös.. Jag kompletterar den attityd jag förmedlar med att spela Linton Kwesi Johnson (reggaepoet) på stereon, läsa "Profeten" av Kahlil Gibran och elda rökelse.. Min mamma som (i vanlig ordning) kom objuden frågade misstänksamt om jag rökt hasch. Jag svarade, pubertalt uppkäftigt, "nä, bara lite rökheroin".. Naturligtvis var det inte sant, men hon tittade på mej med "onda ögat" och gick hem..

Jag har f.ö bildat enmansklubben "A.A.A".. Ej att förväxla med "AA" (Anonyma Alkoholister). Jag innehar samtliga poster i styrelsen. Min splittrade personlighet har lyckats få ordföranden (jag) på kollissionskurs med kassören (jag). I mitten, som en medlare, står sekreteraren (jag) och försöker på ett diplomatiskt sätt få verksamheten att fungera. Dom tre bokstäverna (som ju är samma bokstav alla tre) står för "Ansvar, Attityd och Ambitioner".. Min ostrukna labilitet är under bearbetning. Vilken dag som helst kommer jag att vara som ny. Bara styrelsen kan enas..

Jag tänker på så konstiga saker ibland att jag börjat tvivla på min psykiska status.. Faktum är att min tankeverksamhet måste vara extraordinär. Inte så att jag tror mej vara smartare än alla andra (iofs tror jag att jag är smartare än dom flesta), men jag tänker väldigt mycket, för mycket, ibland på (för mej) viktiga saker, ibland på globala problem, men alltför ofta på små, löjliga bagateller som bara upptar onödigt utrymme i "hårdisken".. Om jag vore en dator så är det en hel del som skulle betraktas virus och raderas omgående..

Jag ska ge exempel.. För drygt 15 år sen hade jag ett par kamrater som hette Johan & Åsa. Johan & Åsa var alltid väldigt fräscha, brunbrända, välfriserade, välklädda osv.. Ett vackert par skulle man kunna säga.. Det var onekligen en doft av Östermalm som dom förde med sej, lite lyx och fullt bankkonto.. Svettlukt och skäggstubb fanns liksom inte på dagordningen hos Johan & Åsa. Gatukök och bilverkstäder var inte deras typ av lokal.. Det andades en typ av fobi runt smuts, svett och odörer runt de tu.... Det som jag fortfarande, såhär ett gäng år efteråt, brukar tänka på är hur dom hade sex.. Brukade dom stanna mitt i akten för att ta en dusch när svetten bröt fram ? Hade dom kam och hårspray med sej om frisyren skulle hamna på sniskan i ett prikärt skede av själva kopulerandet ? Jag vet inte svaren. Jag vet inte om jag vill ha svaren, men lik förbannat så tänker jag på det ibland....

Det kändes nästan lite tragiskt, det var typ "alkis-varning" över känslan och situationen.. Jag bestämde mej igår för att ta det lugnt, se film, vara med mej själv.. Jag tände ljus, öppnade en flaska vin, ställde fram lite frukt och en skål med ostbågar. Jag hällde upp ett glas vin, gosade ner mej i soffan och satte på filmen.. Sen somnade jag !!
Den "tragiska känslan" infann sej först vid 5-tiden imorse. Det var då jag vaknade.. Fullt påklädd i soffan, med en flaska vin på bordet, några ensamma ljus flämtande, en halväten banan och tillika en halväten skål med osbågar..

Det kanske inte låter så tragiskt när man läser det, men om ni tänker tanken att ni smög in i mitt vardagsrum och hittade denne sovande varelse liggandes på soffan med en flaska "skumpa" som ende vän så skulle ni kanske samtycka.. Jag kände mej iaf lite lagom dekadent, vidtog nödvändiga åtgärder, såsom släcka ljusen, stänga av Tv´n, bära in glas, flaska och skålar till köket samt erbjuda mej själv en dusch.. Därmed återgick mitt liv till det lite mer "normala", det "icke-tragiska", det fantastiska, det fulländade... Hrrm.. Kanske inte så euforiskt ändå.. Men lite.. Undrar, by the way, hur filmen slutade, och började....

Ibland kan jag känna en viss lycka i det faktum att vi inte har stämpelur på mitt jobb, ett stämpelur som kollar ankomst, lunchtid, hemgång osv.. Kom till jobbet (lite sent) med vetskapen om att det var mycket att göra. Det jag inte kom ihåg var att jag var tvungen att fylla i en reseräkning/traktamente för mina drygt 7 veckor på Gotland i somras. Den typen av arbete brukar gå fort.. Det gjorde det inte idag.. Ny rutin är att det inte ska redovisas som papperprodukt, istället så är det redovisning över nätet som gäller.. Ingenting funkade som det skulle.. Ska inte besudla era redan fyllda (?) hjärnor, men det tog drygt 1,5 timme innan jag var klar... Var arg och irriterad, men blev snäll när resultatet, dvs penningsumman, per automatik visade sej på dataskärmen..

Trevligare var det då att äta lunch.. Jag och Johan gick på en salladsbar som drivs av Pingstkyrkan. Salladsbuffén var det inget fel på, tvärtom, men första kvarten hade jag svårt att koncentrera mej på samtal då det överallt på väggarna fanns budskap som "Gud hjälper dej", "Gud, vår fader" osv osv.. Jag hade betalat för 2 timmars parkering, men helt plötsligt så var klockan 20 minuter mer än vad jag betalt för. Johan rev av den gamla: "Tiden går fort när man har kul". Raska steg till bilen följde. Jag lovade Johan skjuts, och när vi närmade oss hans hem så kom frågan "Ska du hänga med in ett tag ?". Så blev det.. Vi fortsatte snacka och skratta, läste hans avhandling om ondska, utbytte litteraturtips (ska läsa Pär Lagerkvists "Dvärgen" igen. Det var typ 20 år sen sist), drack konstigt te och sedan drog jag till jobbet.. Det är nu jag ska knyta ihop påsen. "Lunchen" blev fyra timmar lång !! Det är alltså då jag är glad att det inte är stämpelur på min arbetsplats... Hallelujah !!

Man kan välja att se saker och ting på två sätt.. Man kan se det på det "jobbiga" sättet eller det "lätta" sättet, möjligheternas sätt.. Jag kan emellanåt, utan att ens tänka tanken på att välja, per automatik koppla på det "jobbiga sättet".. Idag gjorde jag inte det, har inte gjort det på ett tag..

Jag vaknade och var trött, inte sådär vanligt trött som jag är varje dag jag vaknar, utan sådär sjukt trött, på gränsen till medvetslöshet. Vetskapen om att jag, efter två dagars arbete hemifrån, har en miljon saker att göra på jobbet hade ganska enkelt kunnat vara "knappen" som startar det "jobbiga sättet" som tänker "satan vad jobbigt, har ingen lust..", men idag (jag skriver det stolt) så tänkte jag istället "Hörrö Magnus.. Det är ju det du är bra på, att vara effektiv, snabb och lösa problem".. Sagt och gjort.. Det kändes betydligt enklare att hasa in i duschen, klä på sej och åka till jobbet.. Att jag sedan glömde mobilen, i min iver att erövra dagen, gjorde iofs inte saken bättre, men va faan.. Det är ett I-landsproblem..

Jag har, by the way, glömt att jag faktiskt såg premiären av "Idol" häromkvällen.. Sorgligt.. Förut så roades jag åtminstone när det var "audition"-delen... Nu känns det bara trött och konstruerat, ihopklippt.. Det hela bygger ju på en amerikansk förlaga (som så mycket annat). Det man glömt i den svenska efterapningen är att juryn "ska" bestå av olika personligheter.. Modell: En snäll man, en snäll kvinna, en elak jävel (som motvikt). I Sverige har man valt 2 sura, hyfsat elaka, män utan hår + en psyksjuk labil kvinna (också elak). Ett "spännande" koncept !

Det är ju en nedrans tur för oss som gillar musik att "Idol" inte är alenarådande på musikhimlen.. Man vet på förhand att dom som går vidare ser ganska bra ut och kan "waila" (stavas det så?).. Artister som Anna Ternheim, Ola Salo, Magnus Tingsek, Ane Brun, Magnus Uggla osv (listan kan göras lång) skulle aldrig sett dagens ljus om dom varit med i "Idol".. Jag har skippat, och kommer att skippa, den resterande delen av denna vämjeliga smörja..

Jag skulle f.ö kunna fortsätta tycka både det ena och det andra, inte minst om programledarna Berg, Gynning, Jidhe (som i första programmet bara var spökröst, thank God), men avstår då jag känner skammen växa i samma hastighet som en erigerande penis vid upphetsning. Låt skönhetssömnen göra sitt arbete på er alla. God natt !!

Jag har tagit del av forskning som visar att man ska lära sej tre nya saker varje dag för att hålla hjärnan i trim..
Nu har det gått två dagar och jag kan inte komma på att jag lärt mej en endaste grej. Jag har iofs kommit på att "Skräckväldet" i Frankrike pågick 1793-94, men det känns inte som att det är nåt nytt, snarare nåt jag redan visste, men som helt plötsligt bara uppdaterades, liksom flöt upp till ytan. Tror inte det gills.. Faan vad orolig jag blir för hjärnan..

Är det nån som kan det där med drömtydning ??  Jag drömmer ganska ofta knasiga drömmar. Drömmer om perifiera personer som jag kanske träffade för 20 år sen och som aldrig haft en roll i mitt liv. Jag blandar ihop miljöer, hus och platser i en salig blandning.. Ofta roar det mej.. Jag har en dröm som skrämmer mej. Jag tror det kan handla om en biprodukt från förra månadens tanddragning. Drömmen består i att mitt tandkött blir grått och svampigt och att tänderna bara viker sej när jag biter i nåt..Brr.. Betyder verkligen drömmar nåt speciellt ???

Inatt drömde jag att jag hade på mej ett par gamla kalsonger (typ briefs).. Det var hål både fram och bak.. Av den anledningen så hängde "grejen" ut där fram och "skåran" sågs därbak.. Av nån anledning som jag inte heller förstår så gick jag runt ungefär som vanligt, bland folk.. INGEN SA NÅT !!  Vaknade av att jag, i drömmen, mötte min kompis Mario som började skratta.. Såhär efteråt så undrar jag varför ingen sa nåt under min förnedringsvandring, men också varför Mario skrattade.. Är iaf glad åt att det bara var en dröm. Jag försöker övertyga mej om att den inte betyder nåt alls...

Har varit hemma från mitt "riktiga" jobb ett par dagar.. Delvis beroende på en jobbig förkylning som nu börjar, likt Greta Garbo en gång gjorde, dra sej tillbaka men också beroende på att jag har massa saker ogjorda.. Häromdagen nämnde jag ex mina obetalda räkningar. Detta månadsmoment är avklarat.. Har också en del pappersexercis som har med min firma att göra. Det momentet är också mer eller mindre gjort.. Det känns stabilt !! Har tillsammans med min advokat gått igenom handlingar, skattelagstiftning osv.. Han heter förresten Ekman.. Kan inte bestämma mej för om jag tycker det är ett typiskt advokatefternamn, eller om det får mej att tänka på Gösta Ekman som Papphammar. Som tur är så heter advokaten inte Gösta i förnamn.. Än så länge har han mitt förtroende, advokaten alltså..

För att inte dö i rollen som bloggare så låter jag er ta del av detta relativt ointressanta faktum. Jag längtar faktiskt tills jag kan ägna mina hjärnceller mer tid i form av nåt mera lustfyllt..
Imorgon ska det "riktiga" jobbet få ta plats. Ska även äta lunch med min vän Johan. Ser fram emot det.. Nu ser jag fram emot vad kvällen kanske kan erbjuda.. Hörs !

"Houston, we have a problem"..
Min bloggambition är inte nån särskilt stark eller stor ambition, den sträcker sej egentligen till att formulera meningar och leverera ord i ett något sånär strömlinjeformat format, att kanske roa på nåt vis (både mej själv och andra).. Nu har jag hamnat i en era som inte inrymmer den typen av relativ ytlighet som jag vill delge er.. Det kanske märks i viss mån på något av dom senare inläggen.. Jag har nämligen tagit på mej den "bitska kostymen".. Det märks inte så mycket här, eftersom det inte är min ambition, men det märks på andra håll.. Den "bitska kostymen" är inte en negativ kreation, det är dock en vaken, ifrågasättande, granskande "kostym".. Den är ganska välsydd och jag trivs i den..

Jag var på ett möte igår.. Min vän Gunnar sa innan jag gick: "Försök hålla käften, var som alla andra".. Det gick inte.. Jag ställde frågor, ifrågasatte osv. Inte för sakens skull, utan för att jag vill veta.. Jag vill veta för min egen skull, och jag vill veta att dom som jag frågar vet varför dom gör det dom gör.. Det slutar alltid på samma sätt, dvs att jag blir vald till nåt som jag egentligen kanske inte vill, men som jag ändå tackar "ja" till för att jag måste ta mitt ansvar.. "Du kan ju snacka, du kan väl vara representant?".. Det viktiga är inte att man kan snacka, det är bara ett verktyg, det viktiga är att man vågar.. Vågar ställa frågor, vågar vara "jobbig", vågar stå upp för det man tror på..

Resultat av gårdagens möte: Jag ska på ett möte med skolledningen idag. Jag kommer att under ett år vara med på skolstyrelsens alla möten.. Jag skulle kanske ha lyssnat på min vän Gunnar, trots allt... Nästa gång ska jag stå upp för tystnaden.. Tror jag..

Min tvättmaskin har en knapp som glappar. För 3 veckor sen ringde jag till firman som ska fixa problemet. Det var en tisdag jag ringde och tjejen som svarade var glad och kavat, hon lovade besök av "den kunnige servicemannen" senast fredag.. Det var fredag för 3 veckor sen !! Någon serviceman har inte uppenbarat sej. Jag har snällt (ovant) bitit ihop.. Idag, precis när jag är i full färd med nr.2, så hör jag mobilen ringer, men pga av min sittande position så kan jag inte svara. Ringer upp numret på displayen så snart jag står upprätt igen.. Det visar sej vara "servicekillen".. Han säger: "Jag kommer upp till dej Nu och kollar din tvättmaskin". Om det inte framgått tidigare så står tvättmaskinen i samma utrymme som "porslinsfåtöljen"..

Det är nu jag liksom drabbas av panik. Odören i utrymmet är inget jag vill dela med någon !! Definitivt inte med en okänd person.. Jag slänger ifrån mej mobilen, rusar in på toan, tänder 14 tändstickor och sprayar sedan rikligt med den billigaste parfymen jag har i min ägo (Dolce Gabana), sätter på fläkten, ber till Gud att "Nu" är först "om ett tag".. Det är det inte. Det ringer på dörren och jag intalar mej att "servicemannen" inte kommer att märka nåt..
Han går in till maskinen, verkar lätt förvirrad (kanske pga av den märkliga doftmixen svavel/exkrementer/parfym), tittar på mej och säger: "Jag förstår varför du inte svarade. Tror bestämt jag störde"...  Ridå !!!

I bottenvåningen på huset där jag bor finns en pizzeria. Ni tror säkert det är förödande, att jag äter pizza till middag 3 dagar i veckan. Men det är nästan tvärtom.. Varje dag så träffar jag mina pizzabakande grannar, utbyter några fraser, ibland hånar jag dom genom fönstret när "Iran(el Irak)-toppen" spelas på hög volym. "Lägg ner !! Ni bor i Sverige !! Sätt på Vikingarna !!" brukar jag ropa. Det roar dom..

Emellanåt händer det dock att jag ringer mina grannar från Irak (eller om det var Iran) och beställer pizza.. Varje gång utspelar sej samma lilla lustiga (?) samtal..

Pizzabagarn: Hallå Pizzerian
Jag: Tjenaa.. Det är grannen !!  (med stark brytning och betoning därefter)

Pizzabagarn: Tjeeena grannen !! (han blir uppspelt, högljudd och gladlynt)
Jag: Jag är hongrig.. Kan du fixa pizza, mannen ??

Pizzabagarn: Det vet do.. Vad vill do eta ??
Jag: Marinaara med extra mucho musslor och mucho räkor..

Pizzabagaren: Bra graannen.. Det fixar jag..
Jag: Ok, toppen.. Hur länge mannen ??

Pizzabagarn: Den e klaar... PÅ TISDAG !! Hahahaha... 10 minoter..

- Sådär håller vi på.. VARJE GÅNG !! Oavsett vilken dag jag ringer så är den klar på tisdag..

Så gott som varje dag efter hemkomsten från jobbet så lägger jag mej framför Tv´n en stund. Tillsammans med mej i soffan eller sängen finns min hund, Frank. Mönstret är detsamma varje dag. När jag lagt mej tillrätta kommer Frank upphoppandes, kopplar på den rabiesgalna looken och biter mej i tårna, i fingrarna, gör små utfall osv.. När "anfallet" är över så drar jag upp honom på min bröstkorg. Där ligger han på rygg och somnar inom 30 sekunder med benen spretande åt alla håll.. I vanliga fall är han inte sådär överförtjust i att bli fasthållen eller upplyft, men när han ligger på bröstkorgen så är det nästan som om han blir hypnotiserad. Han blir totalt lugn och stilla..

Det jag undrar över är vad Franks lugn (i det läget) beror på ? Jag tror och spekulerar i att mina hjärtslag försätter honom i ett livmodersliknande trans, att hjärtats slag tar honom tillbaka till ett fosterstadie i trygg, varm och lugn miljö. Egentligen spelar det ingen roll, men jag funderar ändå.. Han är löjligt söt iaf, om än ser lite crazy ut.. Sådan husse, sådan hund..

Förutom mitt allmäntillstånd (som är trött, förkyld och sunkig, men glad) så börjar jag bli lite dement. I bilen på väg till jobbet så slog det mej att jag inte betalt en endaste räkning. I våras hände samma sak. Runt den 15:e (tror det var i april) så började påminnelserna ramla in, jag fattade ingenting, men insåg efter en titt på såväl saldot på kontot, som i mappen med räkningar, att jag glömt (läs: förträngt) göra "mina plikter" gentemot fordringsägarna..

Just nu funderar jag på vad jag ska göra.. Ska jag betala räkningarna snarast, eller ska jag njuta av att saldot på kontot som ser väldigt inbjudande ut ?? Jag väger för och emot, det känns som "emot" kommer att segra..

Jag hatar morgnar när jag inte bestämt kvällen innan vad jag ska ta på mej för kläder när jag vaknar.. Jag blir ännu mer illamående när jag tänker på att jag egentligen inte bryr mej, men ändå blir irriterad.. Idag känner jag mej sunkig eftersom att morronhumöret inte klarade av att välja nåt jag trivs i..
Så nu sitter jag här, på jobbet, och vantrivs med mej själv. Det känns nästan bra att vara lite febrig och förkyld och veta att jag kommer att sluta tidigt idag, åka hem, slita av mej "paltorna" och lägga mej framför Tv´n..

Flera, mer eller mindre, nära bekanta av olika kategorier tror att jag är kär, att jag dejtar, att jag har en ny presumtiv pojkvän inom räckhåll. Inget kan vara mer fel !! Jag har roat mej med nya och gamla vänner några veckor, jag är på bra humör och tydligen så är det ett tecken på att "jag är kär".. Jag förnekar (med rätta) gång på gång, men tjatet fortsätter. Häromdagen visade jag en bild för en av mina "bästisar" på jobbet. Bilden var/är på en av mina bästa vänner (som jag inte jobbar med). När min "jobbarbästis" såg bilden ropade hon på en annan arbetskamrat: "Kom får du se på Magnus nya pojkvän. Vi var på samma fest och han är skitsnygg, som en fotomodell"... (Han är snygg och trevlig, intelligent och hångelvänlig..).

Till dom av er som känner er träffade och som också läser min blogg: Har ni glömt hur det är att vara kär ?? Om Ni hade nån "ny" som var speciell, skulle ni då förneka detta för omgivningen ?? OM jag vore kär skulle jag basunera ut det över hela världen, och kommer så att göra den dag det händer, den dag då jag har minsta ambition att inleda nåt. Jag har dock ingen sån ambition. Jag är kall som is, jag tar del av "gottebitarna", men skiter i resten.. Mina erfarenheter av tvåsamhet är till 84 % svärta.. Det kostar mer än det smakar..
Därför: Avsluta kampanjen !! Tack.. Man kan vara på gott humör ändå..

Jag har ett bolag, en liten firma.. Den blomstrar, åtminstone i förhållande till sin storlek och hur mycket huvudmannen, dvs jag, engagerar mej. Den renderar iaf i ett antal 1000-lappar varje månad numer. Den skulle kunna ge mycket mer, men det sätter min "riktiga" arbetsgivare stopp för.. Dom anser sej nämligen inte bara ha "patent" på min röst och personlighet, dom anser sej också kunna bestämma över min fritid. Det är därför den ekonomiska blomsterprakten ändå är begränsad..

Dom senaste två veckorna har jag blivit tvungen att tacka nej till 3 av 5 jobb, som jag skulle utfört på min fritid, det motsvarar ca 15.000 kr netto !! Anledningen är att jag måste vara "trovärdig som journalist" och att "företaget måste stå opåverkat av kommersiella företeelser".. Om jag skulle sjunga, spela teater, lira tennis, vara en en dansant tangokavaljer eller nåt annat som kan rendera i pengar så är det ok, men att prata (som jag gör) det går inte alltid för sej.. Jag förstår dilemmat, men kan man verkligen bestämma att jag inte får prata var jag vill på min fritid, mot betalning ?? Jag förstår, men förstår inte alls... Om dom nu anser sej kunna bestämma över mina extraknäck och säga nej till domsamma, borde inte det isf visa sej i mitt lönekuvert, borde dom inte betala för att jag ska vara lojal även utanför arbetsplatsen.. Jag bara undrar..

Jag var inte bjuden. Jag upprörs.. I helgen som var så var det fest i Stockholm. Alla av betydelse som har med Sveriges Radio att göra var bjudna. Alla sommarpratare var där, alla chefer var där och gjorde sej märkvärdiga i sällskap med alla "celebriteter".. Var faan var jag !!?? Jo, jag var ett antal mil norr om slussen, lätt upprörd och frustrerad.. Inte är det SR´s chefer som struntat i sin sommarsemester för att "rycka in" och rädda ekonomin, inte är det dom som hoppar på ett projekt med två dagars varsel, överger familj och vänner dom bästa sommarveckorna. DET ÄR JAG SOM GÖR DET !! Trots det så är jag inte av betydelse.. Det smickrar.. INTE !!

Egentligen är jag bara avundsjuk. Ingen trodde väl nåt annat. Hoppas dom hade kul, men det tror jag inte..

Jag var på Ikea igår med en kompis. Precis när vi kom ut på genom dörrarna, efter avklarade inköp, så ringde kompisens mobil. Det var en snubbe vid namn Lars som via nåt register hittat numret via nummerplåten på bilen. Han blev nämligen vittne till hur en man körde på min kompis bil och sedan bara parkerade och gick därifrån.. Vittnet Lars skrev upp "krockarens" bilnummer och ringde sedan. Innan "krockaren" gick hade han snabbkollat på "kompisbilen", men gick sedan utan åtgärd..

Precis när jag var på väg att ringa polisen kom den vårdslöse föraren tillbaka. Eftersom jag har ett visst "bandhunds-beteende" så var det jag, och inte min kompis, som agerade. Jag frågade "Är det din bil?" och efter att ha fått "ja" på frågan så lät jag honom, övertydligt, förstå att jag precis var på väg att polisanmäla honom. Han såg lite oförstående ut, men när jag pekade på hans bil (efter att först ha pekat på skadan på kompisbilen) så kunde han inte neka. Tydliga färgavtryck och repor visade med all tydlighet att han var "den skyldige". Han snackade inte särskilt mycket (vågade kanske inte då den "bandhundsagressive Magstar" gick i spinn), så efter lite utbytande av uppgifter drog han iväg med svansen mellan benen.

Det jag egentligen vill berätta är hur mycket jag beundrar killen (Lars) som ringde. Det tog säkert lite tid att kolla nummer och sedan ringa, men visar på civilkurage, sånt som dom flesta lider brist på. Om alla vågade ta ansvar för vad dom ser, och agera därefter, så skulle samma personer kanske inte stå och gasta om vad Polisen sysslar med och varför dom inte kommer osv..

Ibland tar jag ton.. Från att jag i min ungdom trodde på en karriär som rocksångare så tillfrågas jag numer, som sångare, nästan uteslutande till bröllop, begravningar och dop.. Senast var det en väns morfar som skulle inträda i himmelriket i takt med mina vibrerande stämband. Att sjunga på ovan nämnda tillställningar är speciellt, på olika sätt. Men det dom har gemensamt är att när man tillfrågas så känns det som ett "hedersuppdrag".. Att sjunga när någon gifter sej är stort, att sjunga när ett barn döps är också stort, liksom när någon dött. Sång vid dessa tillfällen är något alla minns.. Därför kan jag aldrig tacka nej, det är typ en ära att få sjunga vid dessa minnesvärda event.

Igår uppenbarade sej ett tillkortakommande.. För tre veckor sen ringde en god vän, som just blivit pappa, och frågade om jag kunde sjunga på hans dotters dop. Jag svarade "ja", men sa att "jag hör av mej", eftersom jag vid tillfället för samtalet låg och sov och inte var vid bästa vigör. Efter det så föll allt ner i glömskans mörka dal..
Igår kom det upp till ytan.. Träffade en annan vän på stan, en vän som vanligtvis klär sej i slitna jeans och tröja. Igår kom han iklädd en snygg kostym. Jag ryggade tillbaka och levererade ett frågetecken.. Svaret till varför han var uppklädd var att han skulle på dop !! Min väns dop !! Jag hade m a o, likt en lögnaktig, bortdribblande, politiker glömt att höra av mej ang. dopsjungandet..
Skam över min isterspäckade kropp och alzheimerbesudlade hjärna !!

Jag skämdes som ett djur, ringde min vän (lika bra att ta tjuren vid hornen) och bad om hans empatiska förlåtelse. Jag fick den... Jag har troligen lärt mej nåt av denna händelse. Hoppas snart komma på vad...

Ett av mina intressen är inredning. Jag läser tidningar, springer i butiker, på loppisar, kollar hur människor i min närhet har inrett sina hem osv. Det är lätt att bli fördömande, tro att man är förmer och vet nåt bara för att man har det som uttalat intresse.. Jag har med tiden lärt mej (och accepterat utan problem) att var och en får ha det som man vill. Personlighet är faan viktigare än alla trender i världen. En bra insikt tycker jag själv.. Jag har inte kunnat sätta ord på det hela, men igår läste jag en tidning där arkitekten, inredaren och konstnären, som bl.a ibland är med i Tv 3´s "Från koja till slott", Carouschka Streijffert uttalat sej. Hon sa: "Allt som heter trender är ute. Varje individ måste få göra sin egen miljö till en trendfri zon som är personlig och anpassad til vars och ens hushållskassa. Tycke och smak är en fråga om personlig estetik".. Låter bra det... Schysst förnamn har hon också...

Min fåniga glädje fortsätter om än i reducerad skepnad.. Gårdagskvällen blev en "vinkväll". Känns inte som om jag behöver förklara närmare.. Förlängningen av vinkvällen är kanske det som idag skapat nyss nämnda reducering. Jag vaknade nämligen med en känsla av att jag hade en golfboll i halsen, en golfboll med taggar.. Kunde knappt svälja och tyckte oerhört synd om mej själv där jag låg nerbäddad.. Kunde inte låta bli att jaga en syndabock, "vem är det som försett mej med halsont och t o m lite feber ?". Började med morsan som varit förkyld länge och som tittade förbi i går morse. Troligen lämnade hon en påse baciller nånstans i köket.. Gick igenom listan med andra "skyldiga", såsom nysande arbetskamrater, tjejjen i kassan på Tempo, killen på Shell, den hostande pensionären på Systembolaget.. Lyckades inget vidare.. Kontentan blev att den ende skyldiga är jag själv.. Bacillutbyte, vilket jag också ägnade mej åt, av lite intimare slag är nog "boven i dramat".. Smakar det, så kostar det...

Efter egen själavård, en dusch, tandborstning, en näve Alvedon och en kaffe så kändes det inte så illa ändå.. Har hyrt film och ska, trots den lilla förbättringen, troligen bara ligga på soffan och se film. Mel Gibsons "Apocalypto" är det som väntar.. Tydligen ska den, om inte annat, innehålla massa snygga kroppar att frossa i..

Ps. Den utlovade betygsättningen av filmen "Parfymen" uteblir, mer eller mindre. Jag kan inte bestämma mej för vad jag egentligen tyckte. Nånstans mellan 2 och 5 är det närmaste jag kommer. Som vanligt är boken bättre än filmen...