Pensionärsvarning
Det är Valborgsmässoafton. En festkväll...
Inte hos mej.
- Irriterar mej på smällare och raketer eftersom Frallan (ma dog) är rädd..
- Har bytt sängkläder.
- Dammsugit hundhår.
- Tvättat och hängt tvätt.
- Stör mej på dom skitiga fönstrena som skulle behöva putsas.
- Handlat äpplen och jordnötter.
- Är ensam.
- Tycker det är ganska skönt. Är hyfsat nöjd.
HJÄLP !!! VARNING !!!
Sångaren Anders Fugelstad sjöng en gång på Svensktoppen: "Ingenting är längre som förut..". Jag är benägen att sjunga duett.
Inte hos mej.
- Irriterar mej på smällare och raketer eftersom Frallan (ma dog) är rädd..
- Har bytt sängkläder.
- Dammsugit hundhår.
- Tvättat och hängt tvätt.
- Stör mej på dom skitiga fönstrena som skulle behöva putsas.
- Handlat äpplen och jordnötter.
- Är ensam.
- Tycker det är ganska skönt. Är hyfsat nöjd.
HJÄLP !!! VARNING !!!
Sångaren Anders Fugelstad sjöng en gång på Svensktoppen: "Ingenting är längre som förut..". Jag är benägen att sjunga duett.
Disträ eller blasé
Per (bloggläsare) kommenterade det jag upplever som "problem med närminnet" i ett inlägg från igår. Han skriver bl.a: "Disträ eller blasé är mitt stalltips".
Det jag undrar är: Låter det bättre att vara "disträ och/eller blasé" i stället för att ha "problem med närminnet"??
Hjälp mej gärna reda ut begreppen. Tackar på förhand. Själv är jag tveksam.
När jag liks är igång...
En annan läsare, Jonny G:son skriver: "Var får du allt ifrån? Jag kan knappt få till ett inlägg varannan dag. Kokar din hjärna?"
Bästa Jonny! Antingen bloggar man, eller också gör man det inte. En blogg ska vara aktiv. Det du kallar "allt" är ganska mycket nonsens. Och det är min hjärna full av. Den kokar.
Det jag undrar är: Låter det bättre att vara "disträ och/eller blasé" i stället för att ha "problem med närminnet"??
Hjälp mej gärna reda ut begreppen. Tackar på förhand. Själv är jag tveksam.
När jag liks är igång...
En annan läsare, Jonny G:son skriver: "Var får du allt ifrån? Jag kan knappt få till ett inlägg varannan dag. Kokar din hjärna?"
Bästa Jonny! Antingen bloggar man, eller också gör man det inte. En blogg ska vara aktiv. Det du kallar "allt" är ganska mycket nonsens. Och det är min hjärna full av. Den kokar.
Trött nu
Det måste vara ett tecken på att jag jobbat för mycket och sovit för lite.
Tittade i min inbox, mailen alltså. Trodde jag kollade i iTunes.
Förundrades över alla nya artister jag inte hört förr... Knasigt...
Ska nog sova nu. Gnatt.
Tittade i min inbox, mailen alltså. Trodde jag kollade i iTunes.
Förundrades över alla nya artister jag inte hört förr... Knasigt...
Ska nog sova nu. Gnatt.
Någon har problem
Som sagt... Det är ju det där med närminnet. Idag var det dax igen...
Fick en Ostkaka häromdagen. En sån där från Frödinge som finns i affären. Kan väl tillägga att ostkaka aldrig har varit nåt jag legat sömnlös och direkt längtat efter. Ställde den i kylen i väntan på bättre tider. Idag var det bättre tider...
Satte ugnen på 200 grader. Placerade ostkakan i ugnen. Tog fram äggklockan ur köksskåpet och ställde den på 15 minuter. Det jag därefter gjorde var följande: Jag ställde TILLBAKA äggklockan i skåpet och STÄNGDE dörren...
Placerade sedan min kropp i liggande position i väntan på ostkakans färdigställande.
Någon somnade. Någon är jag.
Eftersom äggklockan stod i ett skåp hördes inte ringandet som inträdde efter 15 minuter.
Efter ca 50 minuter vaknade någon. Någon är jag.
Det luktade typ nybakt, men lite bränt.
Någon bakar, tänkte jag. Någon gjorde inte det.
Någon hade glömt en ostkaka i ugnen. Någon har problem med närminnet.
Någon är jag.
Fick en Ostkaka häromdagen. En sån där från Frödinge som finns i affären. Kan väl tillägga att ostkaka aldrig har varit nåt jag legat sömnlös och direkt längtat efter. Ställde den i kylen i väntan på bättre tider. Idag var det bättre tider...
Satte ugnen på 200 grader. Placerade ostkakan i ugnen. Tog fram äggklockan ur köksskåpet och ställde den på 15 minuter. Det jag därefter gjorde var följande: Jag ställde TILLBAKA äggklockan i skåpet och STÄNGDE dörren...
Placerade sedan min kropp i liggande position i väntan på ostkakans färdigställande.
Någon somnade. Någon är jag.
Eftersom äggklockan stod i ett skåp hördes inte ringandet som inträdde efter 15 minuter.
Efter ca 50 minuter vaknade någon. Någon är jag.
Det luktade typ nybakt, men lite bränt.
Någon bakar, tänkte jag. Någon gjorde inte det.
Någon hade glömt en ostkaka i ugnen. Någon har problem med närminnet.
Någon är jag.
Tungan
Jag brände mig på tungan när jag åt middag.
Det gör fortfarande ont.
Jag vill tillstå, och rankar, "bränna sig på tungan" som en av de mest irriterande i-lands-skadorna.
Topp 5, minst.
Det gör fortfarande ont.
Jag vill tillstå, och rankar, "bränna sig på tungan" som en av de mest irriterande i-lands-skadorna.
Topp 5, minst.
Oh so quiet
Jag har varit lite tyst idag (förutom mitt yrkespratande). Det är inte gårdagen som åsamkat min tysthet. "En kompis från förr" har fått en son alldeles nyss. Han ska döpas till Manne.
Manne var det jag kallades under en stor del av min barndom.
Jag är glad. Men lite tyst. Inte för att han ska döpas till Manne, men för att namnet får mig att slungas tillbaka i tiden. Till en tid som inte längre är. Det är väldigt länge sen jag var pojken Manne. Men ändå inte.
Till råga på allt spelar min Ipod "Forgive them father" med Lauryn Hill.
Det gör mej ännu tystare.
KaaBoomPangKrasch
Hör på Eko-nyheterna att Sverige är ett land där terrorism planeras.
Sverige har blivit en bas för de som planerar våldsoperationer mot andra länder, enligt Säpo.
Framförallt så är det aktioner mot andra länder i Europa som planeras, men om "aktivitet" skulle bli aktuellt för Sverige finns en naturlig infrastruktur. BIG SHIT!!
Det sistnämnda oroar mej.
Terroraktioner i Sverige.
Ojoj!
Aj aj!
Kan "den lilla staden vid havet", där jag bor, bli ett mål???
Vi har ju en del viktiga "mål" som Norrdans, Big Boy och Lidl.
Jag slänger en blick ut genom fönstret. Hmm...
25 meter till Norrdans. 75 till Big Boy. 250 till Lidl.
Det var väl det jag visste... Mitt hus är ett epicentrum,
ett nav, centrum, världens mittpunkt.
Ajaj!
Ojoj!
Sverige har blivit en bas för de som planerar våldsoperationer mot andra länder, enligt Säpo.
Framförallt så är det aktioner mot andra länder i Europa som planeras, men om "aktivitet" skulle bli aktuellt för Sverige finns en naturlig infrastruktur. BIG SHIT!!
Det sistnämnda oroar mej.
Terroraktioner i Sverige.
Ojoj!
Aj aj!
Kan "den lilla staden vid havet", där jag bor, bli ett mål???
Vi har ju en del viktiga "mål" som Norrdans, Big Boy och Lidl.
Jag slänger en blick ut genom fönstret. Hmm...
25 meter till Norrdans. 75 till Big Boy. 250 till Lidl.
Det var väl det jag visste... Mitt hus är ett epicentrum,
ett nav, centrum, världens mittpunkt.
Ajaj!
Ojoj!
Helvetesjävlasöndag
Det är ganska ofta som jag hör klagosången. Det är många som hatar måndagar. Personligen har jag inget emot särskilt emot dem. Måndagar är ju bara som vilken annan dag som helst, förutom att man dagen innan råkar vara ledig.
Istället så hatar jag söndagar . Söndag är en dag som suger.
Vän av ordning frågar kanske "varför?".
Jo, för att söndagkväll är kvällen då min säng känns som mest tom, singellivet som segast, och då alldeles för många tankar om tidigare förlorade relationer bubblar upp i skallen, kvällen då bristen på kärlek i mitt liv visar mig sitt fula ansikte.
Känns ovanstående lite torftigt (för att fatta agg mot veckans sista dag) så går det utmärkt att kombinera ovanstående problem med att tänka över sitt liv i största allmänhet, varför man lyckas med att om och om igen leva över sina tillgångar, aldrig komma igång med träningen, generellt bli en bättre människa och annat stärkande.
Nä, fyfan för söndagkvällar. Monday, here I come.
Istället så hatar jag söndagar . Söndag är en dag som suger.
Vän av ordning frågar kanske "varför?".
Jo, för att söndagkväll är kvällen då min säng känns som mest tom, singellivet som segast, och då alldeles för många tankar om tidigare förlorade relationer bubblar upp i skallen, kvällen då bristen på kärlek i mitt liv visar mig sitt fula ansikte.
Känns ovanstående lite torftigt (för att fatta agg mot veckans sista dag) så går det utmärkt att kombinera ovanstående problem med att tänka över sitt liv i största allmänhet, varför man lyckas med att om och om igen leva över sina tillgångar, aldrig komma igång med träningen, generellt bli en bättre människa och annat stärkande.
Nä, fyfan för söndagkvällar. Monday, here I come.
Stryk ska han ha
Ok. Jag erkänner. Jag satte på Tv´n när jag vaknade, det var
reprisen på nåt "Go´kväll"-program.
Mat-Tina var där, Jöback sjöng och det gjorde också Jill Johnson.
Jag anklagar programledaren Beppe Starbrink (han heter så, kollade på text-tv) för följderna.
Någon måste ställas mot väggen, någon är ansvarig...
Ok, Starbrink ska ha stryk.
Pryglas.
Hårt.
Fram med oxpiskan.
Fram med tjära och fjädrar.
I 45 minuter har jag nynnat på "Joleene" (Dollys låt, ni vet) som Jillsan Johnson sjöng i programmet. Det som upprör mej är att jag VET det kommer att fortsätta. Nynnandet alltså. Nynnandet som ibland övergår i sång.
Nynnandet som är en produkt av en låt som fastnat i skallen, fast man inte vill.
Jag har hunnit med att nynna liggandes i sovrummet, över ett glas vatten (inte helt lätt) i köket, medans jag bajsade och nu sittandes på sängkanten. Det är inte alls roligt!!
Hunden tittar snett , silverfiskarna flyttar och grannarna slår i väggen.
Oj, nu är det dax igen.
Det är refrängdelen i FALSETT som vill ut...
"Joleene, Joleene, Joleene, JOLEEEENE......."
Fan.
Hjälp.
Stoppa mej!
Någon?
NU!!
reprisen på nåt "Go´kväll"-program.
Mat-Tina var där, Jöback sjöng och det gjorde också Jill Johnson.
Jag anklagar programledaren Beppe Starbrink (han heter så, kollade på text-tv) för följderna.
Någon måste ställas mot väggen, någon är ansvarig...
Ok, Starbrink ska ha stryk.
Pryglas.
Hårt.
Fram med oxpiskan.
Fram med tjära och fjädrar.
I 45 minuter har jag nynnat på "Joleene" (Dollys låt, ni vet) som Jillsan Johnson sjöng i programmet. Det som upprör mej är att jag VET det kommer att fortsätta. Nynnandet alltså. Nynnandet som ibland övergår i sång.
Nynnandet som är en produkt av en låt som fastnat i skallen, fast man inte vill.
Jag har hunnit med att nynna liggandes i sovrummet, över ett glas vatten (inte helt lätt) i köket, medans jag bajsade och nu sittandes på sängkanten. Det är inte alls roligt!!
Hunden tittar snett , silverfiskarna flyttar och grannarna slår i väggen.
Oj, nu är det dax igen.
Det är refrängdelen i FALSETT som vill ut...
"Joleene, Joleene, Joleene, JOLEEEENE......."
Fan.
Hjälp.
Stoppa mej!
Någon?
NU!!
Söndag
Vaknade med en fråga tumlandes runt i skallen: Vad kallas den kvinnliga motsvarigheten till GRODMÄN??
3 saker jag inte förstår mej på
1. Semikolon
2. Roland Cedermark
3. Livets nycker
2. Roland Cedermark
3. Livets nycker
Hujedamej
Hade jag vetat att mina kläder skulle hämnas, så skulle jag aldrig ha slutat med snus & cigaretter. Det måste nämligen vara det som hänt... Efter avslutat nikotinfrossande, vilket inträdde för en graviditet sedan = 9 månader, så har mina kläder allt mer antagit modell "kroppsstrumpa". Det smiter åt lite varstans, för att inte säga överallt. Min tes är att kläderna i symbios med mitt lustcentra bestämt sej för att hämnas. Om kroppen, som omsluts av kläderna, inte får sin dos av "glädjeämnen", vilket den inte får, så skickar dom ett meddelande (vete fan hur det går till) till textilavdelningen och genast så drar dom åt lite i sömmarna...
Nån osmidig människa försökte påtala att man går upp i vikt när man slutar röka.. *Fnys*... Det kan jag aldrig tro.
För att trösta mej (efter påhoppet från den osmidiga människan) ska jag fira min lördag tillsammans med en flaska vin, några kuddar och ett par mysbyxor, som än så länge, inte är i maskopi med mina övriga klädesplagg. Förmodar att mysbyxorna trivs bättre med alkoholen än med nikotinet, och därvidlag har inga "slutanden" inträtt.
F.ö så har jag spenderat dagen med att se på teater. Det bor allt en liten kulturfjolla i den stora kroppen.
Nån osmidig människa försökte påtala att man går upp i vikt när man slutar röka.. *Fnys*... Det kan jag aldrig tro.
För att trösta mej (efter påhoppet från den osmidiga människan) ska jag fira min lördag tillsammans med en flaska vin, några kuddar och ett par mysbyxor, som än så länge, inte är i maskopi med mina övriga klädesplagg. Förmodar att mysbyxorna trivs bättre med alkoholen än med nikotinet, och därvidlag har inga "slutanden" inträtt.
F.ö så har jag spenderat dagen med att se på teater. Det bor allt en liten kulturfjolla i den stora kroppen.
IKEA??
Jaha... Då var nya sängen inköpt...
Jag kommer att sova som en kuk, eeh jag menar som en prins, i den...
Fler ord, tack
Jag kommer ihåg en artikel i en kvällstidning om den gamle
"legendaren" Christer Pettersson.
Läste att han sköt Palme av "misstag".
MISSTAG!!??
Igår glömde jag köpa A-fil när jag var på affären.
DET var ett misstag.
Palme är död.
Jag har ingen A-fil.
På önskelistan: Fler ord för misstag.
"legendaren" Christer Pettersson.
Läste att han sköt Palme av "misstag".
MISSTAG!!??
Igår glömde jag köpa A-fil när jag var på affären.
DET var ett misstag.
Palme är död.
Jag har ingen A-fil.
På önskelistan: Fler ord för misstag.
Knut i magen
Ibland inser jag att det finns folk som faktiskt läser det jag skriver här. Folk jag känner t o m.
Då får jag ont i magen.
Då får jag ont i magen.
Ett party att minnas, eller...
Idag är det fredag. Är inte här och nu. Är sen och då...
Till veckan ska jag på fest med Daniel. Det kan vara så att det "bara" är en "bjudning". Vi får väl se...
Ett varningens ord, eller en varningstriangel, kan vara på sin plats. För ett tag sen var det fest i samma krets. Det sammanfattade ordet för den festen var/är: Dekadent. Dekadent så det förslår.
Det knullades på toaletter och våldsduschades mitt i natten. I alla fall ryktas det så. Jag var en ängel, en blind och döv ängel. Såg inget, hörde inget (förrän efteråt). Jag lovar.
Klockan tre på natten ville nån lyssna på Charlotte Perelli och bada badkar. Det hånglades, spelades alldeles för hög musik och fan och hans moster, faster, morbror och brylling. De sista gästerna vacklade hemåt vid sjutiden på morgonen. Parkettgolvet var nerkletat med bland annat vin, öl, sprit, ost, avocado, syltlök, kaviar, tequila, glidmedel, rouge, glitter, mintgelé och diverse snacks.
En hyfsad fest med andra ord. En fest att komma ihåg, eller glömma.
Till veckan ska jag på fest med Daniel. Det kan vara så att det "bara" är en "bjudning". Vi får väl se...
Ett varningens ord, eller en varningstriangel, kan vara på sin plats. För ett tag sen var det fest i samma krets. Det sammanfattade ordet för den festen var/är: Dekadent. Dekadent så det förslår.
Det knullades på toaletter och våldsduschades mitt i natten. I alla fall ryktas det så. Jag var en ängel, en blind och döv ängel. Såg inget, hörde inget (förrän efteråt). Jag lovar.
Klockan tre på natten ville nån lyssna på Charlotte Perelli och bada badkar. Det hånglades, spelades alldeles för hög musik och fan och hans moster, faster, morbror och brylling. De sista gästerna vacklade hemåt vid sjutiden på morgonen. Parkettgolvet var nerkletat med bland annat vin, öl, sprit, ost, avocado, syltlök, kaviar, tequila, glidmedel, rouge, glitter, mintgelé och diverse snacks.
En hyfsad fest med andra ord. En fest att komma ihåg, eller glömma.
Kundtjänst. Var god dröj.
Jag ringde en s.k "kundtjänst" idag. Kundtjänster är ett djävulens påfund. Har ni ringt en sån? Gör det, eller gör det inte. Det räcker med att jag är frustrerad.
Gå ut i solen istället. Ge en vän dina superlativer. Köp en blomma. Gör någon glad.
Jag sitter här och hatar så länge.
Gå ut i solen istället. Ge en vän dina superlativer. Köp en blomma. Gör någon glad.
Jag sitter här och hatar så länge.
Förvånande?
Jag slutar aldrig att förvånas.
Allra mest förvånas jag över att jag aldrig upphör att förvånas.
Jag tycker liksom att jag borde ha fattat att världens dårskap aldrig kommer ta slut.
Kalla mig romantiker, för jag är väl den typ av människa som aldrig slutar drömma och hoppas helt enkelt.
Allra mest förvånas jag över att jag aldrig upphör att förvånas.
Jag tycker liksom att jag borde ha fattat att världens dårskap aldrig kommer ta slut.
Kalla mig romantiker, för jag är väl den typ av människa som aldrig slutar drömma och hoppas helt enkelt.
Efter 2 "Nej" kommer ett "Ja"
"Nej" är negativt laddat. Dom två senaste rubrikerna har varit av "Nej-karaktär".
Nu kommer ett "Ja".
Jag är inte säker på till vad. Men visst låter det positivt?? Säg: Ja.
Säg NEJ till kompromisser
Det hände en grej på jobbet idag. Kontentan av det som hände är att jag gjort ett ställningstagande. Jag funderar t o m på att göra ett plakat och, för första gången, demonstrera på 1:a maj.
Vad som egentligen hände är oviktigt. Det jag vill ha sagt är följande: Att kompromissa är ett skitkoncept!!
Jag märkte det idag. Att kompromissa är kasst. Inte för att jag i alla väder måste få min egen vilja igenom. Tvärtom. Jag kan bara inte förstå vad som är vitsen med att två parter ska ska vara lite missnöjda. Fattar inte. Bättre att en får igenom sin vilja och att bara en är missnöjd.
Frisyrherpes - Nej Tack!
Läste tidningen och möttes av den här bilden.Det är det här som kallas "fantombild".
Mannen ifråga är efterlyst för ett mord.
Min intellektuella snabbhet konstaterar snabbt att mannen borde jagas för, åtminstone, en sak till. Fantomfrisyren är så uppseendeväckande anskrämlig att den skapar mentala och ögonrelaterade skador för alla som, kanske helt oskyldigt, slänger ett öga på bilden.
Är det inte en frisyrherpes vi kan skönja? I min värld är en liknande frisyr straffbar att bära. Den kan vara smittsam!! Fånga Fantomen!!
Hade inget annat att göra
- Fick det här från en kompis via mail. I brist på annat så...
Tio första
Första bästa kompis: Lars Wiklund. Vi umgås än idag.
Första bil: Farsan köpte en Audi 80, 74:a, för 4000 spänn. All rost var övertejpad med klistermärken. Sålde den till syrran efter ett tag.
Första kärlek: Oj, minns inte. Men Elisabeth Lundmark ligger bra till. Jag var typ 3.
Första husdjur: Hamiltonstövaren Roija.
Första semester: Lär ha varit Gotland. Eller kanske Norrbotten. Första chartern
gick till Ibiza (m Lars E).
Första jobb: Sålde Sundsvalls Tidning med min kompis Per på söndagarna.
Första köpta skiva: Minns inte, men tror det var typ "Sweet - Fanny Adams"
Första riktiga, riktiga kärlek: Hmm.. David. (trodde jag iaf)
Första piercing: Fick ett fiskdrag genom ett finger en gång. Räknas det?
Första konsert: Janne Schaffer i gympasalen på skolan i 5:an.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Rött vin igår kväll. En flaska Papa Luna Garnacha 2005 .
Senaste bilfärd: Från jobbet till mitt hem.
Senaste filmen du såg: "Plan 9 from outer space" fr -58. Säger bara: Oj oj oj.
Senaste ringda telefonsamtal: Till Håkan N klockan17.23
Senaste bubbelbadet: 3 veckor sen i Sundsvall.
Senaste spelade cd: Veronica Maggios nya.
Senaste kyss: Två veckor sen. Senaste "ärliga" kyss.. Hmm.. Long time ago.
Senaste gången du grät: Snörvlar i tid och otid. Släng dej i väggen Helena Bergström.
Senaste måltiden: Ärtsoppa m skånsk senap, hårdbröd, lagrad prästost, Lätta och vatten.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Det har hänt..
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men nyfiken och intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Oh yes
Haft ett one night stand: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: På något sätt har jag alltid menat det.
Busringt till någon: Ja. I förrgår. Till Peter W. Öppningsfrasen var: "Det är Gud som ringer".
Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta strumpor.
2. Adidas "mjukisbrallor"
3. Randig långärmad t-shirt.
4. Glasögon
5. Silverhalsband (Efva Attling)
6. Vita kalllingar
7. Ett nyckelband m Homer Simpson på.
Sex saker du gjort idag
1. Svurit över att jag glömt ladda iPoden
2. Intervjuat Amit Paul från A-Teens (numer solo)
3. Gnällt på "frukostansvarig" på jobbet som inte fyller på kaffeautomaten.
4. Suttit på balkongen
5. Tvättat bilen
6. "Bytt ord" med Johan W, Jörgen och Madde på msn.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min hund Frank (att kalla honom "sak" är kanske inte helt rätt, men fatta...)
2. Min laptop
3. Min Ipod
4. Min mobil
5. Min bil
Fyra personer du kan berätta allt för
Har ingen sån person.
Tre val
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Lära mej slappna av utan att ha dåligt samvete.
2. Bli lycklig
En sak du ångrar
It all happens for a reason (I hope)
Tio första
Första bästa kompis: Lars Wiklund. Vi umgås än idag.
Första bil: Farsan köpte en Audi 80, 74:a, för 4000 spänn. All rost var övertejpad med klistermärken. Sålde den till syrran efter ett tag.
Första kärlek: Oj, minns inte. Men Elisabeth Lundmark ligger bra till. Jag var typ 3.
Första husdjur: Hamiltonstövaren Roija.
Första semester: Lär ha varit Gotland. Eller kanske Norrbotten. Första chartern
gick till Ibiza (m Lars E).
Första jobb: Sålde Sundsvalls Tidning med min kompis Per på söndagarna.
Första köpta skiva: Minns inte, men tror det var typ "Sweet - Fanny Adams"
Första riktiga, riktiga kärlek: Hmm.. David. (trodde jag iaf)
Första piercing: Fick ett fiskdrag genom ett finger en gång. Räknas det?
Första konsert: Janne Schaffer i gympasalen på skolan i 5:an.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Rött vin igår kväll. En flaska Papa Luna Garnacha 2005 .
Senaste bilfärd: Från jobbet till mitt hem.
Senaste filmen du såg: "Plan 9 from outer space" fr -58. Säger bara: Oj oj oj.
Senaste ringda telefonsamtal: Till Håkan N klockan17.23
Senaste bubbelbadet: 3 veckor sen i Sundsvall.
Senaste spelade cd: Veronica Maggios nya.
Senaste kyss: Två veckor sen. Senaste "ärliga" kyss.. Hmm.. Long time ago.
Senaste gången du grät: Snörvlar i tid och otid. Släng dej i väggen Helena Bergström.
Senaste måltiden: Ärtsoppa m skånsk senap, hårdbröd, lagrad prästost, Lätta och vatten.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Det har hänt..
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men nyfiken och intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Oh yes
Haft ett one night stand: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: På något sätt har jag alltid menat det.
Busringt till någon: Ja. I förrgår. Till Peter W. Öppningsfrasen var: "Det är Gud som ringer".
Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta strumpor.
2. Adidas "mjukisbrallor"
3. Randig långärmad t-shirt.
4. Glasögon
5. Silverhalsband (Efva Attling)
6. Vita kalllingar
7. Ett nyckelband m Homer Simpson på.
Sex saker du gjort idag
1. Svurit över att jag glömt ladda iPoden
2. Intervjuat Amit Paul från A-Teens (numer solo)
3. Gnällt på "frukostansvarig" på jobbet som inte fyller på kaffeautomaten.
4. Suttit på balkongen
5. Tvättat bilen
6. "Bytt ord" med Johan W, Jörgen och Madde på msn.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min hund Frank (att kalla honom "sak" är kanske inte helt rätt, men fatta...)
2. Min laptop
3. Min Ipod
4. Min mobil
5. Min bil
Fyra personer du kan berätta allt för
Har ingen sån person.
Tre val
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör
1. Lära mej slappna av utan att ha dåligt samvete.
2. Bli lycklig
En sak du ångrar
It all happens for a reason (I hope)
För att jag vill. Inget annat.
Jag jobbar febrilt med att försöka komma på argument för att köpa en Lexus.
En guldfärgad Lexus med 6-växlad låda och 6-cylindrig motor. Förstås. Den jag försöker övertala är mig själv. Det går ömsom hyfsat bra, ömsom går det pruttdåligt. Mest pruttdåligt. Priset är ganska saftigt, jättesaftigt. Ingen vettig människa, som redan har en really najs bil (som inköptes för bara 6 månader sen) behöver en Lexus. Egentligen.
Jag sitter och försöker skriva argument på en lapp, typ plus och minus. Det har inte blivit så många än. I alla fall inte så många som håller för en närmre granskning. "För att jag vill" är det som känns bäst hittills och då är det illa. Skitilla.
En guldfärgad Lexus med 6-växlad låda och 6-cylindrig motor. Förstås. Den jag försöker övertala är mig själv. Det går ömsom hyfsat bra, ömsom går det pruttdåligt. Mest pruttdåligt. Priset är ganska saftigt, jättesaftigt. Ingen vettig människa, som redan har en really najs bil (som inköptes för bara 6 månader sen) behöver en Lexus. Egentligen.
Jag sitter och försöker skriva argument på en lapp, typ plus och minus. Det har inte blivit så många än. I alla fall inte så många som håller för en närmre granskning. "För att jag vill" är det som känns bäst hittills och då är det illa. Skitilla.
Ett tecken
Min kompis Gunnar påstår (jag hävdar lögn) att jag vid ett tillfälle i radion använt ordföljden: "Till yttermera visso"
På en kollegas bloggsida hittar jag följande: "Tecken på att man är - eller har varit - lillgammal: Man använder sig av uttrycket "till yttermera visso".
I Gunnars värld kommer detta att bli en bekräftelse. I min värld är det tvärtom. Till yttermera visso har jag varken förr eller senare varit lillgammal.
På en kollegas bloggsida hittar jag följande: "Tecken på att man är - eller har varit - lillgammal: Man använder sig av uttrycket "till yttermera visso".
I Gunnars värld kommer detta att bli en bekräftelse. I min värld är det tvärtom. Till yttermera visso har jag varken förr eller senare varit lillgammal.
Känd, Britneygalen & falukorv
Hur känd måste man bli innan det får slå slint i skallen?
Hur mycket pengar måste man tjäna innan det är ok att bli helt jävla Britneygalen?
Inte så att jag är varken särskilt känd eller rik, men oavsett det så har jag en tanke om att det vore dags för min del. Jag är lite sugen. Galenskapen lockar.
Vad tror ni om tanken på att gå med i nån kyrka? Nån jättekonstig kyrka som tror och tillber små gröna män från rymden, som inte finns. Eller så får jag inreda mitt hem på nåt befängt sätt, med gladpack och färgglada servetter från Ikea. Nåt måste jag ju göra för att kunna betraktas som galen lokalkändis.
Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag jobbar ju hela dagarna så nån minigris, papegoja, eller nåt sånt, har jag inte tid med. Troligen skulle den bajsa överallt. Det skulle se sådär lagomt trist ut när vänner eller andra kommer på besök. Tror jag iaf.
Äh, det blir nog inga galenskaper, och det där med kyrkan vet jag inte heller om jag fixar. Inte efter att "Gud gav Carola först till Runar och sen till Edvard John".
Vad skulle han ge till mig?
Kicki Danielsson?
Jag vågar inte chansa.
Jag har ju ingen falukorv hemma.
Hur mycket pengar måste man tjäna innan det är ok att bli helt jävla Britneygalen?
Inte så att jag är varken särskilt känd eller rik, men oavsett det så har jag en tanke om att det vore dags för min del. Jag är lite sugen. Galenskapen lockar.
Vad tror ni om tanken på att gå med i nån kyrka? Nån jättekonstig kyrka som tror och tillber små gröna män från rymden, som inte finns. Eller så får jag inreda mitt hem på nåt befängt sätt, med gladpack och färgglada servetter från Ikea. Nåt måste jag ju göra för att kunna betraktas som galen lokalkändis.
Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag jobbar ju hela dagarna så nån minigris, papegoja, eller nåt sånt, har jag inte tid med. Troligen skulle den bajsa överallt. Det skulle se sådär lagomt trist ut när vänner eller andra kommer på besök. Tror jag iaf.
Äh, det blir nog inga galenskaper, och det där med kyrkan vet jag inte heller om jag fixar. Inte efter att "Gud gav Carola först till Runar och sen till Edvard John".
Vad skulle han ge till mig?
Kicki Danielsson?
Jag vågar inte chansa.
Jag har ju ingen falukorv hemma.
Time goes by
En kollega sa följande till mig idag: - "Jag surfade på Blocket, kollade efter en Plasma".
Jag kan inte låta bli att undra vad man trott om nån sa så för 20 år sen.
- Surfade vad? Vilket block? För blod? Huh?
Jag kan inte låta bli att undra vad man trott om nån sa så för 20 år sen.
- Surfade vad? Vilket block? För blod? Huh?
Ljudliga grannar
I min iPod bor Burning Spear granne med Van Halen. David Lee Roth är så stiff och självupptagen att han inte säger nånsting. Han gnider sej lätt stressat mot kaklet i duschutrymmet.
Feist huserar med Tingsek. De pratar minnen och dricker Tom Collins-drinkar på balkongen.
Di Leva bor i lägenheten intill Björk och Sting. De repar på en duett. Di Leva diggar i smyg, men han tvekar i sina funderingar om att gå över och hälsa. Fastän han gärna skulle vilja. Istället sitter han och trycket örat mot väggen. Ensam.
Ane Brun sitter och snackar accordföljder med White Zombies. Dinah Washington vet inte riktigt vad hon ska tycka.
Men roligast har nog ändå killarna i Infinte Mass. Neville Brothers och Eskilstunas stolthet Kent sitter och garvar högt åt Jocke Bergs ordvitsar. Aaron Neville skrattar så han slår sej för knäna.
Blacknuss är inte lika nöjda. De har hamnat i samma rum som September. Hon skriker "Satellites" och vickar på höfterna non-stop.
Fy fan, säger killarna i Familjen och kissar i en blomkruka.
Som en vante
Det kanske är svårt att svara på, men är jag tragisk? Dömer jag mig själv för hårt? Tror det.
Är nog ganska tillfreds med mig själv, även om jag har mina dalar då och då.
Klart jag undrar. 15 år på samma jobb.
Sveriges Radio.
Vad är det för skit? Eller...
Men det var så det blev. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.
Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.
Är nog ganska tillfreds med mig själv, även om jag har mina dalar då och då.
Klart jag undrar. 15 år på samma jobb.
Sveriges Radio.
Vad är det för skit? Eller...
Men det var så det blev. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast.
Som en vante har jag ibland kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.
Tror jag är som folk är mest.
Och ändå inte alls.
77
Jag skriver mest för min egen skull. "I brist på annat" skulle man kunna säga. Men visst är det kul när någon läser och ännu mera kul när någon lämnar en kommentar.
Igår, dvs dagen för min "comeback", hade jag 77 besökare. En bra siffra. Jag är nöjd.
När jag sedan ser att Ebba Von Sydow har 83000 läsare så känns det lite ynkligt med "77".
När jag läser hennes blogg så kan jag dock inte låta bli att hoppas att "mina" läsare är lite mer exklusiva och tänkande. För särskilt mycket tänkande levererar hon inte, Ebba.
Det kanske inte är så mycket för tanken hos mej heller, men i självgodhetens namn så inbillar jag mej det...
Nu inbillar jag mej att jag ska jobba, sen åka hem.
Tjing Tjing! (Min kamrat Marika brukar säga så)
Igår, dvs dagen för min "comeback", hade jag 77 besökare. En bra siffra. Jag är nöjd.
När jag sedan ser att Ebba Von Sydow har 83000 läsare så känns det lite ynkligt med "77".
När jag läser hennes blogg så kan jag dock inte låta bli att hoppas att "mina" läsare är lite mer exklusiva och tänkande. För särskilt mycket tänkande levererar hon inte, Ebba.
Det kanske inte är så mycket för tanken hos mej heller, men i självgodhetens namn så inbillar jag mej det...
Nu inbillar jag mej att jag ska jobba, sen åka hem.
Tjing Tjing! (Min kamrat Marika brukar säga så)
Ursäkta
Att skriva inlägg som det som finns under detta (Rubrik: Fitta) tar lång tid att skriva (tid är iofs nåt relativt). Varför skriver man, och lägger ner tid, på nåt som uppenbarligen inte är genomtänkt eller har en klar konklusion??? Förvirring är ett förslag.
Svar emottages tacksamt (innan ett lika långt inlägg dyker upp igen).
Återkommer.
Svar emottages tacksamt (innan ett lika långt inlägg dyker upp igen).
Återkommer.
Fitta
Det är inget trevligt ord det där som står som rubrik. Fitta alltså...
När jag tappar besinningen (vilket jag gör lite då och då) så kan detta "fula ord" springa över mina läppar flera gånger i rad. Från min mun, och vidare ut över citykärnan där jag bor, sprider sej, ja låt oss kalla det ett fittstim, "fitta, fitta, fitta". Det är inget jag är särskilt stolt över, det bara kommer. Fy Magnus!
Är inte en sönderslagen tallrik mer klädsam (som frutrationshandling) för en mogen man, än att skrika könsord??
Den senaste fittkaskaden kom igår, strax efter hemkomst/strax innan läggdags.
Det är något med mitt trådlösa nätverk, alternativt med min laptop, som inte är som det ska. Alternativen är tre.
1. Det funkar som det ska.
2. Det funkar, men långsamt och efter omstart 2 ggr.
3. Det funkar inte alls.
Igår var det alternativ 2 och 3 som tillsammans drev mej mot vansinnets rand (min egen inkompetens spädde på eländet). Det ska inte behövas flera minuter för att göra VIKTIGA handlingar som att ändra status på Facebook, kolla läget med (ca) tre kamrater på MSN och skriva ett embryo till ett blogginlägg. Det var då könsordsramsan trillade ut ur käftamentet.
När man, som jag, tappar kontrollen och verbalt spyr kvinnliga könsorgan i omgivningen så börjar jag fundera. Med mina högskolestudier i psykologi minnet så vet jag att detta, som så mycket annat, kan härledas bakåt i tiden, ibland till den egna barndomen, men ibland flera tusen år tillbaka.
Exempel på sånt som pågått sen länge och som sätter prägel även i nutid:
Du sitter på ex en föreläsning. Någon hostar. Genast känner du att en hostattack börjar växa i bröstet.
Du är på jobbet. Någon klagar. Snart klagar alla.
Någon gäspar och vips så gäspar alla andra och sömnen gör sitt intrång.
Sähär har det varit i alla tider. Kanske för att hålla gruppen intakt.
- Vart jag vill komma med detta vet jag inte (närminnet nu igen)... Ja ja..
Men iaf... Apropå det där med sånt som "hände förr" och som sedan satt prägel på mänskligheten, och att skrika "fitta"... Jag blir ibland galet arg när jag är stressad, när den positiva stressen övergår till nåt mer negativt. Jag fattar inte varför jag blir så arg. Var det inte så att när stenålders-Mange (min förfader) väntade på ett byte i en trädkrona eller bakom ett stenblock, krävdes det då inte tålamod i väntan på att ex ett rådjur eller en grävling skulle kvista förbi??? Min tes: Borde inte tålamodet sitta i ryggmärgen och hindra min ilska från att blomma ut???
Dessutom (apropå tålamod igen) så fanns det ju inget Hemköp, Ica eller Coop på stenåldern. M a o ingen chans att handla ett paket Ruccola-sallad på kort varsel. Det var bara att sätta sej ner, koppla på tålamodet (koppla bort det stressade fittskrikandet) och se salladsbladen växa.
I sanning: Jag vet inte längre om, eller vad, jag vill komma fram till, men det är uppenbart att evolutionen misslyckats, gjort fel helt enkelt.. Och är det nåt som gör mej förbannad (och stressad) så är det misslyckanden. FITTA!!!
Inte bikiniklar
Så fort man loggar in så visar sej nån form av reklam.
Idag var det Kelloggs (stavas det så?), cornflakestillverkaren, som erbjöd en snabbkoll av BMI. Jag nappade. Knappade in "siffrorna".
Resultat: "INTE BIKINIKLAR".
Förhåller mej avvaktande. Vet inte om jag nånsin varit eller blir bikiniklar.
Vårtecken
Ett säkert vårtecken. Solen skiner när jag vaknar klockan 06.30. Mmm.
Bilen är på service och vinterdäcken lämnar plats för sommardäcken.
Plånboken töms. Äntligen tisdag!!
Bilen är på service och vinterdäcken lämnar plats för sommardäcken.
Plånboken töms. Äntligen tisdag!!
Tjing
Avslutningsvis (?) för idag så måste jag skriva ett inlägg som inte är svart, som inte handlar om mej, som inte innehåller alkhol.
Sådär. Då var det gjort... Tjing tjing...
Bloggstressen
Det jag tänker och känner harmonierar inte med det som "kommer ut". Tror jag.
När jag i efterhand läser sånt som jag skrivit på bloggen så avtecknar sej ibland (ganska ofta) nåt "svart".
Visst, visst... Utan svärta, ingen kontrast, men med tanke på hur många procent av dagen som jag har kul, trevligt, roligt osv så vill jag ju inte förmedla nåt/nån jag inte är... Bara så ni vet... Jag vet.
By the way. Det är inte ens ett dygn sedan jag återupptog mitt bloggande. Räkna inläggen, så förstår ni samma sak som jag. Det är inte uteslutande ett uppdämnt behov. Börjar känna av bloggpressen (den som dödar).
Måste skriva. Gärna nåt bitskt eller nåt roligt eller intressant eller spännande... En bra blogg (vilket jag inte alls hävdar att jag har) ska vara lite som ett kinderägg. Bloggen ska överraska, åtminstone ibland.
Känner mej f.ö lite off idag, trots att jag försöker att motverka "offet". Fan vet varför, men den där vinpavan mitt i natten kan nog vara en av "bovarna i dramat". Tror det är därför jag okynnesbloggar. Skriver inlägg på inlägg. Bara för att. Det är lite som att småäta fast man inte är hungrig (vilket jag är bättre på än att blogga).
Jämförelsevis: Det här inlägget är som en hårdbrödmacka med skinka, tomater och en bit paprika (alt. svarta oliver).
När jag i efterhand läser sånt som jag skrivit på bloggen så avtecknar sej ibland (ganska ofta) nåt "svart".
Visst, visst... Utan svärta, ingen kontrast, men med tanke på hur många procent av dagen som jag har kul, trevligt, roligt osv så vill jag ju inte förmedla nåt/nån jag inte är... Bara så ni vet... Jag vet.
By the way. Det är inte ens ett dygn sedan jag återupptog mitt bloggande. Räkna inläggen, så förstår ni samma sak som jag. Det är inte uteslutande ett uppdämnt behov. Börjar känna av bloggpressen (den som dödar).
Måste skriva. Gärna nåt bitskt eller nåt roligt eller intressant eller spännande... En bra blogg (vilket jag inte alls hävdar att jag har) ska vara lite som ett kinderägg. Bloggen ska överraska, åtminstone ibland.
Känner mej f.ö lite off idag, trots att jag försöker att motverka "offet". Fan vet varför, men den där vinpavan mitt i natten kan nog vara en av "bovarna i dramat". Tror det är därför jag okynnesbloggar. Skriver inlägg på inlägg. Bara för att. Det är lite som att småäta fast man inte är hungrig (vilket jag är bättre på än att blogga).
Jämförelsevis: Det här inlägget är som en hårdbrödmacka med skinka, tomater och en bit paprika (alt. svarta oliver).
Grattis (igen), eller nåt...
Vill fira nåt, men jag fyller inte år. Inte faan gör det saken enklare.
Nån som vill grovhångla? Eller dryfta meningen med livet via sms?
Nån som vill grovhångla? Eller dryfta meningen med livet via sms?
Grattis
Det var det där med närminnet kontra långtidsminnet.
Det är helt galet, men jag kommer ihåg allihop. Nästan i alla fall. Alla släktingar, och liknande, till gamla "x", fd vänner osv.
Kanske mindre konstigt än det låter, eller inte... Jag vet inte... Jag kommer iaf ihåg dom allihopa. Vad som är mer oroande är att jag kommer ihåg deras födelsedagar. Nästan varenda en. Trots att jag inte längre, eller aldrig, skriver upp dom.
Grattis, grattis, gratulerar, jag har den äran, happy bithday, grattis, grattis, dra åt helvete, grattis, fuck u, grattis.
Hela året blir en påminnelse över kraschade förhoppningar och spruckna drömmar. Så är det med det...
Däremot har jag inget närminne.
Alls.
Senil.
Redan.
Grattis Magnus.
Det är helt galet, men jag kommer ihåg allihop. Nästan i alla fall. Alla släktingar, och liknande, till gamla "x", fd vänner osv.
Kanske mindre konstigt än det låter, eller inte... Jag vet inte... Jag kommer iaf ihåg dom allihopa. Vad som är mer oroande är att jag kommer ihåg deras födelsedagar. Nästan varenda en. Trots att jag inte längre, eller aldrig, skriver upp dom.
Grattis, grattis, gratulerar, jag har den äran, happy bithday, grattis, grattis, dra åt helvete, grattis, fuck u, grattis.
Hela året blir en påminnelse över kraschade förhoppningar och spruckna drömmar. Så är det med det...
Däremot har jag inget närminne.
Alls.
Senil.
Redan.
Grattis Magnus.
Yes! Nytt personbästa!
Jag fick min mobiltelefonräkning idag.
Det blev ett nytt personbästa, ett rekord.
582 sms på en månad!!
För ordninges skull, jag upprepar det en gång till.
Femhundraåttiotvå.
Det blev ett nytt personbästa, ett rekord.
582 sms på en månad!!
För ordninges skull, jag upprepar det en gång till.
Femhundraåttiotvå.
Varde ljus, och det vart ljust
Ok... I´m back...
Viktigt värre
Överst på Expressens löpsedel just nu;
"PIGG OCH LYCKLIG? TACKA VÅRLJUSET!"
- Dom trötta och olyckliga.. Vem/vad ska dom tacka, eller klandra?
Bara undrar...
Jag - En författare. Not !
Jag tänker så jävla mycket. För mycket. Tror jag..
Jag inbillar mej att jag vill skriva ner mina tankar, formatera om dom till nåt mer.
Till en roman kanske.
Men det låter så jävla stort bara, så sjukt pretentiöst.
Hur fan börjar man? Och om vad skriver man? Jag vet inte. Nån som vet? Hallå!!
Kapitel 1:
"Det var en gång... ".
Nej, det låter bekant.
Shit.
Jag inbillar mej att jag vill skriva ner mina tankar, formatera om dom till nåt mer.
Till en roman kanske.
Men det låter så jävla stort bara, så sjukt pretentiöst.
Hur fan börjar man? Och om vad skriver man? Jag vet inte. Nån som vet? Hallå!!
Kapitel 1:
"Det var en gång... ".
Nej, det låter bekant.
Shit.
Närminne? Nej! Inte idag heller...
Jag ger upp. Jag erkänner. Jag har tappat närminnet.
Nånstans längs vägen så har det strulat till sej. Jag har allt som oftast inget närminne alls.
Tack och goodbye...
Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla fucking otrolig. Jag kommer inte ihåg nånting, det gäller inte bara när det ska handlas. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma.
Jag skulle behöva sånna där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till bävernylonoverallen. Tyvärr har jag ingen bävernylonoverall heller.
Otaliga är dom gånger jag fått vända hemåt , på väg till jobbet, och hämta nåt jag glömt, eller åka tillbaka till affären eftersom det jag egentligen skulle ha föll in i glömskans landskap istället för i min matkorg.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren eller tejpa fast den i glasögonen (som jag också glömmer). Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent.
Ett tag provade jag att lägga saker i mina skor. Självklart kommer jag till jobbet i ett par andra skor och undrar: Var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm. Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något. Det är ett under att jag lyckas med nånting längre. Jag är emellanåt sjukt disträ.
Långtidminnet är det dock inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
Jag var inte där.
Så pass mycket kommer jag ihåg...
Nånstans längs vägen så har det strulat till sej. Jag har allt som oftast inget närminne alls.
Tack och goodbye...
Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla fucking otrolig. Jag kommer inte ihåg nånting, det gäller inte bara när det ska handlas. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma.
Jag skulle behöva sånna där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till bävernylonoverallen. Tyvärr har jag ingen bävernylonoverall heller.
Otaliga är dom gånger jag fått vända hemåt , på väg till jobbet, och hämta nåt jag glömt, eller åka tillbaka till affären eftersom det jag egentligen skulle ha föll in i glömskans landskap istället för i min matkorg.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren eller tejpa fast den i glasögonen (som jag också glömmer). Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent.
Ett tag provade jag att lägga saker i mina skor. Självklart kommer jag till jobbet i ett par andra skor och undrar: Var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm. Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något. Det är ett under att jag lyckas med nånting längre. Jag är emellanåt sjukt disträ.
Långtidminnet är det dock inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
Jag var inte där.
Så pass mycket kommer jag ihåg...
Schack. Mest matt.
Det är en trött morgon i landet med rosa himmel...
Rödvin kl 01.30 natten mot måndag, Inte tokbra...
Idag är jag den som observerar, inte den som observeras.
Är det möjligt?
Försöker...
Imorgon tillbaka med nya visioner, och vinklar, på tillvaron.
Tummis.
Rödvin kl 01.30 natten mot måndag, Inte tokbra...
Idag är jag den som observerar, inte den som observeras.
Är det möjligt?
Försöker...
Imorgon tillbaka med nya visioner, och vinklar, på tillvaron.
Tummis.
En helg att minnas
Äntligen måndag... Det må låta som nåt konstruerat, men icke (trots vedermödor)!!
Har haft det som, utan tvekan, kan kallas för en bra helg. Jag har nämligen knappt gjort ett enda dugg. Om det inte vore för den där jävla Jante hade allt varit perfekt, men tyvärr så "Jantas" det hit och dit, vilket betyder att samvetet inte tillåter att jag njuter fullt ut. "Jag borde göra nåt" maler i skallen.
Nu lät jag Jante, mer eller mindre iaf, falla i glömska. Jag låg mest utslagen (flyttade mej mellan sängen och soffan) men det känns ändå bra att det är måndag så att Jante-jäveln håller käften, totalt!!
"Monday, monday. So good to me" (sjunger en gammal hit av The Mamas & the papas)
Men bara nästan "good" (se nästa inlägg).
Har haft det som, utan tvekan, kan kallas för en bra helg. Jag har nämligen knappt gjort ett enda dugg. Om det inte vore för den där jävla Jante hade allt varit perfekt, men tyvärr så "Jantas" det hit och dit, vilket betyder att samvetet inte tillåter att jag njuter fullt ut. "Jag borde göra nåt" maler i skallen.
Nu lät jag Jante, mer eller mindre iaf, falla i glömska. Jag låg mest utslagen (flyttade mej mellan sängen och soffan) men det känns ändå bra att det är måndag så att Jante-jäveln håller käften, totalt!!
"Monday, monday. So good to me" (sjunger en gammal hit av The Mamas & the papas)
Men bara nästan "good" (se nästa inlägg).
HHHHHHH (Hårig Hund Hämnar Hånar Husse Hämtar Hugin)
Min hund respekterar mej inte. Möjligtvis kan det röra sej om en hämnd eller nån sorts hån.
Händelseförloppet är följande. Jag tar fram dammsugaren. Han, dvs "Frank, the dog", springer och gömmer sej, eftersom dammsugaren är nåt han inte gillar.
Det paradoxala i situationen är att den största anledningen till att jag dammsuger är det faktum att han hårar.
När jag med frenesi dammsugit klart, och soffan återigen ser ut som en soffa (inte hundskinnsfäll) så smyger han sej fram från sitt gömställe.
Vad gör då det lilla kräket??? Jo... Han hoppar upp i soffan och "åker omkring" på rygg, ser väldigt nöjd ut, och låter sina hårstrån, än en gång, besudla mina soffplymåers yttre. Han avslutar med att ställa sej (fortfarande i soffan) och ruska av sej dom hårstrån som valt att stanna kvar på hans lilla hundlekamen.
Mitt pedanteri skriar och i rent hämndsyfte funderar jag på att än en gång ta fram dammsugaren, bara för att skrämma den lilla hårbollen.
Händelseförloppet är följande. Jag tar fram dammsugaren. Han, dvs "Frank, the dog", springer och gömmer sej, eftersom dammsugaren är nåt han inte gillar.
Det paradoxala i situationen är att den största anledningen till att jag dammsuger är det faktum att han hårar.
När jag med frenesi dammsugit klart, och soffan återigen ser ut som en soffa (inte hundskinnsfäll) så smyger han sej fram från sitt gömställe.
Vad gör då det lilla kräket??? Jo... Han hoppar upp i soffan och "åker omkring" på rygg, ser väldigt nöjd ut, och låter sina hårstrån, än en gång, besudla mina soffplymåers yttre. Han avslutar med att ställa sej (fortfarande i soffan) och ruska av sej dom hårstrån som valt att stanna kvar på hans lilla hundlekamen.
Mitt pedanteri skriar och i rent hämndsyfte funderar jag på att än en gång ta fram dammsugaren, bara för att skrämma den lilla hårbollen.
The Start
Efter regn kommer sol...
Efter ett antal månaders bloggfrånvaro så tar jag, åtminstone, för en period "nya friska tag".
Egentligen borde jag kanske inte göra det. Läste om bloggare i USA som bloggat sej till döds. Det var nån sorts bloggstress som drev dom stackarna (?) in i döden... Även det kan ju iofs vara en anledning att börja blogga igen, men så är icke fallet.
Ingen bloggstress här inte!!
Efter ett antal månaders bloggfrånvaro så tar jag, åtminstone, för en period "nya friska tag".
Egentligen borde jag kanske inte göra det. Läste om bloggare i USA som bloggat sej till döds. Det var nån sorts bloggstress som drev dom stackarna (?) in i döden... Även det kan ju iofs vara en anledning att börja blogga igen, men så är icke fallet.
Ingen bloggstress här inte!!
