En skitsak vänner emellan

En av mina absolut bästa vänner var här. Vi gick en promenad och bara pratade.
Vi satte oss på en bänk i parken och pratade ännu mer. Pratade, skrattade, t o m grät lite.
Jag böjde mej fram för ett ge henne en kram. Men innan jag "hann fram" så: Blupps!

Det var nåt vått som likt en fallfrukt på hösten landade i hennes panna.
Tänk er typ en yoghurt-reklam, eller milkshake. Men det är det inte. Det är fågelbajs!!!

Det är inte vilken fågelbajs som helst, det är norra halvklotets största, säkert en deciliter!
Måsen ifråga måste ha hållit sej hela sommaren och såg äntligen en möjlighet att släppa
laddningen. Jag gapskrattar. Hon skrattar också, men med en nyans av äckel.
Jag skrattar ännu mer. Kan inte sluta. Det kan hon...

Hon har bajs i håret, i pannan och dessutom har det börjat rinna ner mot ansiktet.
JÄTTEÄCKLIGT!!
"Men hjälp mej", säger hon. Jag springer iväg till pizzerian i närheten och hämtar servetter.
Vi torkar i 20 minuter och går sedan hem till mej.

Vi har nog aldrig skrattat så mycket tillsammans. Och plötsligt ska hon åka igen.
Allt vi hinner med är ett "hej då" och ett "vi måste ses oftare".
Sen drar hon. Jag står ensam kvar i hallen med en soppåse i handen, en påse med
måsbajskladdiga servetter. Hon lämnade fina minnen kvar...

En ursäkt och samvetsfråga

Ännu en ursäkt för att inte åka nånstans har dykt upp.
Min hund. Bästa Frank. Min bästa ursäkt?

Är det nån som älskar att vara hemma så är det han.
Var borta härom natten och han sov hos en kompis.
När jag kom för att hämta honom så satt han som klistrad
vid mitt ena ben. "Lämna mej inte en natt till" var hans budskap.

Väl hemma sov han, på rygg med benen rätt opp, non stop ett dygn
och snarkade som aldrig förr. Nu ligger han vid min vänstra fot och
sover. Kollar med ena ögat när jag reser mej. Sååå jävla söt.

Så trots att jag alltid lämnar honom hos dom som tycker om honom,
och vice versa, så gnager det där "lämna mej inte, jag vill vara med dej"
djupt in i hussehjärtat.

Pallkongen

Jag fortsätter att planera min "minisemester". Det går trögt.
Nu har jag lånat ut min lägenhet några dagar så nu måste jag åka iväg.
Känner mej som min kompis grabb när dom skulle flytta från lägenhet
till hus. Han var 4 år och sa: Jag vill inte flytta. Jag vill ha min pallkong.

;-) :-(

Snackade ett tag med en snubbe på msn igår. Det var en ny bekantskap.
Det var lika många "smileysar" som bokstäver.
Alltså. Seriöst.
Dom som sitter och hittar på olika smileys måste allvarligt talat skaffa sej ett liv.
En liten ironismiley här och där kan vara berättigat. Då och då, men det måste finnas gränser.

Till "snubben":
%&--♥→=//kukP*

Vilket betyder: "Du är sexuellt frustrerad och behöver träffa killar, men inte mej."
Cybersex räknas inte.

Inte det heller

Nu vankas det av och ann i stugorna.
Har den lätt bedagade radiomannen, som inte får tummen ur röven,
lyckats få den "välförtjänta" tröst-drinken?
Spänningen är.. Kanske inte olidlig, men lite förväntansfull iaf?

The bitter svar is: Nej, nej och åter NEJ!! Shitpomfritt...

Så blev det med det

Min ambition både var och är god. Den är däremot inte kompatibel med min genomförandeprocess. Det där med städande, packande och tvättande som jag annonserade i förra inlägget har blivit intet. Det är tur att jag inte får besök eller ska åka nånstans än på några dagar. Istället så "lullar jag omkring" i kalsonger, läser, lyssnar på musik och TÄNKER att jag "borde göra nåt vettigt".

Det närmaste "vettigt" jag kommit idag är en promenad med Frank (ma dog) och att jag helt plötsligt kom på att jag (igen) inte betalt mina räkningar. Åtgärdade problemet med en depression som följd. Inkomsterna och utgifterna tenderar allt mer att likna varandra, dvs siffrorna är snarlika, vilket inte är nåt som muntrar upp.

Å andra sidan (nu igen, det finns nämligen alltid en sån) så kan man (jag) ursäkta exempelvis en kvällsdrink med att man efter det ekonomiska faktumet behöver en drink (eller två). Inväntar kvällningen.





Tisdag

Inatt smiddes planer. Gårdagens tankar om "5 veckor balkong" alt. "Madagaskar-lögn" är ett minne blott. Jag packar och drar iväg ett tag. Men först väntar besök fr Stockholm, och före det måste det städas. Tisdagsplanen är således: Tvätta, städa, packa. Återkommer.

Tjurnacke

"Kameran ljuger aldrig"... Visst är det väl så det brukar sägas?
Det är av den anledningen som jag inte vill vara med på bild.
Var på fest och uppenbarligen togs det bilder...
Såg dom på Facebook!!!

Kunde jag inte fått leva kvar i villfarelsen att jag såg ganska ok ut?
Nänämensan. Sanningen upp på bordet. T o m till allmän beskådan
på internet. Jag ger upp. Ser ni en tjurnacke med vit skjorta och
svart kavaj så kan det vara jag.

Att resa eller inte resa...

Tillbaka i livet som "white trash" på en balkong. Skönt.
Inser det lite lätt patetiska att hylla balkonglivet, kanske är det ett sätt att överleva?

Igår, efter allt solgassande, så blev det mörkt och det började mullra.
Åska och blixtar.. Det var ett skådespel. Efter syndafloden så satt jag på balkongen
och såg hur det blixtrade över bergen, långt ute till havs. Vackert värre...

Idag sitter jag där igen. Åtminstone emellanåt. Springer in & ut. Lite lagomt rastlöst.
Funderar på att eventuellt försöka genomföra nån sorts resa. Ta bilen nånstans.
Om inte annat så är det ju klädsamt att efter semestern kunna säga att man varit
i ex Sthlm, Kalix, Dalarna eller Örebro. Att återkomma tilljobbet med "balkongen" som
reseminne efter 5 veckor känns lite futtigt. Å andra sidan så är jag en jävel på lögner.
Hur skulle det låta med Madagaskar?

Barlejon

Mina damer & herrar. Här följer nån sorts redovisning av gårdagen.

Min kompis Madde driver en restaurang, en ganska trevlig sådan. Densamma återfinns "på landet". Låt oss kalla det en bykrog. Eftersom det är det...

Igår hade fru Krögare bjudit in en s.k "gästbartender". Moi...
Jag har således vidgat mitt yrkesperspektiv ytterligare. Tidigare i veckan har jag också vikarierat som trappstädare i ca 52 minuter.

Åter till krogen. Kvällen var abbonerad, så efter kl 21 så började "gästerna" droppa in. Korrigering dom "burnade" in. Det var nämligen ca 500 raggare som med sina amerikanska bilar gjorde entré. ALLA mina fördomar om raggare besannades.
Det var mycket boots, jeans och skinnvästar. Dom var fulla. Dom flesta var trevliga. På en punkt brast det där med fördomarna: Det var inte fullt så mycket brylcreme som jag trott.

Så där stod jag. Jävligt glad över att inte vara en liten späd bög med fjolliga utspel. Mina fördomar om vad fulla machokillar i stora bilar tycker om pojkar som gillar pojkar, och vad dom vill göra med dom, fanns också närvarande.

Istället stod jag i baren och serverade fatöl (stora stark), öl på 1/2-liters flaska, öl på 33 cl-flaska och Cider i 100-tal så att det stod härliga till. Framåt midnatt utökades menyn med hamburgare. Jag pratade "med bönder på bönders vis" (eller vad det nu kan heta när man snackar med räggers) och fann mej ganska väl i sammanhanget. Sällan eller aldrig har jag jobbat så intensivt, varit så påpassad av kunder, fått så mycket dricks, svettats, eller varit så körd efter 6 intensiva timmar bakom en bardisk. Inte alls lika lättsamt som när man är på andra sidan.

Ta skruv

I ett inlägg igår (Hjälp från ovan) så antydde jag ett ställningstagande.
Det är märkligt hur saker & ting kan "ta skruv".
Jag fick två mail från två olika kamrater. Bägge tog på sej
rollen som den jag vill "passa bra isär" med.

Såhär, oss emellan, så kan jag avslöja att den ene hade rätt.

Det kan vara.. Helt underbart..

Det kanske är svårt att förstå hur underbart det kan vara att vara helt ensam hemma och endast ha en balkong på 2,5 kvm att vistas på och en strålande sol som enda sällskap.
Underbart är ordet.

Dagens låt

Har en känsla av att något kanske händer idag (jag kanske steks till döds eller nåt) så dagens låt kommer under dagtid, vilket ju egentligen, med tanke på rubriken känns helt naturligt.

And the story is:
Jag nästan plågades under några år. Eller kanske snarare: "Det kan bli för mycket av det goda". Mitt "exx" var, och är, en hängiven Robyn-fan. Så trots att jag inte kunde förneka hennes talang så kunde jag heller inte erkänna fullt ut att jag gillade henne. Spelade in henne på "Bygget" i Åre, för P3-live, för att antal år sen och live var hon ännu bättre än på skiva. Idag är det Robyn som får bjuda på "Dagens låt". En lätt klaustrofobisk skapelse, men iaf... KLICK

Feeling like en god människa

En del dagar ser jag nånting gott i alla.
Jag betraktar min omgivning och tänker tankar som "så duktiga ni är".
Jag tänker mycket mer än så.
Att dom oroas över miljöhoten, våldet, drogerna,
ondskan, längtan efter fred, lugn, kärlek, godhet osv.
Jag tror på mänskligheten. Ibland.
Jag tror det är gott att tänka gott. Att se det goda, det ljusa, trots mörkret.
Idag är det en sån dag. Åtminstone just nu.
Jag ska försöka tänka gott även imorron, kanske i övermorron också.
Känner mej lite grann som nunna.
Eller nåt.
Amen.

Hjälp från ovan (?)

Satt och funderade idag. Fick oväntad hjälp från Povel Ramel.
Dagens sanning.

Hans textrad "Vi passar så bra isär" kom från ingenstans och
klargjorde ett ställningstagande.


Nu jävlar...

Mitt missbruk är ett faktum. Idag hände det.
Efter ännu en dag med svetten som följeslagare så var jag tvungen att gå på stan.
Det var Apoteket som hägrade.
Jag gick med relativt snabba steg mot dom centrala delarna av stan och befann mej
helt plötsligt på Apoteket. Tror ni ja!!! Men icke!!

Jag hade min vana trogen gått på Systembolaget och småhandlat lite av varje, eftersom
jag inte kunde komma på varför jag gått dit.
Väl hemma igen så slog det mej: "Var det inte jag som skulle på Apoteket?"..

I hemmet:
Vin = Ja.
Alvedon = Nej

Dagens låt

Det är dax nu...
För några år sen kom John Mayer in i mitt liv. Han har blivit kvar.
Då visste nästan ingen vem han var. Nu vet väl alla. nästan iaf.

Idag får han ett eget inlägg.
Att välja låt var helt omöjligt. Det fick bli den första jag hittade.
John Mayer - "Bigger than my body" i en inspelning från Webster Hall
i New York den 13:e september förra året. Enjoy bloggers!!

Bonus i neon

Helt galet

Agerade taxi åt en kamrat som skulle med flyget i morse. Klev upp kl. 06.00. Kändes ovant. Väl hemma igen, vid 8-tiden,  gjorde jag en espresso och läste tidningen. Efter avslutad sejour i köket gick jag till balkongen. Öppnade dörren och klev ut. TJONG!! Värmen slog emot mej som käftsmäll. Solen hade precis nått balkongen och termometern visade 35 grader!!! Blev tvungen att gå in igen och samla mod för nästa "utgång"...
I väntan på det så tittar vi på ett avsnitt ur "Sagan om ringen" som får oss att tänka på vänskap och återförening i stället för galen värme.

Torsdag - Over and out

Avslutar dagen som jag förtjänar. Jag "bryr mej om mej".
Sitter på balkongen, som i sej inte är nåt "att hänga i julgranen".
Men utsikten är inget att klaga på. Ser berg och grönska. Ser kanalen som går nedanför huset, ser delar av staden. Ser en hel del, trots att mörkret börjar göra sej påmint. Det svalkar skönt efter dagens alla svettattacker. Det är fukt i luften. Det luktar hav. Ser en och annan båt. Jag hör måsar, människor, bilar.

Jag tänker. För mycket. Som jag alltid gjort.
Står i ett vägskäl. Osäker på vägval. Vet hur jag borde agera, men vet inte om jag gör det. Men just nu är jag stark och vet vad jag klarar. Och vad jag inte klarar. Jag ska tjuvröka och tänka lite mer. Tycker om tankar. Imorgon är det fredag.

Nära, men inte för nära. Närå.

"Varför inte visa upp dej som du är?"... Det var en av mina få riktigt nära vänner som sa det. Hon läser min blogg och tycker att jag visar upp "nån annan". "Skriv som du pratar och tänker, som när vi hörs, DÅ blir det intressant". Läste mellan raderna och förstod att hon tycker jag är ganska platt i nuvarande form. Jojo. Jaså.

Hon har rätt. Delvis. Kanske mer än delvis. Troligen. Men det är så det är.
Ända sen jag var barn har jag alltid tagit på mej masker, olika ansikten. Jag har testat och prövat mej fram. Låt oss kalla det en nyfiken jakt på identitet. Jakten pågår fortfarande.
Mitt i kaxigheten finns en ödmjuk osäkerhet. Ibland har jag hittat mej, blivit någon, åtminstone för en stund.

Ibland har jag träffat personer som får mej att bli någon. Men numer är jag vaksam. Jävligt vaksam. Ofta har jag blivit olycklig på kuppen. Maskerna rämnar och där står jag naken och blottar mej. Och även om det sällan varit en särskilt annorlunda person så har vetskapen om att jag inte varit sann mot mig själv gjort att jag vänt dom ryggen och lämnat dom oförstående bakom mej.

Men det finns undantag. Jag har också träffat personer där inga masker finns. Som "hon", min nära vän. Hon har alltid sett igenom mej. Jag ser igenom henne. Så det här kanske inte är jag, men det är så nära ni får komma. Så nära någon får komma överhuvudtaget.

Dagens låt - Jag är en vampyr

Höll nästan på att glömma. Idag blir det Markus Krunegård
Håll tillgodo.

Götheborg

Har jobbat idag. Gjorde ett "break" i semestern och jobbade som konferencier vid invigningen av ostindiefararen "Götheborg" när den ankom Sundsvall. Förutom att det är najs att få lite "extrakulor" så är det roligt att jobba med nåt som jag inte gör varje dag, men som jag ändå behärskar. Riktigt kul. Som grädde på moset: Toppenväder.

Kul också att se ett sånt jätteprojekt som det här skeppet är. Det väcker inte minst tankar som fanns när jag var grabb och sprang runt med svärd och lapp för ena ögat. Har ni möjlighet. Gå och titta på skeppet "Götheborg".
Hinner tyvärr inte blogga så mycket idag, men läs mer här
Thanx Dave. Thanx Päggie. Hörs everyhopa!

Ozzy och ett mobilt bredband

Det blev en konstig dag idag. Har mått lite "tjyvens" från morron till kväll.
Kan inte påstå att det egentligen hänt nånting. Det enda som hänt är att jag
numer innehar ett s.k "mobilt bredband". Det där med Tv-reklam är farligt.
Fördelen är att jag fr o m nu kan nå bloggen, alla porrsajter och mina mail
var än jag befinner mej.

Det blev ingen "dagens låt" igår. Det blir ingen låt idag heller, men väl nån sorts
mix (eller nåt) som man dessutom kan dra på smilbanden åt.

Historien är som så: I slutet på förra seklet var jag på en konsert med Ozzy på
Hovet i Sthlm. Låt nu inte namnet Ozzy skrämma er!! Konserten började med det
som ni kan se via länken. Jag skrattade och imponerades åt Ozzys humor och
distans den gången, och jag gör det fortfarande. Häräräniskaklicka.


Dagbok

Det här med att skriva dagbok är faktiskt jävligt intressant. Det mesta ni läser här på bloggen är betraktelser (eller nåt) i stunden utan så mycket eftertanke. Vilket kanske märks. Jag skriver när jag känner för det. Men med min dagbok blir det nåt annat. Jag tvingar mej att skriva. Varje dag. Det är nåt som måste ut. För välmåendets skull. Jag sätter mig ner och öppnar en ny sida som jag sedan fyller. Utan problem (oftast). Varje dag. Att bara blaja går inte.

I dagboken skriver jag bara för mej, inte bara det som hänt under dagen utan också funderingar på livet, omgivningen, drömmar om hus, hem, relationer. Helt plötsligt har tankarna blivit meningar. Jag har aldrig lärt mej skriva "på riktigt", men jag gillar att skriva. Det är en otroligt bra övning, ibland typ terapi, för vem som helst. Om nån som skriver professionellt skulle läsa det jag skriver skulle ni säkert hånle, men för mig kommer ibland orden nästan som en överraskning. Att tvinga sig att skriva en hel A4 om nånting varje dag är ganska märkligt. Men också väldigt intressant.

Telefonkiosk

Vissa saker och företeelser ser man allt mer sällan.
Jag vet inte varför jag kom att tänka på det, men det är inte ofta man ser folk prata i telefonautomater. Det är inte ofta man ens ser en telefonautomat.
Finns dom? Telefonkiosker alltså...

När jag var liten var telefonautomatpratande hur vanligt som helst, man t o m köade för att få ringa. Men nu... Nonono. Det är väl typ ryska maffian, andra kriminella och dårar som eventuellt använder telefonautomater. Men allt Mobiltelefonerande får en del konstiga, för att inte säga märkliga, följder, å andra sidan så kan man ex prata högt med sej själv även när man går på stan, för alla tar för givet att man använder "handsfree".

MEN (viktigt) om man gör det, kom ihåg: Man kan inte prata högt, lukta räv, vara på snusen och ha en rullator samtidigt. Då betraktas man uteslutande som avvikande dåre.

Jag hyllar kreativiteten

Jag har inget fönster på min toalett. Därför kan man inte släppa ut ångan efter en dusch eller vädra ut doftsegmenten efter "det stora". Av den anledningen köpte jag en doftspray, eller luftfräschare (som det står på sprayburken). Anledningen är förståss att man efter avslutat besök kan parfymera bort sina små odörer genom ett enkelt handgrepp. Så långt, allting gott.

Problemet är att doften är.. Hmm.. Låt oss kalla den suspekt. Tillverkaren har väl inte direkt satsat på kvalitetsdoft. Snarare tvärtom. Det står iofs"lemon" på sprayburken, men det luktar mer som om fabrikörn ifråga kommit över ett sorgligt parti med lågprisparfymer, för såväl män som kvinnor, och sedan mixat ihop det med nån avart från citrusfamiljen. Det luktar "farmor har bajsat och det verkar som om hon ätit en bit av farfar och lite fisk samt gamla citroner".

Det luktar inte gott, men jag sprayar ändå.
Som sagt: Inte gott, men jävligt kreativt av tillverkaren.

.

Snipp snapp snut, helgen slut + Dagens låt

Jag borde ta mej i hampan och skriva ett långt inlägg och berätta om helgen.
Jag borde berätta om "Bryggfesten" hemma hos Göran där jag sammanstrålade med "gamla bekanta". Älskade Ellie, Britta, Laila, Maria, Lasse osv.. Jag borde också berätta om mina kvällar på Stadsfesten, om alla människor jag mötte där, såsom Sara, Dennis, Conny, Niklas, Linda, Eva, Jonas, Pelle, Lena osv osv... Jag borde berätta om känslor, glädje, lite sorg, ett och annat konstaterande.

Jag borde inte berätta om alla drinkar, alla vinglas, alla jävla cigaretter och minnesluckor. Därför hoppar jag över det, men med reservationer för att kanske återkomma till det som hände nån annan dag, en dag då kroppen inte längre är dränerad på all energi. Avslutar med en låt ni kan ta med er. Kate Perry - "I kissed a girl"

ojojojojojojojoj.........

Kom hem kl 04.30..
Behöver jag säga mer?
Nänämensan.

Dagens låt

Jamen just det. Det är ju ändå lördag.
Den ultimata discodängan är enligt mej (och jag vet bäst) "Disco Inferno" med The Trammps. Jag hade för avsikt att hitta originalet från 70-talet, men så dök den här versionen upp. Kan inte låta bli att låta er ta del av dom sköna gubbarna. Jag blir smått lycklig. Bli det ni med. Kolla in koreografin. Håll till godo. Burn baby burn!!

Hur var det nu igen...?

"Sprang på" den här rubriken i en annan blogg.
Jag vill minnas att det oftast är tvärtom. Rätta mej om jag har fel...


Håhåjajaa... Lördag

Det är en "sån" dag idag.
En dag då krafterna uteslutande går åt till överlevnad.
Om jag gör det, överlever alltså, så hörs vi imorgon.
Må gudarna vara er nådiga.
Med kärlek / Eder Magstar

Inte allt för välkommet

USCH.. Den kom tillslut. Den där semsterångesten. Men det tog en dryg vecka...
Jag har dränerats på lust och känner frustration inför att inte
ha EN ENDA AKTIVITET inbokad. Inga resor, inga fester. NADA!!!
Rör mej stressat mellan balkongen, sängen, köket och soffan.

Det är nu jag drabbas av att välja. alternativen är två.
1. Tycka synd om mej själv. Deppa ihop.
2. Grabba tag i tillvaron. Hitta på nåt. Bejaka det som bjuds.

Något säger mej att alternativ "2" är det korrekta valet.
Återkommer med rapport.

Om jag fick börja om

Om jag hade varit den jag är nu när jag var tjugo hade jag sökt nån skrivarlinje
eller kanske scenskolan eller...
Men då hade jag inte blivit den jag är nu.
Och trots alla tillkortakommanden och en del förtret, så gillar jag den jag blivit.
Trots allt. Eller kanske just därför.
Hur hade du gjort?

Dagens låt

Jag har spelat Timo Räisänen massor med gånger i radion. Jag har gillat det jag hört, men aldrig fallit. I höstas gästade han Sundsvall. Trots dåligt ljud (som vanligt i Stadtshussalongen) så blev jag kär. Redan under inledningslåten (My valentine) smalt jag. Timos utstrålning, uppenbara glädje att få spela sin musik, träffa sin publik, hängivenheten. Det var det som gjorde mej hänförd. Har valt låten "16" bara för att vara liite mer lättillgänglig...

My brills

Kan nån svara på frågan varför folk inte kan ge faan i andras glasögon?
Lägger man sina brillor framför sej på bordet (ibland behöver man inte ens ta av dom) så vips är det nån som är där och "ska testa". Växte det ut en neonskylt ur min skalle med med texten: "Ta gärna mina glajjor"?? I don´t think so.

Därför (om du tillhör ovan nämnda kategori): Hälsa på hos en optiker. Där får du t o m hjälp att testa massor med bågar.
MEN LÅT BLI MINA!! Ingen går ju ex fram till nån med rullator, knuffar bort ägaren, och provgår några varv på torget bara för att det verkar kul. Eller hur...?

En viss faktor glömdes

Jag brände mig i solen.
Det hettar.
Ville bara meddela det.
Så ni vet.

Dagens låt

Har i drygt 10 år haft den här låten som en av mina favoriter.
Legendaren John Hiatt sjunger "Have a little faith in me".
Lyssna och njut... Klickahärsåkommere

Jag blir matt av Matt, och glad

Att läsa andras bloggar får mej bl.a att bli påmind om saker jag nästan glömt. Det hände idag. Jag läste om Matt "Where the hell is Matt" Harding. Ringer det nån klocka?

För nåt år sen kunde man läsa lite varstans om Matt från Brisbane som dansade sig runt jorden och det hela blev en hit på nätet. Det fanns nåt fint, rent och inspirerande över hela grejen. Man blir glad helt enkelt.

Sen dess har Matt gjort en ny resa och även om det bara är mer av samma sak känner jag samma sak när jag ser det här. Tackar Jonas P för uppdateringen. Se & le. Här

Nej, inte Lotta Engberg

Det är redan tisdag, t o m snart onsdag, och jag hade ju tänkt berätta lite mer detaljerat om helgen också, men jag känner mej matt och det finns vissa... Hrrrm.. Låt oss kalla det "glömda partier". Kanske är det Parkinson eller Alzhemiers eller nåt? Fan vet.

Men det är en sak som har plågat mig ända sen i fredags. En kompis berättade att hans favoritartist är Lotta Engberg. På allvar!! Lotta är väl helt ok på sitt vis, men ändå. Favoritartist!!!??
Att vi inte delar musiksmak hade jag nog listat ut, men att han skulle vara, mer eller mindre, helt från vettet hade jag inte riktigt räknat med. Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna gå vidare efter det här. Funderar på saken.

Bara vara

Helt plötsligt så slog det mej... Jag är en fena på att ha semester.
Jag gör absolut ingenting. Jag vet inte vad klockan är, jag luktar lite svett,
är orakad, har byxor med hål i grenen. Jag bara är.
Jag är faktiskt lite fascinerad över att jag inte blir stressad av situationen.

Just det, jag gjorde ju en grej, typ utflykt. Tog en sväng till havet.
Struttade runt på öde stenhällar tillsammans med en termos,
Frank (ma dog) och bara insöp naturen och havets storhet.
Förstår inte riktigt hur man kan få vara ensam på en sån plats, men
jag var det (nu vet jag vart måsarna inte är). Kom fram till att jag ska rymma till
den platsen fler gånger. Ska man "bara vara" kan man ju vara det på en vacker plats.

Teknikens under (bonus)

För att fira dagens tekniska triumf så vill jag att ni ska se den här videon.
Inte världens bästa låt, men såå skön video.
Ni har kanske sett den eftersom jag tror den nånstans blev belönad som "årets
bästa rockvideo 2007". Check it out.

Dagens låt + en blogg

"Gammexxet" ramlade in. Han tipsade om den här låten. Bra.
Sam Sparro - "Black & Gold"

Tack Ellie för din tekniska support.
Läs hennes blogg.



NÄÄÄÄ

Jag är ganska värdelös. Tekniskt i alla fall. (Annars är jag oftast briljant).
Jag sitter vid datorer när jag jobbar, jag t o m använder dom.
Jag sitter även hemma och bl.a bloggar, läser tidningar osv vid min dator.
Men så snart minsta grej uppdagar sej som jag inte gjort förr så blir jag helt rudis.

Exempel: Även jag skulle vilja lägga in en och annan länk ibland, en video, en låt..
Klarar jag av det?? NÄÄÄÄ...
Jag ser "instrumentet"/ikonen för att göra det, men fattar jag hur det går till? NÄÄÄÄ.

Jag läser en del andra bloggar. Jag tycker det vore najs att kunna länka till dom.
Kan jag göra det? NÄÄÄÄ.
Nu har nätverket börjat spöka igen. Kan jag fixa det? NÄÄÄÄ...
So I am a mongo? JÄÄÄÄÄS.

"Fåglarna"

Apropå skräniga måsar...
Jag bor i en svensk vardagsversion av Hitchcocks "Fåglarna".
Företrädesvis handlar det om måsar och tärnor, men emellanåt dyker det upp nån kaja, kråkor och skator.
Dom sistnämnda, till färgen lite mer svarta, fåglarna är emellertid, sin färg till trots, relativt fredliga och sitter mest och låter. Det är således dom vita skapelserna som skapar själva skräckscenariot.

Vad är det som gör att katter infångas och avlivas, om dom dyker upp i bostadsområden och visar sej inte ha nåt hem, medans fåglar (som i detta fall) får husera i hundratal och skrika, bajsa, attackera osv utan att något händer i anslutning till där människor promenerar, bor, solar...??? Jag bara undrar sådär lite lagom kärringmässigt. Är det ok att likt Runar skjuta från balkongen?

En kokt med bröd

Jag har inget att skriva om, men skriver ändå. Skriva kan man ju alltid göra, men jag menar skriva nåt vettigt. En del av er tycker säkert att jag sällan eller aldrig skriver nåt vettigt, och så kanske det är, men nu är det i alla fall skiftbyte i ordfabriken. Det händer inte mycket, det händer lite på gränsen till inget alls. På ordbarrikaden intet nytt. Tror ni fattar.

Trots beklagandet (eller vad det nu är) så händer det åtminstone en del. Saker som inte berättats, som inte formulerats i ord än. De smyger runt i gångarna i mitt undermedvetna och petar i hjärnhalvorna i väntan på att få komma till tals. Det är tankar om livet, kärlek, bristen på kärlek, situationer som ska hanteras osv osv. Långa nätter av samtal. Uppvaknanden. Insomnanden. Det finns saker att skriva om, men de kräver lite koncentration, fokus, och hantverk. De kan inte bara slängas fram.

Tills dess får de grunda tankarna hålla låda. Som vanligt. Med hög röst gör de sig påminda om att livets svåra alltid går hand i hand med tramsiga samtal om ingenting, tvättider och kokt korv med bröd från Statoil.

Arne Dahl

Har bestämt mej för att placera den feta, ack så välbyggda, kroppen på balkongen och lapa sol. Förra veckans svettorgie uteblir förhoppningsvis då det blåser en svalkande vind.
Som sällskap, på denna 8:e semesterdag, har jag min mobil, min iPod, en flaska vatten, ett gäng skräniga måsar och en god bok. Har sparat reprisläsandet av Arne Dahls (Jan Arnalds) "Europablues" till just den här dagen. För er som missat Arne Dahls böcker om A-gruppen kan jag bara beklaga och sedan rekommendera.  Läs, god damned it.

"Ett makabert fynd görs en morgon bland rovdjuren på Skansen. En liten flicka blir skjuten på väg från ett födelsedagskalas. Åtta öststatskvinnor försvinner spårlöst från en flyktingförläggning i Stockholm. Runt, runt i tunnelbanenätet åker en nittioårig professor i sällskap med döden. En mobiltelefon ringer i en avsliten hand på ett tunnelbanespår. För kriminalkommissarie Jan-Olov Hultin börjar tiden bete sig underligt. Det förflutna är inte i ordning. De skenbart så åtskilda händelserna formar sakta men säkert ett nät som kastas ut över Europa. Och de som håller nätet är Hultins team, "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen".

Prinsen på ärten

Inatt sov jag under:
Ett lakan
Ett överkast
Ett duntäcke
Det var jävligt varmt.

Aj

Jag klippte en nagel för kort igår. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont.
Jag rankar "klippa nagel för kort" som en av de mest irriterande I-lands-skadorna.
Topp 5. Minst

Ctrl + alt + delete

Det är idag ännu en av de där nästan ordlösa dagarna. Det kan vara en s.k "svit" efter gårdagen. Troligen.
Normalt sett flyter både skrivande och tänkande (en liten del av det hamnar ju här på bloggen) rätt hyfsat, men vissa dagar, dagar som den här, vill det sig helt enkelt inte. Och jag vägrar söka efter den mentala ordlistan. Det blir som det blir.

Som man ropar får man svar

Söndag. Vaken igen. Ujuj...
Det blev ett sjujävla party igår.
Massor med folk, liveband, sprit.
Jag vill minnas att "någon" agerade sångare. Vojne.
Somnade på hotellet sent, eller tidigt (beroende på hur man ser det).

Har vaknat, åkt hem, ätit pizza med "bästisen", promenerat.
So far, so good.
Back to reality. Städning, nästa.

Lördagsambitioner. Typ.

"Man har det inte roligare än man gör sej"... Nänämensan.
Idag ska jag ge mej hän. Vara social, inbjudande och charmant.
Troligen blir jag lite lagom pruttfull dessutom.
Väntar på en tilltalande inbjudan.
Jag sa VÄNTAR!!
Bara så ni vet var ni har mej.

Lördagsironi

Gick till sängs klockan 04.00.
Vaknade klockan 07.50.
JÄTTETRÖTT, men kunde inte somna om.
Dessutom grått & trist = regn utanför fönstret.
Den här dagen börjar verkligen bra.

Borde ju

Dagarna går. Jag är i nån sorts ingemansland där inget händer.
Allt skulle kunna hända om jag bara tog tag i saken. I stället ingenting.
Jag väntar. På vad vet jag inte. Eller gör jag det, fast låtsas inte veta? Tror det. Jag har varit kreativ och effektiv länge, nu känns det plötsligt som en del av det där runnit av mej. Jag vet att jag bara måste ta nya tag, och det kommer, men just nu känner jag inte för det. Allt känns oviktigt. På nåt konstigt sätt. Jag kommer närmare och närmare insikten om att jag måste trigga min "driftighet", min nyfikenhet, min lust.

Men med vad?

Valen är oändliga, nära och ändå så långt borta. Och just det gör allt så svårt.
Jag vrider och vänder på alla alternativ och inser att möjligheterna är för många, för abstrakta, för osäkra.
Det säkraste alternativet är förstås att bara fortsätta med det jag gör. Lunka på.
Men i grunden har jag har aldrig varit sån. På gott och ont ser jag utvägarna och vet när jag måste ta dem.
Problemet just nu är bara att de är många, men svårapplicerade i förhållande till privatlivet.
Jag intalar mej att kärlek inte finns och sticker huvudet i sanden en stund till.
Men jag borde...


Sjuhundrafyrtiosex

Som regerande världsmästare i "hitta anledningar att fira" så har jag missat att jag bloggat drygt ett år (vilket väl är en finfin anledning till lite partäj?). Jag tog iofs en paus på 3-4 månader, men likförbannat så var det den 6:e juli 2007 som "Magstar" såg dagens ljus.
746 inlägg har det blivit. Efter lite matematiska åthävor så har jag räknat ut att jag presterat ca 2,7 inlägg om dagen. Jojo. Detta betyder att dagens anledning till firande redan är bestämt. Jubileumsfirandet kan börja. Bättre sent än aldrig. Imorgon firar jag att det var fredag igår.

Fet, blek, svettig och sur

Ska man vara fin får man lida pin.
Är man utom all räddning i relation till "fin" så blir det etter värre.

Minns en intervju med After Dark´s Lasse Flinckman, i den seriösa publikationen Veckorevyn för sisådär 20 år sen, då han sjöng solariernas lov (trots varningar redan då) för alla fetton. Han konstaterade kort att det är mera schysst att vara "fet & brun" än klassikern "fet & blek". Jag anammade denne visdomsgurus ord och har med jämna mellanrum under åren solat solarie för att vara lite fräschare. "Man ser ju så frisk ut".

Det senaste året har jag inte ägnat mej åt denna soliga aktivitet, trots att stillaliggande aktiviteter tillhör mina favoriter. Resultatet är att jag numer tillhör den andra kategorin, dvs "fet & blek". Idag, typ nyss, tänkte jag råda bot på "blekdelen". Jag sökte mej ut på balkongen, lutade min lekamen bakåt i en stol, insöp sol och började svettas. Den delen, svettningen, var inte planerad. Jag svettades så in i helvete!! Jag satt kvar, och led, i fyra låtars längd, dvs ca 11 minuter, innan jag reste mej och gick in.

Efter en del funderingar apropå att "bita ihop" så gick jag ut igen. Då hade soljäveln försvunnit runt hörnet. Resultat: Jag är fet, blek, svettig och sur. Klädsamt och fräscht? Nej!

Fatthar inthe riktight

Det här med stavning av efternamn är intressant. Jag heter ju Leijon i efternamn och vem som petade dit både ett "i" OCH ett "j" har jag ingen aning om. Lite fåfängt kanske. Eller nåt. Dumt är det. Ibland ganska krångligt. Men jag är nöjd, om inte annat för att jag slipper ett "son-namn", vilket verkar vara lite komplexfyllt.

Vill man handskas med problemen (komplexen alltså) och vara lite märkvärdig så byter man helt sonika namn till nåt annat, gärna nåt med adlig klang, fast ändå inte fullt ut. "Hjortronclou", "Vesselsadel", "Runch af Stångenwurst". Man kan också, likt dansband slänga in ett "z" istället för ett "s" eller ett "c" istället för ett "k". Alternativt kan man göra som en snubbe jag känner som tidigare hade det ganska vanliga "Berggren", men som kryddade anrättningen så det blev "Berggrén", med en liten appostrof och därmed en annan betoning. Eller så kan man ju göra som han som blev chef för Tidningarnas Telegrambyrå (TT) för nåt år sen. Han stavar numer sitt efternamn "Peterssohn". Du läste rätt: "PETERSSOHN".

- Vad gör man? Ska man skrattha eller gråtha?


Retarded look

Roar mej just nu med att "gå in" mina nya skor.
Fläckiga mjukis-adidas, en stor skjorta och ett par blanka nya herrskor.
Snyggt. Not.
Stilen är: Begåvningsreserven tar nya tag alt. retarded look (internationellt).

Dressmann - Hallelujah!

Jag ska på bröllop. På inbjudningskortet står det: Klädsel - Kostym.
Detta faktum har fått mej smått galen och irriterad en längre tid. Jag använder inte kostym. Jag har därför ingen kostym. Kavajer har jag flera stycken, men inte en kostym. Tycker dessutom det känns aningen gammalmodigt med dresscode. Därför har jag den senaste månaden kommit på ca. 23 sjukdomar + 14 andra ursäkter för att inte behöva gå på bröllopet eftersom jag tycker att det en kostym kostar inte känns motiverat.

Idag bestämde jag mej, trots allt, för att köpa en kostym. Kosta vad det kosta vill. Det är ju inte varje dag man är bjuden på bröllop. Gick till stadens "lite finare" herrklädesetablissemang. Resultat = Nada. 4000 för en ganska ful kostym. Nej tack!
Gick vidare till den norska lågprisvarianten Dressmann. Jag lovar att aldrig mer spy galla över butiken ifråga. Efter en halvtimme gick jag hem med en snygg kostym, 3 skjortor, en pikétröja, ett bälte för under 2000 pix!!

Med tanke på den budget jag lagt för ändamålet så unnade jag mej också ett par nya skor och lite sprit. Så kan det gå en helt vanlig semesterdag. Att jag sedan kom på att jag dessutom måste ha en bröllopspresent lämnar jag att irritera mej på till en annan dag. Men jag lär nog hitta nåt på Dollarstore.

Sån är jag (?)

Ramlade in på en kamrats blogg. Hon hade gjort en personlighetstest. Eftersom jag ständigt funderar på vem jag egentligen är, kanske ni också, så gjorde jag samma test. Det här kan kanske förklara spretigheten i min blogg om inte annat. Här är resultatet.

Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

- Vad tror ni? Är detta applicerbart på det ni läst i mina inlägg?
Själv funderar jag mest på hur lika mitt resultat är med min kamrats. Kan det vara så att alla får typ samma svar? Eller, hemska tanke, slåss vi om samma mentala utrymme och plats på arbetsmarkanden? ;-)
Dessutom: "Många och varierande fritidsintressen"... Visst... Tv´n har många kanaler, böcker många sidor. "Varierande"!!!??? Pyttsan...

Dagen efter kvällen före

En extremt vass morgonsol skiner rakt in genom mitt fönster och tvingar mig att kisa.
Man ska inte förbanna solen, det ska man inte.
Jag vet.
Men just i dag är den extra skarp, den skär genom nerver och näthinnor och får den
sommarledige radiomannen att muttra irriterat.
Kanske spelar glasen med jästa drycker som dracks i går in lite också.
Men bara lite.
Jag tror på att solen är extra vass idag.
Det bara måste vara så.
Måste.

Bara 24 dgr kvar

Då vare det klart.
Första semesterdagen genomlevd.
HJÄLP!

Påbörjade semestern några dagar tidigare än beräknat. Fick dåligt samvete av att vara på jobbet, men inte få nåt gjort. Nu är jag hemma och får inte nåt gjort här heller. Luther & Jante firar stora triumfer.

Frågan just nu är vad jag ska ägna min tid åt dom kommande 5 veckorna. Så gott som varenda semesterfirare verkar ha schemalagt varenda minut av ledigheten, bokat stugor, båtresor osv. Men inte jag inte. Nänämensan. Jag väntar i godan ro på nån sorts energi, på ett besök av den heliga spontanitetens moder. Vete fasen om jag tror hon gör entré. Faktum är att vi saktmodiga, lite veliga och tveksamma är undanskuffade. Vi sitter i utvisningsbåset och väntar på att dom som "vet" vad dom ska göra på sin ledighet ska lämna plats. Tror iofs jag överlever eländet, men visst vore det klädsamt med att ha nånting på semesterlistan. Ska tänka ut nåt...

La kärnfamilia


Speglar mej

Som den lite timide gossen jag är så sitter jag framför mitt överfyllda bord iklädd en grå munkjacka. Jag försöker. På olika vis. Som det svenska medelklassoffer jag är så glider jag omkring i mina munkjackor, urtvättade jeans och känner mej hyfsat tuff. Det är förstås en illusion. Inte ens den nya solblekta kalufsen gör mej cool. Det handlar om lånade attribut. Jag försöker dölja att jag är pojken som aldrig växte upp. Den gossen vill man ju inte visa upp bland folk.

Vidöppna blå ögon, mörkblå polotröja, beige manchesterjacka, hängslen på brallorna och glugg mellan framtänderna skulle nog inte göra sej så bra i varken barer eller anställningsintervjuer.
Istället går jag runt och låtsas vara vuxen, vilket jag iofs är, men ändå inte. Jag fortsätter med pjäsen som generationer före mej spelat på samma vis. Jag tittar på konst, dricker drinkar och betalar räkningar som vilken man som helst. Men varje gång jag går förbi en spegel, eller skyltfönster, så är det sexåringen som genom mina ögon tittar på den vuxne mannens reflektion. "Det spelar ingen roll vad du klär dej i eller hur du klipper ditt hår. Så länge vi är överens om att du är jag, och jag är du, så lovar jag att inte avslöja dig. Men den dag du tror att du är mannen i spegeln är det jag som börjar kasta klossar, det ska du ha jävligt klart för dej", säger han och vänder sej om. Kvar står en vuxen man i munkjacka, urtvättade jeans och solblekt hår och känner sej naken. Än en gång.

Stora sunkisdagen

Att vakna och ligga kvar för att sedan somna om är skönt.
Att göra det 14 gånger är jätteskönt.
Klockan är 17.50 på eftermiddagen. Jag har inte varit utanför
lägenheten en enda sekund förutom en kortare balkongvisit.
Går omkring som Hugh Hefner i mitt "mansion" iklädd morronrock.
Enda orosmomentet är att nån ska ringa på dörren och "dömma ut"
mej som bedagad samhällsfara. Bäst att låsa...

Men trots njutningen av att inte göra nåt, så är det lite samvets-
krävande, dvs att mot alla s.k "måsten" bara stänga av och slappa.

Gjorde f.ö en god affär igår. Tjänade en skön slant. Åtminstone
delar av sommaren är räddad, men vad det i praktiken innebär har
jag inte tagit itu med. Ännu. Den som lever får se.
Nu måste jag fortätta att göra ingenting. Jobbigt. Not.

Smääärta

"Lite bubbeldricka har väl aldrig gjort ont"

Lite, Magstar...
Jag sa: L I T E !


Slurp?

Molnjävlar.
Köpte ju Martini Bianco bara för att det var sol.
Balkong + kvällssol = Martini Bianco & Fruktsoda.
Gott!
Men icke.
Eller kanske.

Van

Jag sitter och lyssnar på Van Morrison medan jag jobbar.
Och mycket kan man ju säga om "Van the man".
Men nån muntergök är han ju inte.
Alls.

Fuck the sun

30 grader och sol idag. Trots det har jag åkt till jobbet fast jag inte behöver. Sitter instängd i tempererade lokaler som signalerar vinter, eller åtminstone höst. Jag är blekare och fetare än nånsin. Jag har slösat bort en möjlighet till att sitta på balkongen läsandes en av alla böcker som väntar, eller chansen till en promenad vid havet utanför "den lilla staden". Är rädd för att syndromet fortsätter även när semestern inträder.
Förmodligen förtjänar jag ett kok stryk.

Huvudbry

Igår var jag busig. Jag bröt mot en lag.
Jag körde moped utan hjälm.
Anledningarna var två.
1. Jag hade ingen hjälm (räcker ju med det egentligen).
2. Jag ser ut som ett revynummer när jag sätter nåt på huvudet.

En lätt förståndshandikappad uppsyn är det som framträder så snart
en huvudbonad, oavsett om det är en basker, luva, keps eller hjälm, sätts
på skulten. Endast i vintermörker, då stadens invånare sover, går jag på
gatorna som en vanlig man i luva. Men hjälm... ALDRIG!

Fallrepet

Inbillar mej att jag kanske är på det s.k "fallrepet".
Men det kan också vara vädret som spökar.

Jag slängde ett öga (det vänstra, utan brytningsfel) på besöksstatistiken
här på bloggen. Ska det  vara en fingervisning så är slutet nära.
Sähär ser besöksstatistiken ut.
Måndag: 400
Tisdag:  310  
Onsdag: 221
Torsdag: 114

Jag tappar ca 100 läsare om dagen!! Vore jag ett ex mediaföretag skulle
paniken vara nära. Redan idag kan jag vara ett minne blott.
Men för självkänslans skull så tror jag det beror på vädret.


Nya livet suger

Det där med "mitt nya liv" går, precis som det brukar, sisådär.
Det "gamla livet" har en tendens till att koppla en halvnelson ganska
raskt på "nylivet" och sen avslutas alltsammans med ett plattfall.

Att kliva upp en halvtimme tidigare och "Power-walka" (som skulle bli
den nya starten på dagen") har sedan premiären i måndags totalfalerat.
Börjar nånstans inse att problemet i "gammlive" inte bara är bristen på
fysisk aktivitet, det handlar också om relationen till jästa druvor.

En kväll med gott vin och ett par drinkar har en tendens till att utradera alla
tankar på morronpromenader. Därav det synnerligen usla resultatet.
Imorron är det jag som tar nya friska tag. Kanske.

Fartfattigt

Emellanåt hör man begreppet "halvfart".
Används ofta i begrepp som: "Just nu går jag på halvfart".
Det är lätt att säga. Ännu enklare att göra.
Att säga "Jag går på en åttondelsfart" klingar inte alls lika bra.
Men det är så det är. Jag går på en åttondelsfart. Högst.

Lite spooky

Jag blev tvungen att byta mobiltelefon häromdagen.
I samma veva så rensade jag bland alla nummer jag sparat. Ett av dom första numren tillhörde "A" som jag inte pratat med på mycket länge. Raderade numret med vissheten att jag kan få tag i det den dagen då jag så behöver.

Tre timmar senare signalerar telefonen att ett sms har anlänt. Det lyder: Hej Magstar. Är i Sthlm. Ser på Kent, funderar och tänker på dej. Jagar du livet eller jagar livet dej? Kram / "A".
Är inte det lite spooky så säg?

Jag betraktar

Jag klickar mej fram till bloggar som handlar om sånt som jag själv inte har varit med om, eller om sånt som jag själv varit med om förr. Typ Sommarlov. "Ska fika med mamma på stan", "Gud så less jag är på Kim", "Igår knullade jag mitt ex igen", "Faan vad full jag var på Hultsfred".
Det är inget fel på mitt minne. Jag minns hur det är att vara 15, 20 och 25.
Jag upplever hur det kan vara att vara 41 och ha en leguan i en lägenhet i Kramfors.

På samma sätt som jag bjuder in folk till den fars som heter Magstar så sitter jag och gluttar hos folk jag aldrig träffat eller känt. Jag tar del av liv och död, kärlek och misslyckanden. Jag tittar på modebloggar, men ser sällan kläder utan ögon, väggar och detaljer runt omkring. Vad är det som sägs? Vad är det som inte sägs? Hade vi tyckt om varandra om vi setts? Hade vi överhuvudtaget sett varandra?

Jag gillar många bloggar. Bloggar som är modiga och vågar.
Bloggar som roar, öppnar upp och släpper in, som blottar något.

Bara så ni vet


Promenera fort

Egentligen ska man inte blotta sina tillkortakommanden.
Ska man ändå göra det så kan man ju vänta till dom inträder.

Imorse började jag "mitt nya liv".
IGEN.
Klev upp en timme tidigare än vanligt, klädde mej i ett par mjukis-adidas, pluggade in iPod-lurarna i öronen, steg ut genom dörren och  "Powerwalkade" (promenerade fort) i 30 minuter.

"Min nya start på dagen kommer att skänka mej nya energier under resten av dagen"
Det var vad jag tänkte. Sanningen blev en annan. Två timmar efter promenaden så pågår fortfarande eftersvettningen och jag darrar lite lagomt klädsamt, typ Parkinsonvarning. Skulle med glädje lägga ut skrivbordet och stolen på Blocket och istället införskaffa en säng och en rullator. Fortsättning följer.

RSS 2.0