Lipsill
Grinade igen. Har gjort det förr. Många gånger.
Jag är en lipsill.
"Fyra bröllop och en begravning" är väl inte nån av dom stora höjdpunkterna
i filmhistorien, men jag har ändå "råkat" sett den 4-5 ggr och vissa delar ännu oftare.
I helgen, då nätverket inte ville leka med mej, zappade jag runt mellan kanalerna
på tv´n och landade mitt i "Fyra bröllop..".
Naturligtvis ramlade jag in i handlingen precis där jag alltid gråter.
Gjorde det den här gången också.
Det är när Matthew läser en dikt vid sin pojkväns, Gareth, kista som jag
bokstavligen bryter ihop. Varje gång. Framme vid andra halvan, av dikten,
rinner både snor och tårar. Det är en dikt av W. H Auden.
Läs den så gråter jag en skvätt under tiden.
"Stop all the clocks, cut off the telephone.
Prevent the dog from barking with a juicy bone.
Silence the pianos and with the muffled drum.
Bring out the coffin , let the mourners come.
Let the aeroplanes circle moaning overhead,
scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves.
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North , my South , my East and West,
my working week and my Sunday rest,
my noon, my midnight, my talk , my song.
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now, put out every one.
Pack up the moon and dismantle the sun.
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good".
Moppe
Funderade på min egen ålder.
Typ 2 mopeder. Eller 3.
Och en grästrimmer + en röjsåg.
Börja om från början
Nätverket på hemmaplan packade ihop, kukade ur. Igen.
Bristen på nån form av kunskap om nätverk och datorer, förutom hur man kopplar i och ur caps-lock, blottade sej igen. Blottade sej gjorde också min relation till nätverksamhet. Helgen har varit lite väl abstinent. Att inte kunna kolla mail, blogga, läsa tidningarnas webbsidor orsakade bl.a återfall i rökning. Två (2) st mentholciggisar har fyllt mina lungor och stillat irritationen över min inkompetens.
Nu är det måndag. Drygt en vecka kvar till semester. Vet fortfarande inte vad jag ska göra när ledigheten inträder. Bara en enda dag vet jag vad jag ska göra... "Skönt" säger någon, "skrämmande" säger jag.
Kom på...
Just det.
Det är ju fredag.
Vill du ha sällskap, typ halsa vin?
Hör av dej.
Om inte: Ha en bra helg iaf.
Puss
Hit & dit
Ni anar inte hur många inlägg jag skrotar, hur ofta jag refuserar mej själv i rädsla för att säga "för mycket". Jag är en rädd jävel. "Visa dej, men gör dej inte sårbar". "What u c is what u get"...
När jag läser min egen blogg inser jag att hoppadet mellan allvar och trams kanske kan verka lite märkligt (Daniel kallade det för spretighet och undrade över ev hjärnskada). Det finns ingen röd tråd i det jag skriver. Från svärta till gröna oliver (mest oliver). Från kärlek till bajs (mest bajs). Anledningen är förstås att de allvarligare inläggen (som kanske inte är såå frekventa) kräver ett visst mått av självrannsakan. Jag behöver vända mig inåt. De finns där hela tiden. Saknaden efter nåt. Efter någon. Tankarna behöver bara formuleras. Stöpas om. I en bloggform. Och det är svårare än att skriva om än ett glas vin eller macka med makrill. Speciellt när man har fullt upp på jobbet. Vissa dagar sitter jag på ytan och metar, andra dyker jag djupt och letar efter saker på botten. Just nu har jag knappt tid att doppa tårna.
Den ur betraktarens ögon svårmodige killen sitter på balkongen och äter glass.
Makrillglass med olivströssel.
ÄNTLIGEN!! Han är här...
Moahahaha...
Tårar
Dansar.
Klär ut mej.
Klär av mej.
Skrattar.
Andra dagar kan en bild, eller ett ord, t o m i en annan blogg, få mej att börja gråta.
Sån är jag.
10 saker jag INTE skulle ta med mej till en öde ö
1. Christer Sjögrens låt "I love Europe"
2. Peter Jidhes frisyr
3. Filmen "Titanic"
4. Il Divo
5. Parfymerat toalettpapper
6. Runar
7. Gång (sporten alltså)
8. Boken "Principles of Micro Economics" av nobelpristagaren Joseph Stiglitz
9. Resten av Christer Sjögren
10. Installationen "Evolution" på torget i Härnösand.
Medvetslös
"Det är inte lätt att vara tung, men en smal sak att vara bred"
Sitter på jobbet. Presterar typ ingenting...
Tvingar mej själv till små, små prestationer. Det är allt jag förmår.
Däremellan: Kaffe, blogg, Youtube, Qx, redaktionsvandring, telefon.
Borde: Boka, avsluta projekt, "fixa folk", ringa, maila.
Att jobba utan deadline, utan piska, är nästan omöjligt.
En pubertal trötthet har dessutom lägrat sej i min kropp.
Det är tio (10) dagar kvar till semestern. Fattar inte hur jag ska orka.
Har ganska mycket att göra. Egentligen. Sparar det till dag "nio", då kommer
den där piskan att vina. Jag lovar...
Dagens väder: Styv kuling och medaljregn
LURAD !!!!!
RÄTT: ONSDAG
La terrorista-lista
Eller, shit-pomfritt, om jag skulle BOMBA något!
För mej vore valet enkelt.
Inte landshövdingens residens.
Inte Ikea.
Inte flygplatsen
Inte moderaternas gruppledare i Örnsköldsvik.
Nixpix.
Dom jävla måsarna som ockuperar delar av stan.
Dom skriker dygnet runt.
Dom anfaller. Dom bajsar.
KAA-BOOOM!!! Jävlar vilket dunparty.
Valda ord på F
Flexibel
Fnöske
Friktion
Fallos
Finfint
Frikadeller
Fittslampa
F´låt...
Dag 2
En ordinär arbetsvecka för mej består av 3 timmars offentligt pratande per dag.
Tiden utöver själva babblandet går åt till att producera det som jag babblar om.
Utöver det så har jag ett par andra uppdrag som också tarvar tid.
Sedan igår är sej inget likt. Mitt program har sommaruppehåll, men min semester börjar först om ca tre veckor. Det är nästan så att jag känner mej lite orolig för vad jag ska ägna min tid åt. Igår var jag så villrådig så att jag helt sonika valde att inte jobba alls. Stannade hemma och gjorde ingenting alls. Att jobba utan pressen av en deadline är svårt när man som jag alltid jobbar under tidspress. Idag har jag lyckats ta mej till jobbet. Nu väntar utvärdering, planering samt intervjuer med "jobbsökande", men det känns lite futtigt. Eller kanske inte...
Det är en annorlunda arbetsvecka som tar sin början på en tisdag.
Som Uffe, men tvärtom.
Man går upp i vikt när man slutar röka.
Det är snart 11 månader sen jag slutade med all form av nikotin.
"Bra för hälsan" tänker vän av ordning.
Det vete faan..
I höstas, efter avslutad nikotinfest i 20 år, drabbades jag av bältros, influensor, balansproblem, förkylningar.
Det kan iofs vara åldersrelaterat (är skitgammal), men jag har typ aldrig varit sjuk innan jag slutade med nikotin. Då kom allt. Inte som ett brev på posten, utan mer som en smäll på käften. Efter ett par pencillinkurer och massa cortison så återvände jag till livet. Det fetare livet. Jag har väl aldrig varit nån "smärtis", men min rondör har varit hanterbar. Tills nu!!!
I sanningens namn... Jag fick det som Ulf Larsson förlorade!! TACK GUD!! Not..
Resultat: Lever i livet i töjbara kläder, typ tält av stretch. I am Barbapappa.
Det är därför det serveras "varma koppen" (lök&potatis) till middag och ett äpple till efterrätt.
Framåt midnatt bryter jag, precis som vanligt, samman och slukar ägg, tomater, hårdbröd samt vitt vin och chilinötter. Imorgon är det jag som börjar röka igen. Halleujah!!
Erkänner
Jag blir glad av Septembers "Just an illusion".
Sån är jag. Min rockerattityd till trots.
Skamvrån??
Anade det.
Allmosan har anlänt
Oftast så är anledningen att jag jobbar för mycket.
Men som det brukar heta: "Som man bäddar får man ligga".
Det är jag, och (nästan) bara jag som åstadkommer situationen.
Med två arbetsgivare blir det lite tajt emellanåt.
Men det är märkligt hur fort man glömmer hur sorglig man är när
lönekuverten landar i brevlådan.
Det är inte ett dugg synd om mej.
Ps. Jag har förresten en moppe till salu. En fin en. Köp vettja. Ds.
Lost the boobies
Kunde inte låta bli att tänka: Bara en bokstav från nåt mycket värre.
Det gäller att se det positiva i tillvaron.
Dagen efter söndag
Ibland inser man hur bra man har det.
Exempelvis när det kommer till jobbsituationen.
Hur många är det som kan vakna när väckarklockan ringer,
vända på sej och somna om. Sedan kliva upp och bestämma sej
för att "jag är hemma idag", utan att låtsas vara sjuk eller nåt??
Det har jag bestämt mej för.
Är. Hemma. Idag. Ser film. Softar. Städar. Kanske.
Gnäller inte.
Hmm...
Idag är jag väldigt misstänksam.
Söndag i guanoheaven
Släkten stirrar på mej från väggarna, detsamma gör den ryska kvinnan.
"Älskling... Jag är hemma nu", ropar jag, men ingen svarar. Förstås.
Jag bär min väska in i sovrummet. Kuddarna och duntäckena ligger likt förvridna kroppar i samma läge som jag lämnade dom. Dom jävla måsarna, och deras polare kajorna, har uppenbarligen märkt att jag inte varit hemma. Dom har haft "midsommar-bajs-party" på min balkong. Dom har, likt guldgrävare, mutat in min 2 kvm stora balkong och markerat med "guano". Usch!
Jag går in i vardagsrummet. Solen kastar långa skuggor över möblerna. För en kort stund ser det ut som om någon sitter i soffan. Någon som tänker och funderar. Funderar på vem jag är.
Det är vi ju fler som funderar på.
Jag sätter, passande nog, på Timo Räisänens "Sunday" på hög volym och häller upp ett glas vin. Det ska nog bli en bra dag det här också, tänker jag innan jag går till duschen.
"Ett glas".. Jo, jävlar...
Det där med att ta "ett glas vin" har aldrig varit min grej.
Hur gör man?
Ont.
I.
Huvet.
Inte gnälla
Inte gnälla på vädret
Inte gnälla på vädret
Inte gnälla på vädret
Inte gnälla på vädret
INTE
I brist på annat...
Men har man en kamrat som är fiskare och en annan som har en chark,
och det har jag, så behöver man inte gå hungrig. Inom loppet av 22 minuter
blev jag idag 3 kg fläskkarré och 7 kg lax rikare. Bara sisådär...
Lägg till detta att jag har ett par boxar med vin.
Man har det inte roligare (eller tråkigare) än man gör sej.
Just 4 u
Fast annorlunda och godare. Sådeså. Basånivet.
The midsummer stroll
Jag minns inte hur våra planer för den resternade delen av kvällen såg ut, jag minns att vi lämnade lägenheten för en promenad "någonstans".
Det som gör att jag minns den här typen av firande, just den midsommaraftonen, var inte bristen på midsommarstång eller nåt sånt. Det är den där promenaden som sitter kvar i skallen. När vi kom ut ur lägenheten så var staden som död. Inget liv. Det var som en film. Vi gick mitt i gatan genom hela stan, och inte en enda bil eller en enda människa sågs under hela, den ganska långsamma, promenaden. Känslan var som om aliens dammsugit stan på människor, men missat oss.
Det har gått många år sen dess. Vet egentligen inte varför jag kommer ihåg den där midsommarpromenaden så bra. Troligen för att det firats mer traditionellt alla andra år.
Imorgon är det dax igen, men inte för det traditionella. Som läget ser ut just nu så kommer möjligheten till stadsflanerande att än en gång kunna bli aktuellt. Inget annat är planerat. En ganska ovanlig situation i förhållande till midsommar, men inte desto mindre intressant. "Midsommarpromenaden - IGEN - 15 år senare". Läs den spännande uppföljaren på midsommardagen.
Attityd?
Yeah, baby... Rock'n'roll! Typ...
Men så tar Jerker-jäveln med sig sin bedårande lilla
dotter Ester till jobbet.
Det där jag sa om bäbisspråk i ett tidigare inlägg.
http://magstar.blogg.se/2008/june/tala-ut.html
Snälla.
Glöm det.
En skön sveda
Fyllebloggande
Blir inte mer ikväll.
Pruttfull. Igen.
Me like.
Dekadent?
man har för avsikt att bli full en tisdag?
Inte raglande full, men sådär skönt "salongs".
Om det låter dekadent så tänker jag inte berätta det.
Om inte så erkänner jag att jag tänker bli det.
Just let me know.
Tala ut
Jag fattade direkt vem som ringde.
Pojkvänsrösten (bäbisrösten) gick igång per automatik.
Är inte det jävligt löjligt att byta röst?
Ännu en dag. En tisdag.
Lugnt och stilla.
Jag är klarvaken.
Påslakanet sitter som en tvångströja.
Kliver upp ur sängen, tittar ut genom fönstret.
Solen sticker i ögonen.
Jag går till köket.
Trots att jag är ensam går jag tyst.
Smyger.
Jag vill inte störa, inte väcka nån. Vem vet jag inte.
Det finns ingen annan i mitt liv.
Gör en espresso, går ut på balkongen.
Luften är försommarhög, nästan som på hösten.
Behagligt. Inte varmt, Inte kallt. Svalt.
Jag står en stund och funderar. Tänker. Drömmer.
Drömmer om nåt mer.
Jag inser att jag har det bra och har uppnått en del.Yrkesmässigt.
Oroar mej inte överdrivet för pengar. Är respekterad. Hyfsat lyckad.
Och ändå är jag inte helt lycklig. Är inte intresserad av de killar som vill ha mig.
Saknar nån att dela mitt liv med. Nån att ge min kärlek . Nån som vill ge sin kärlek till mej.
Jag tycker jag förtjänar det.
Jag är värd att älska.
Jag dricker upp espresson, vänder mej om för att gå in igen.
Ser nåt som speglas i glasdörren. På balkongräcket sitter en gråsparv.
Bara 30-40 cm från mej sitter den. Tittar på mej. Den flyger inte iväg.
Den sitter. Jag står. Ganska länge. Vi är nästan orörliga.
Till slut flyger den iväg. Lika snabbt som den kom.
Tisdag har gjort sin entré.
Kanske finns det hopp för mej med.
Kärleken
tvungen att ta bort det 8 sekunder efter publicerandet.
Kärlek och jag har försökt komma överens med varandra hela livet.
Med blandat resultat.
Väldigt blandat.
Oftast inte alls.
14 tysta minuter
Jag promenerade med Frallan, doggen, imorse utan musik i öronen för första gången på länge. Det är märkligt hur irriterad man blir när man märker att iPodens batteri är urladdat, trots att man noterat tendensen i flera dagar och själv valt att inte göra nåt åt det. Ännu märkligare att jag blev så arg när man betänker att det inte var nån särskilt lång promenad. Man klarar sig utan musik i sitt liv i 14 minuter. Men trots det en sur reaktion. Svär lite, muttrar, klampar, slamrar med saker.. Sånt man gör. Frågan är bara varför?
Varför skulle man bli mindre frustrerad när man försöker trycka ner en laptop i sin väska lite hårt och slarvigt? Det enda som händer är ju att man får mecka och hålla på för att man tryckt ner datorn i fel fack, med följd att man blir ännu mer irriterad. Varför gör man så? Nån arkeolog som vill svara? Nån etnolog? Nån nördig idiot från KTH? Nån pyskolog?
Nåväl. Back to earth.
Jag överlevde, och överlever.
Han ligger och laddar på skrivbordet nu, iPoden.
Det lata jävla aset.
Splittrad söndag
Bara körde. Norrut. Längs kusten. Höga kusten.
Nu hemma och hungrig...
Varför jag känner mej tvingad att skriva detta för att förklara övergår mitt förstånd.
Men nu blev det så.
Senare alltså.
Dagens väder: Mulet, plusgrader.
Typ.
Mentalt låghalt
Inte minst gäller det bloggen. Men hjärnan vill inte riktigt vara med.
Har försökt skriva ett par inlägg, men det blir bara skit varje gång.
"Det var då som Mghrrrphhgg...Gahhh... Nulpehöömöh...Pfffrrt"
Jag får muta den med godis och löften om nåt finfint.
Men frågan är bara vad man ger en hjärna?
Rödvin passade ju uppenbarligen inte. Inte i bloggsyfte iaf.
Frädag
Jag väntar. Är helt ensam hemma i helgen. Inget inbokat. Varken nöjen eller arbete. Öppen för allt. Inte allt. Inte arbete.
Har bestämt mej för att bry mej om mej själv. Jag ska vara speciell för en stund. Glömma de dåliga brieferna, mötena och skratta vardagen i ansiktet.
Det är tyst på "firman" idag. Hur kan det vara så tyst på en radiostation där ljud betyder allt? Jag låtsas jobba och tittar på Youtube och lyssnar på musik. Magen kurrar och gör mig påmind om att jag glömde frukosten, men att det snart är lunch. Frågan är bara vart jag ska gå. Och vad jag ska äta. Kanske blir det en promenad till Coop. Eller till nån av pizzeriorna. Jag vet inte. Jag hör inte mina egna tankar. För magen kurrar.
Magstar
Uttrycka dej hyfsat i tal och skrift.
Kunna simma 25 meter.
Och sen hoppa från kanten.
Kanske le lite.
Och säga att jag är fin.
Svårare är det inte.
Virfir blir dit sihir. Fittir inti.
Igår sjöng jag en Lill-babs-låt som fastnat i skallen.
Idag kom del två.
Jag började prata i-språket.
Inte heller helt klädsamt för en mogen man.
Jig birjide priti i-sprikit itin inlidning. Kinstigt. Mickit kinstigt.
Hjilp! Dit ir nigit fil sim ir trisigt i min skilli.
Ni vet väl..
Inte helt ok
Jag har en tendens att få låtar på hjärnan. Det är alltid låtar som jag inte vill ha som fastnar.
Att sitta och sjunga låtar med Lill-babs är inte helt ok.
Mina medarbetare tycker sen tidigare att jag är mongo, att sitta och sjunga med 60-talshurtig röst om sommaren och avsluta med ett "hurra" bättrar inte på ryktet.
Bort, bort, bort. Jag måste lyssna på nåt annat för att få bort den.
Nu, omedelbums!
Call me Saida, eller nåt...
Lite tajt om tid, hinner inte blogga som jag brukar. Tom i huvudet dessutom.
Men...
Tror ni på "sånna där konstigheter"??
Förra veckan drömde jag om min kompis pappa. Jag har aldrig träffat honom,
han har bara nämnts fragmentariskt vid nåt tillfälle.
Jag visste inte att han var sjuk. Fattar inte hur han hamnade i min dröm.
I drömmen såg han ut som min kompis, men äldre och fetare.
Imorse kom min kompis, som jag inte sett sen förra veckan,
och berättade att hans pappa dött och att han nu begravts.
Är inte det lite spooky, så säg?
Jag berättade om drömmen och kompisen bekräftade att han och
hans pappa var väldigt lika varann, men att pappan var fetare...
Hujedamej.
Hundväder
Jag har sen barnsben hört det sägas att "nu är det ett riktigt hundväder" när det regnar.
Min tolkning har varit att det är bara hundar som gillar vädret ifråga.
Detta gäller dock inte min hund.
Vid regnväder kissar han gärna på sista trappsteget utanför ytterdörren för att sedan återvända in. Om jag med lite våld (eftersom jag tycker att vi borde gå lite längre och även hinna med "nr2") kopplar honom och börjar gå så blir jag tvungen att bokstavligen släpa honom över gruset på gården. 8 kg Bostonterrier är tyngre än man tror.
Om jag lite längre bort gör det fatala misstaget att släppa lös honom (fortfarande i regn) så vänder han om, överger mej raskt, och traskar med snabba steg hemåt.
Begreppet "hundväder" har fått en helt ny innebörd.
HinnerintebloggasåmycketMåndag
Ibland kan man få sig en stänkare kultur på jobbet.
Det var det som hände idag.
F.ö mår jag bra just nu. Nästan för bra.
Jobbar som en besatt.
Nej, nu måste jag gå och köpa såpbubblor
samt fixa en trolldeg.
Haiku á la 70-talet
Håll med om det folk & fä
Livet är en fest
Vadå Grattis?
En partydag helt enkelt.
Det märktes i antalet besök på bloggen.
En enda kommentar lämnades. Det var "Hanna" som skrev.
"Grattis på Sveriges nationaldag :)"
Jag vill absolut inte låta grinig, men kan man säga så?
Lite snyltande
Hur som helst (eftersom jag har vissa behov) så bestämde jag mej för att snylta.
Jag snyltade på nån grannes trådlösa uppkoppling. Vederbörande kallar sej "Sombrero". Eller i alla fall hans/hennes nätverk. Jag undrar hur herr /fru Sombrero ser ut. Och om han/hon skulle bli glad om han/hon visste att jag satt här och snyltade på hans/hennes uppkoppling några dagar. Förmodligen inte så... Hatten av !!
Vad felet egentligen var har jag fortfarande ingen aning om. Men det funkar..
Fredag
Jag brukar fundera på vad "dom andra" gör på nationaldagen. Efter en snabb
sondering så verkar svaret på frågan vara: INTE MYCKET.
Om man inte har folkdräkt, och gillar folkmusik, så är utbudet begränsat.
Jag skulle vilja kunna skriva nåt spännande om den här dagen,
men inte ens om jag överdriver å det allra grövsta kan jag hitta något att koka soppa på.
Men.
Solen skiner. Jag häckar på balkongen (snart). Är bakis. Käkar ett grönt äpple.
Jag borde bädda och dammsuga, men orkar inte bry mej. Heja Sverige.
Det är på den nivån idag.
Du gamla, du fria...
Torsdag, snart fredag
Andra är köttbullar med potatis och lingon.
Den här dagen har hittills varit pölsa.
Eller fiskbullar eller blodpudding.
Inte gott.
Men det blåser en bris av tournedos eller sjötunga.
Äntligen helg.
Ni hajar.
Sagan om sötman
Det var en gång en pojke som var söt.
Det växte bort.
Enlargement & Viagra !!??
Varenda gång jag öppnar mailboxen så hittar jag erbjudanden om såväl
Viagra som olika "verktyg" för att göra "den" större.. Varifrån kommer villfarelsen att jag behöver nåt av dom ??
*fnyser föraktfullt, raderar och knycker med nacken*
Snöfritt
Rattmuff av.
En dagbok med brun pärm
Vaknade färdigmedicinerad vid lunch. Mådde bättre.
Började plocka i ett skåp med massa "rat". Hittade gamla klockor, nycklar, kort, skruvar och längst in en dagbok från 2001. Min enda "riktiga" dagbok.
Fick den julen 2001 av mitt "exx". På pärmens insida stod det: "God Jul Älskling. Här kan du skriva ner allt du tänker på. Både bra och dåliga saker, och hur mycket du älskar mej... För jag älskar dej / xxxxx"
Satte mej ner och läste. Läste ännu mer...
Det var verkligen bra och dåliga saker, men framförallt var det just "älskar".
Åren har gått, men jag kände verkligen hur mycket "älskar" det var, och förstår varför det fortfarande "är som det är". Varför det aldrig blir "bara lugnt".
Blev påmind om allt. Om vänner, bekanta, situationer, fester, gemenskap, kamp, glädje, kärlek mm. La mej ner. Grät tyst. Ganska skönt. Trots allt.
Usch och fy
Den föregicks av en skitmåndag och en skittisdag.
Det är fjantigt mycket att göra. Det har varit så ganska länge.
Det känns som att det aldrig tar slut. Jag orkar inte ens blogga om eländet.
Som grädde på moset hinner jag inte vara ute och har migrän. Fyy..
Anstränger mej och skriver för att bloggen inte ska somna.
Kanske är det höstens alla influensor som fortfarande spökar, sitter i och
förstärker, för jag känner mig som ett skal med absolut ingenting innanför.
Jag känner mej som ett påskägg utan innehåll. Precis så, faktiskt.
Ser ok ut (?) på ytan, men tomt, tomt, tomt på insidan.
Nu vill jag inte mer. En dryg månad till semester.
Rulle - Toarulle
Att exempelvis inhandla toapapper kan jag tycka är "på gränsen".
Graden av skam beror på storleken på förpackningen.
Det logiska, och mest kostnadseffektiva för hushållskassan, borde ju vara att köpa
en sån där gigantisk bal, en sån där förpackning som liknar en badbrygga och
säkerligen innehåller typ 200 rullar. Men då inbillar min lilla hjärna mej att dom som ser
mej tänker tankar som "oj, vad den killen måste bajsa mycket".
Därför köper jag inte sånna förpackningar. Det blir 8-rullarsmodellen, dom där med lite
mer papper på, så att jag trots allt inte behöver handla så ofta.
Pinsammaste toapappersinköpet brukar det bli när jag lånar en lgh i Sthlm där det aldrig
finns papper, vilket medför att jag gör den klassiska handlingen: "Enrullesköpet".
Dvs skenar in på Seven-Eleven nere på hörnet, rafsar i hyllan efter en endaste rulle,
och sedan går med raska steg till kassan. I den situationen kan jag läsa tankar.
Signalen är glasklar (eller klockren): Nu brinner det i knutarna. Här ska det bajsas. Nu.
Helst för en stund sen. Pinsamt.
Finns det nåt mer pinsamt än det, överhuvudtaget??
Livet är en fest
Kan man fira så ska man fira. Har jag hört...
Snart så stundar ju nationaldagen.
På fredag kan vi ystra av sol, flaggor och svenskhet parta
värre än nånsin.
Tycker någon att väntan på nationaldagen blir för lång så
kan jag rekommendera "Internationella dagen för barn
som blivit offer för aggression", som infaller på onsdag, eller
"Världsmiljödagen" som är på torsdag.
Jag hoppas ni inte missade gårdagens anledning till party-
hattar och serpentiner, det var ju både "Mjölkens dag" och
"Mobilfria dagen". SAMTIDIGT!!
Själv tar jag det lite lugnt, jag har inte hämtat mej från firandet av "Vaginadagen"
den 29:e mars, men jag är nöjd bara jag är pigg till den 1:a juli
då det är "Falukorvens dag".
Måndag
En datafrikväll blev resultatet = inget bloggande.
Å andra sidan så var jag inte hemma.
Kvällen blev årets första riktiga grillkväll med goda vänner.
Jag funderar fortfarande på frågan från igår...
Söndag + Dagens fråga
Sitter på jobbet, trots sviterna av gårdagens partande.
Träffade massor med trevliga människor, både nya och gamla.
Som vanligt så var det inga problem med sväljreflexen.
Inte med huvudvärksreflexen heller om vi ska vara petiga.
Vaknade av medelhavsvärmen, som jag efter solandet i fredags, inte
kunde ta del av annat än fullt påklädd. Fikade på balkongen iklädd
svart fleecemorronrock. Skönt m sol iaf.
Nu till dagens fråga. Apropå vädret.
- Är det inte värt lite miljöproblem, och en tidig undergång, om det är
resultatet av det som vi ser nu, dvs längre och varmare somrar???
