magstar

My dog is in love...

Jag har under min frånvaro från hemorten lånat ut min hund. Naturligtvis är jag mån om var, och med vem, han är.
Trots valet av "reservare" så måste jag, om inte annat av gammal vana, oroa mej lite eftersom jag inbillar mej att hos mej har han det alltid bäst (relativt självgod har jag alltid varit).. Mår han bra ? Får han mat ? Får han promenader ? Naturligtvis.....

Igår kom iaf en avrapportering från substituthusse. Budskapet var: "Frallan är kär". "Frallan" är alltså Frank, my doggidog. En dvärgschnauserflicka (stavas det så?) har stulit hans hjärta. Lek på dagarna och kärlekfull längtan på nätterna är det som just nu präglar hans liv som hane av rasen Bostonterrier..

Känslorna är delade, dom är två..
1) Jag unnar honom kärleken, men tänker han fria till schnauserflickan, flytta hemifrån, bilda familj, handla korgar på Ikea och glömma sin husse ?
2) Avundsjuka.. Varför har han hittat kärleken, men inte jag !!??

Avvaktar spänt utvecklingen av den uppkomna situationen medans jag ynkligt pillar på den uppkomna sårskorpan på mitt högra knä efter gårdagens TVÅ omkullcyklingar..
Vill minnas att nån nångång sagt: "Don´t drink and drive"...