Tisdagsfyra
Jag går omkring och känner mej lite slö och tråkig som inte bloggar så ofta som jag vill och borde. Några fulltecknade dagar med bostadssökande, jobbande, fixande och trixande och allt för mycket tänkande, avtrubbar tankeverksamheten på annat än det som måste göras, dvs det tidigare nämnda.
Jag gör, helt sonika, en "tisdagsfyra" så kanske jag kommer igång.
Tema: Sätt betyg på dig själv! Jajemensan...
1) Vad ger du dig själv MVG för?
- Kreativitet och problemlösningsförmåga.
2) Vad ger du dig själv VG för?
- Inlärningsförmåga och matlagningskunskap.
3) Vad ger du dig själv G för?
- Ordning och reda, samt allmänbildning.
4) Vad ger du dig själv IG för?
- Uppförande och trafikvett
Vardag var dag
Vet inte var jag ska börja.. Det är mycket nu...
Det kul grejer som händer, det är mindre kul grejer som också händer.
Till det senare räknas att en av mina bästa vänner fått en hjärnblödning.
En hyfsat ung människa som helt plötsligt rasar ihop.
Det är ofrånkomligt att man börjar tänka på hur bräckligt livet är, hur snabbt
det kan förändras från välmående till illamående, från liv till död.
Det är ju skit att det är så många petitesser som vi låter ta plats i våra liv.
Hur vi ägnar tid åt tankar, handlingar, konspirationer osv, när vi egentligen
bara borde omfamna livet och varandra.
Hallelujah. Det där lät som en pekoral, nåt gudfruktigt.
Sanna mina ord. Må så vara.
Nånstans känns det iaf som om det nödvändiga "ontet" behövs för att
man ska kunna sortera i en del tankar och förstå vad som är viktigt.
Lira partygura
Jag önskar att jag var bra på allt. Att allt jag tog mej för utfördes på bästa möjliga sätt.
Men inte då. Det finns en mängd saker jag är riktigt dålig på. Skitkass, faktiskt.
Ta det här med att spela gitarr till exempel. Jag förstår precis vad jag ska göra. Jag kan tekniken på papperet, men när jag väl tar tag i guran så skiter det sej kapitalt. Allt jag lärt mej är som bortblåst. Visst, jag kan fixa ackorden till en visa av Cornelis, men ska det till nåt mer så fladdrar jag som ett löv och wobblar mellan banden på gitarrhalsen.
Jag inbillar mej att alla ser att jag är dålig, men oftast är det bara min egen rädsla som hindrar mej. Jag vet att jag borde stå på och bara satsa, våga och hänge mej obehindrat. Och så svårt är det ju inte. Egentligen. När jag väl gör de där sakerna rätt, nån gång då och då, så går det ju bra. Jag kan, jag vågar till och med improvisera och ta ut svängarna, inte bara ta dom gamla "dängorna". Men det är inte ofta. Det är inte det att jag blivit utskrattad eller fått blåsor på fingrarna. Tvärtom. Snarare är det rädslan att jag skulle kunna blotta nån form av mänsklighet, ramla och slå mej mentalt. Jag har lyckats hålla mig uppe större delen av de gånger jag försökt, men ändå finns rädslan där – möjligheten att jag skulle ramla, inte bli bekräftas på det sätt jag vill. Typ.
Därför håller jag tillbaka. Hellre inte lira alls. Hellre stå och hänga lite snyggt mot en dörrpost på festen, och smutta på en drink, än att ha roligt på riktigt. För om jag inget riskerar så skadas jag ju inte heller. Jag vet att det är ett helt galet sätt att tänka, men sån är jag. Eller sån har jag i alla fall varit. Jag försöker "vända på kuttingen". Det kan väl sammanfattas med att jag vågar ha roligt helt enkelt. Och det har gett resultat. Jag missar och spelar iofs lite fel då och då, men "slår mej" gör jag inte. I alla fall inte allvarligt. Det är bara att resa sej och försöka igen. Så nu vet ni. Hur jag spelar gitarr. Och hur kass jag varit på att ragga. För det var ju det det egentligen handlade om.
Suntag
Bra lördag igår.
Söndag idag.
What´s up ???
Takfläkt
Ligger och läser inredningstidningar. Söker inspiration för kommande stordåd. Ser mycket som tilltalar och gnuggar sej in i mitt medvetande. Annat bara förkastas och förträngs.
Mest förträngs det jag ser på sidan 52 i en av tidningarna. Där uppenbarar sej en TAKFLÄKT. Den dåliga smakens paradföremål nummer ett. Har du takfläkt OCH bar med barspegel hemma ska du ha ett kok stryk. Det spelar ingen roll om du protesterar. Smisk på bara stjärten. Har du kombinerat det hela med svart skinnsoffa och glasbord vet jag att du iaf har humor. Alltid nåt.
Not my day today
Det blev inte mycket till bloggande idag. Vissa dagar funkar inte. Idag var en skitdag. I alla bemärkelser. Vaknade. Mådde skit. Orkade inte kliva upp. Låg kvar. Åkte inte till jobbet. Då. Åkte senare. Mycket senare.
Vanligtvis är jag lyckligt lottad och och gör mest roliga jobb. Som att samtala, intervjua osv. Kanske inte alltför oväntat eftersom jag är "radiopratare". Men ofta blir jag sittande med gageutbetalningar, planeringar, webbtexter osv. Idag var det liksom allt på en gång, dvs när jag väl kom till jobbet, klockan 16 på eftermiddagen...
Och hur kändes då det, frågar vän av ordning? Det kändes ungefär som blött toapapper, våtservetter för röven. Kom hem kl 22.30. Glamoröst jobb, my ass.
Resa i tiden
Apropå gamla låtar...
Såg just en inspelning med Peter Gabriel. "I wanna be, your sledgehammer" sjunger Peter och ler sådär trevligt som han alltid gjort. Han ser lite mer kompakt ut nu. Han har vitt hår.. Men annars är det back to 86 nångång, i mitt vardagsrum, as we speak. Schwoooosh. Basåba...
Såg just en inspelning med Peter Gabriel. "I wanna be, your sledgehammer" sjunger Peter och ler sådär trevligt som han alltid gjort. Han ser lite mer kompakt ut nu. Han har vitt hår.. Men annars är det back to 86 nångång, i mitt vardagsrum, as we speak. Schwoooosh. Basåba...
På radion
Trots att jag jobbar med radio så är det inte alltid radion är på, men är den det så lyssnar jag gärna på andra kanaler än min egen.
Nyss hörde jag, via en kanal på nätet, "Miss Misery" med Nazareth. Så fort jag hör den tänker jag på min vän Lars. Eller Larre. Eller Arne. Eller Latti. Kärt barn har många namn. För mig är han fortfarande samma snorvalp som han var då, när han dyrkade just den låten för hur många år sen som helst. För andra är han säkert en mycket ansvarsfull chef på Volvo med erfarenhet från sina år såväl i Detroit som London. Men mej lurar han inte. Jag har druckit hans föräldrars Campari. Flera flaskor. Som han stal. Sett honom tjuvröka. Sett honom runka. Sett honom hångla. Och hört honom berätta om när han förlorade oskulden.
Jag glömmer inget. Varken apropå Lars eller nåt annat. Och radion står på. Ibland.
Nyss hörde jag, via en kanal på nätet, "Miss Misery" med Nazareth. Så fort jag hör den tänker jag på min vän Lars. Eller Larre. Eller Arne. Eller Latti. Kärt barn har många namn. För mig är han fortfarande samma snorvalp som han var då, när han dyrkade just den låten för hur många år sen som helst. För andra är han säkert en mycket ansvarsfull chef på Volvo med erfarenhet från sina år såväl i Detroit som London. Men mej lurar han inte. Jag har druckit hans föräldrars Campari. Flera flaskor. Som han stal. Sett honom tjuvröka. Sett honom runka. Sett honom hångla. Och hört honom berätta om när han förlorade oskulden.
Jag glömmer inget. Varken apropå Lars eller nåt annat. Och radion står på. Ibland.
Hytter
Hösten "är som den är", skulle man kunna säga. Jag önskar att jag kunde njuta av de här ganska schyssta dagarna, men det är svårt för just nu vill jag döda nån.
Det är soligt ute, men jag måste sitta inne. Känner mej strypt av kavaj och jeans. Nån måste vara syndabock. Nån måste dö. Jag och min skäggstubb sitter här och bannar. Svär högt. Hytter med näven. Jag bara undrar: Vem gör sånt nu för tiden? Hytter med näven alltså. Åt hösten, solen, jobbet, kavajen... Jag har blivit en gnäll-panscho. Fy fan. Vi får hoppas att det vita vinet är kylt till perfektionstemperatur. Det kanske lindrar.
Om inte så är det jag som skriver en insändare. Det säger jag bara.
Random
Det är inte jag som kommit på följande lek. Egentligen är det väl ingen lek, men det kan bli. Det är efter en lång tids observationer som jag kommit fram till resultatet.
Hursomhelst - jag gillar den som fan, så jag tänkte dela med mej.
1. Hitta en låt som du verkligen gillar.
2. Fixa en förfest.
3. Spela ENDAST den låten (högt) hela förfesten, och gärna även på efterfesten.
Resultatet är mycket märkligt. Låten blir en "trigger". Nästa gång du eller dina vänner hör låten kommer ni alla att slungas tillbaka till just den där kvällen. "Ett musikaliskt minne för livet" blir kontentan.
En av mina vänner spelade en sån här låt non stop (mer eller mindre) i sex timmar på sin inflyttningsfest. När vi ett par veckor senare, "ute på lokal", hörde den spelas så var det otroligt kul att se reaktionerna. Alla vi som varit på hennes fest lyfte armarna i vädret, började sjunga med i texten samtidigt som vi intog dansgolvet tillsammans. Try it.
Hursomhelst - jag gillar den som fan, så jag tänkte dela med mej.
1. Hitta en låt som du verkligen gillar.
2. Fixa en förfest.
3. Spela ENDAST den låten (högt) hela förfesten, och gärna även på efterfesten.
Resultatet är mycket märkligt. Låten blir en "trigger". Nästa gång du eller dina vänner hör låten kommer ni alla att slungas tillbaka till just den där kvällen. "Ett musikaliskt minne för livet" blir kontentan.
En av mina vänner spelade en sån här låt non stop (mer eller mindre) i sex timmar på sin inflyttningsfest. När vi ett par veckor senare, "ute på lokal", hörde den spelas så var det otroligt kul att se reaktionerna. Alla vi som varit på hennes fest lyfte armarna i vädret, började sjunga med i texten samtidigt som vi intog dansgolvet tillsammans. Try it.
Nära döden
Jag hörde för ett tag sen att "för att en blogg ska leva så krävs det att man skriver sex inlägg om dagen". Jag tyckte det lät lite övermaga (kanske för att mitt liv inte har tillräckligt med innehåll). Idag fick jag en ny parameter att förhålla mej till. "Beviset för att din blogg är levande är att du har minst 10 kommentarer per inlägg".
Jag skriver i bästa fall 3-4 inlägg. I bästa fall har jag 2-3 kommentarerar per inlägg.
Enligt ovan nämnda måttstock så är det ni läser en "Nära-döden-upplevelse".
Välkomna allesammans.
Jag skriver i bästa fall 3-4 inlägg. I bästa fall har jag 2-3 kommentarerar per inlägg.
Enligt ovan nämnda måttstock så är det ni läser en "Nära-döden-upplevelse".
Välkomna allesammans.
Lite kuk är det väl ändå.. Kul, menar kul...
Tid för tanke
Jag, på nåt sätt
Jag har ett märkligt förhållande till bilder på mej själv. Har alltid haft. Jag går runt och lever i tron om att jag ser ut på ett sätt och sedan visar det sej att så är det inte. Jag tror jag vet hur jag ser ut. Tills jag ser en bild av mej själv. Åh fan, shit, är det så där jag ser ut?
Av någon anledning är det inte samma sak med speglar. Där är jag oftast överens om att den som tittar tillbaka på mej är just jag, och jag kan t o m gilla det jag ser. Nu har jag både webcamera och digitalkamera. Jag tar bilder på mej själv lite nu och då för att kolla om jag lyckas fånga den jag är i mitt huvud, den jag tror att jag är. Än så länge har jag inte kommit i närheten. Det handlar inte om huruvida jag är snygg, fisk eller mittemellan, det rör sej om nåt annat. Jag tror nämligen fortfarande att "det finns bara en av mej och det är jag", men så verkar det inte vara. Eller också är det precis så det är.
Av någon anledning är det inte samma sak med speglar. Där är jag oftast överens om att den som tittar tillbaka på mej är just jag, och jag kan t o m gilla det jag ser. Nu har jag både webcamera och digitalkamera. Jag tar bilder på mej själv lite nu och då för att kolla om jag lyckas fånga den jag är i mitt huvud, den jag tror att jag är. Än så länge har jag inte kommit i närheten. Det handlar inte om huruvida jag är snygg, fisk eller mittemellan, det rör sej om nåt annat. Jag tror nämligen fortfarande att "det finns bara en av mej och det är jag", men så verkar det inte vara. Eller också är det precis så det är.
Virrpanna
Ibland känns det som om jobbet, i kombination med allt annat, äter ett litet, litet hål i mitt kranium. En sond stoppas in och gräver runt bland ord och tankar, bland programpunkter med gräddtårtor, onödigt vetande, rotfrukter, vattenbaserad målarfärg, tacos med frasiga skal och holograminstallationer för tyckande av allt och inget, snurrar orden för snabbt för att jag ska kunna fånga dem och lägga upp dem på bloggen. Detsamma gäller alltid när jag är trött. Jag tenderar att bli som en mormor med gikt och njursvikt.
Det blir tröttsamt att tänka. Speciellt på saker som känns mindre kul att ens ta i. Inte så att de inte är värda min uppmärksamhet, men när jag blivit tillrättavisad av mej själv, eller nån annan hjärndöd, en gång för mycket för nåt jag sagt, gjort eller skrivit så tappar jag orken och drar ner byxorna. Hur vill du att jag ska skriva då? Vad ska jag säga? Faan.. Knulla mej i röven!! Annars gör jag det själv! And yes, I can actually do that, you midget cock mutherfucker! Got it?
Fattar Du vad jag menar?? Jag gör det inte. Förvirrad?? Nej, abrupt vaken..
Eller, jo.. Kanske lite, lite förvirrad. Trots allt. Inte så lite. Och blasé. Det är ju måndag.
Nä nu jävlar...
Nä nu jävlar...
Värkligen
Vaknade alldeles för tidigt imorse. Jag konstaterade att det var växtvärk som fått mej ur slummern. Eller kanske inte.. Jag blev tvungen att revidera.
Det som slog mej var att jag är 188 cm lång och för gammal för att ha växtvärk. Kunde inte somna om. Låg och vred mej en stund innan jag flyttade in till soffan i vardagsrummet och förblev vaken. Med värk.
Efter ett tags ojande och funderade så kom jag fram till att gårdagens nostalgitripp bland cd-skivorna, sittandes i skräddarställning ett par timmar, var det som skapat fantomsmärtorna. Det är nämligen jobbigt att sitta länge på häcken när man är både fet och lång.
Jag återskapade "sittningen" i minnet och minns hur jag försökte variera min sittställning. Eftersom jag inte ens känner till ordet vig så orsakades ett visst obehag. Ett halvhjärtat försök med en halvliggande variant med benen spretande åt varsitt håll var iofs skönare, men stört omöjlig om jag ville göra nåt annat än att ligga.
Återgick till den klassiska "skräddarställningen" som ändå funkade i situationen.
Följden är således att jag idag har ont för att jag suttit och, i princip, inte gjort nånting!!
Jävlar vad tragiskt...
Ord jag inte fattar, men som jag ändå är ibland
- Dragen
- Gamnacke
- På lyset
- Packad
- Salongs
- Full som en kastrull
- På pickalurven
Så vänder vi på bladet...
"När ni hör det här ljudet är det dags att vända blad". Så sa rösten på mina sagoband när jag var liten. Med stora ögon vände jag för att se vad Trollet skulle göra på nästa sida. Jag behövde inte ta besluten själv. Jag väntade, lyssnade och gjorde som jag blev tillsagd. Ibland så önskar jag att jag fortfarande hade någon som sa så till mej. Och därefter spelade nåt på en leksaksxylofon. Det hade varit så mycket lättare då.
Skitsnack
Jag hade precis satt mej ner på den offentliga toaletten när jag
hörde en röst från toaletten bredvid som sa:
- Hej hur mår du?
Jag är inte precis den typen som brukar konversera med främlingar
när jag sitter på toaletten, men jag vet inte vad som flög i mig för jag svarade:
- Jo då, jag mår väl bra..
Och den andra svarade:
- Vad gör du för någonting då?
Vad var det där för någon dum fråga tänkte jag, men svarade:
- Jo jag är ute och åker med bilen lite.
Det enda jag har i tankarna just nu är att bli klar så fort som möjligt, så att
jag kan gå därifrån, när jag hör att den i båset bredvid ställer en ny fråga.
- Kan jag komma över till dej sen?
Hmm, tänkte jag det där var också en konstig fråga. Hövlig som jag är så svarar jag ändå:
- Nej, jag får besök av några kompisar senare så det går nog inte så bra idag.
Då hör jag den bredvid irriterat säga:
- Du, kan jag ringa upp dej senare? Det är någon idiot i toabåset bredvid som sitter och svarar på allt jag säger till dej".
hörde en röst från toaletten bredvid som sa:
- Hej hur mår du?
Jag är inte precis den typen som brukar konversera med främlingar
när jag sitter på toaletten, men jag vet inte vad som flög i mig för jag svarade:
- Jo då, jag mår väl bra..
Och den andra svarade:
- Vad gör du för någonting då?
Vad var det där för någon dum fråga tänkte jag, men svarade:
- Jo jag är ute och åker med bilen lite.
Det enda jag har i tankarna just nu är att bli klar så fort som möjligt, så att
jag kan gå därifrån, när jag hör att den i båset bredvid ställer en ny fråga.
- Kan jag komma över till dej sen?
Hmm, tänkte jag det där var också en konstig fråga. Hövlig som jag är så svarar jag ändå:
- Nej, jag får besök av några kompisar senare så det går nog inte så bra idag.
Då hör jag den bredvid irriterat säga:
- Du, kan jag ringa upp dej senare? Det är någon idiot i toabåset bredvid som sitter och svarar på allt jag säger till dej".
Oj - Fredag
Mörkret sänker sej över den lilla staden vid havet. Det är grått och småkyligt.
Vädret här har fått smartare människor än jag att bli galna av frustration.
Är det nån som fortfarande bryr sej i att packa ner vinterkläderna?
Idag har jag inte gjort många knop, jo några blev det tillslut.
Jag önskar att det fanns något element av min dag som vore värt att blogga om.
Men inte då. Jag får gripa efter halmstrån. Och jävlar som jag får sträcka mej.
Frukost: En kopp kaffe, en rostad macka och juice.
En toppenrfukost??
Ja, det var väl det mest intressanta idag.
Än så länge. Men vänta bara.
Kontaktannons
Trevlig radioman med lätt rondör, och variabelt humör, söker partner.
Jag har hittat en lägenhet jag vill ha, så du får gärna bidra till hyran (som
jag inte klarar av på egen hand). Det är m a o inte nödvändigt att du flyttar in,
men vem vet, det kanske funkar det med.
Svar snarast till: "Högt i tak"
Jag har hittat en lägenhet jag vill ha, så du får gärna bidra till hyran (som
jag inte klarar av på egen hand). Det är m a o inte nödvändigt att du flyttar in,
men vem vet, det kanske funkar det med.
Svar snarast till: "Högt i tak"
5 saker ni inte visste
1. Även om en kackerlacka mister huvudet så kan den leva flera veckor. Tills den dör av svält.
2. Mellan 1990 och 1992 döptes inga pojkar i Sverige till Bert. Inga flickor heller...
3. En man får ca 7200 utlösningar sin livstid. Time to die...?
4. 13 personer dör varje år av fallande godis- och läskautomater.
5. Den första massageapparaten uppfanns 1869 och drevs av ånga.
Klassiker
Jag gjorde grillad korv med pommes frites ikväll.
Till detta ketchup, senap och bostongurka.
Det var gott.
Hade jag haft lite vaniljglass i 1/2-liters förpackning hade nostalgin varit fulländad.
Hjärngegga
Idag har jag pratat en massa, sprungit omkring och fixat, ringt och redigerat. Hjärnan är mosig, totalt oförmögen att blogga. Eventuella snärtiga oneliners och alla sorter av repliker är borta. Jag står i den verbala baren helt stum. Dags att beställa en orddrink. En stark. En stor. En dubbel.
Jag är faan inte bitter!! ;-)
Tidigare i veckan så skrev jag ett inlägg på givet ämne efter ett mail fr "Miss B".
Ämnet var "bitterhet". I min nyfikenhet på vad jag egentligen levererar för bild av
mej själv så bad jag om reflektioner. Här följer 3 kommentarer som jag tycker
uppfattar det jag själv vill förmedla.
Från Bright:
Ämnet var "bitterhet". I min nyfikenhet på vad jag egentligen levererar för bild av
mej själv så bad jag om reflektioner. Här följer 3 kommentarer som jag tycker
uppfattar det jag själv vill förmedla.
Från Bright:
"nä absolut inte..jag tycker inte alls du är bitter, du kan vara sarkastisk och skön, och vilken norrlänning är inte det?!..haha..men bitter..svar nej. Jag kan klaga hejdlöst över saker..men det gör ju inte mig bitter för det.. ett sätt att ventilera och gå vidare.. Blogga på!"
Från Stefan E
Bitterhet = djuvlig drog....
Nje bitter är du inte...Du har en skön stil "pysen"...
Du släpper in oss på nästan allt...En blandning i regnbågens alla färger...Ups & downs...stort o smått..& we like!!
Carl-Fredrik Jensen
Du är en livsåskådare enligt min mening. Vågskålen behöver sina motsatser. Det du förmedlar väcker självinsikt hos läsaren. Om den insikten uppfattas som bitter... så är det inte du som är den bittre.
- Tack för engagemanget! Klicka på Brights och C-F´s namn så hittar ni deras bloggar (C-F´s är lite obskyr, personlig och välskriven). Jag läser bägges bloggar så gott som dagligen. Bägge två är "najsa" personer, både som bloggare och irl.
I´m fucking Matt Damon
Vissa saker roar mej mer än andra. Det här är nåt som roar.
Jimmy Kimmel är talshowvärd, som f ö kan ses på Kanal 5 (tror jag det är).
Han har haft en relation med komikern Sarah Silverman.
Såhär såg det ut när Sarah gästade talkshowen ifråga. Sååå jävla kul. Kolla.
Jimmy Kimmel är talshowvärd, som f ö kan ses på Kanal 5 (tror jag det är).
Han har haft en relation med komikern Sarah Silverman.
Såhär såg det ut när Sarah gästade talkshowen ifråga. Sååå jävla kul. Kolla.
Kors i Kapernaum!
En av mina vänner som jag umgåtts med long way back spelar i ett nystartat band. Vi har tidigare suttit och jammat tillsammans många nätter under åren. Vi gillar samma typ av musik och jag vet att han kan lira.
När min vän och hans nya bandpolare gick in i replokalen för ett tag sen så var det inte utan att jag förväntade mej nån sorts stordåd. Efter att ha repat och snickrat låtar så blev utkomsten en demo. Efter avslutat förvigande så kom dom ut. Dom såg uppriktigt, lyckligt, nyknullade ut. Här hade minsann spelats in rock.
Med glansig blick och nästan astmatisk andning så lämnade min vän över en demo och bad mej lyssna på mästerverket. "Faan vad bra det känns, jag känner mej stolt. Lyssna du som kan det där", sa han och tittade ner. Jag garvade lite åt låttiteln och väntade på nån sorts respons. Oförstående tittade han på mej. Jag började ana öråd redan där. Det jag trodde var ett ironiskt skojnamn och en drift med en hel genre fylld med kassa låtnamn var på dödligt allvar.
Av rädsla för att han ska hitta hit, fatta att det är jag som skriver, och förstå att jag tycker att hans band luktar surt fiskrens, så vågar jag inte skriva ut varken hans namn, gruppens namn eller för allt i världen låtnamnet. Men låt oss säga att man tror att det är Eddie Meduza och Cia Berg som bestämt sig för att starta ett hardcoreband á la 90-tal. Så är det dock inte.
Jag satte på låten och lutade mig tillbaka. Herre jävlar vad kasst det var. Det finns inte ord för hur klyschigt det lät. Jag blev efter lyssnandet tvungen att rådfråga andra vänner i hans närhet för att få bekräftat att låten faktiskt är på allvar. Och det är den!! Med stirriga blickar, bajsmage och handsvett går alla hans vänner nu runt och försöker undvika ämnet. Ingen vågar säga hur värdo dom tycker låten är. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta för honom att den skulle få en brakfis att låta som Mozart i jämförelse.
Die, John Blund
By the way. Jag sov inte många sekunder inatt. Jag har ingen aning om varför. Det var inte en massa som behövde gås igenom. Ingenting. Men vaken skulle jag vara. Tydligen. Så nu åker jag, så snart det bara går, från jobbet och muttrar lite småsurt hemifrån istället.
Ödets lotter
Jag käkade middag med Jörgen igår. Han är en typ affärskontakt som blivit en kompis, modell bättre = angränsande till vän. Vi kom fram till att jag är en vecka yngre än honom. Han har dock skrapat ihop liiiiiite mer pengar än jag har. Och han har hunnit med en del internationella "historier". Men vad fan. Jag får väl jaga ikapp. 25 miljoner ska väl inte vara några problem. Eller skit också. Det kanske kan vara det. Men jag har en hund, det har inte han.
Gnatt
En lång dags färd mot natt. Snart är det natt och onsdag i konungariket Sverige. Jag ligger i min säng. Jobbar och skriver. Har datorn på magen. Trots att jag är singel köpte jag dubbelsäng. Det kanske säger en del. Tänker på min familj och mina vänner. Tänker på insikter. Måste göra en ny avspark. Igen. Det känns vemodigt, men spännande. Det är oundvikligt.
Trots mitt välmående så grumlas det ibland. Nästan lite "gå-in-i-väggen-känsla". Det var nära ett tag. Vilket nog väldigt få förstår. Jag vill ju bara väl, må bra.
Efter allt som passerat så har jag kommit ut ur skärselden som en starkare människa, men också en människa som vet att vissa saker alltid kommer svida. Delar av mej kommer alltid att längta. Men mitt hem är i mej själv, inte längre i en fysisk plats.
Den här bloggen är min ventil för saker som alltid bara blir sagda till hälften. Ni får spekulera, eller fråga om det kniper. Era mail och kommentarer skänker mig mycket glädje och i vissa fall har t o m nån tår trängt fram. Det som berör för mycket publiceras aldrig, det suger jag på. Sluta inte skriva eller kommentera. Fortsätter ni, fortsätter jag. Gnatt babes, wherever you are.
Spjut i huvudet
Om någon hittar mej död och anledningen till mitt avlidande inte är uppenbart, typ ett spjut genom huvudet, och ingen riktigt vet vad som är orsaken till frånfället så kan jag tipsa om eventuell dödsorsak. DOFTSPRAY!
Min toalett har inget fönster, bara en liten fläkt med utsug i taket. Den lilla fläkten mäktar inte med att tömma toautrymmet tillräckligt fort efter att odörer planterats. Därför har jag införskaffat doftsprayer för att liksom "gömma undan" lukten efter "bummelibum" i en annan starkare lukt medans luftbyte sker. Enligt etiketten på doftsprayburken så är doften "tallbarr"... Jo, jävlar... Är väl ingen expert på tallbarr, men då jag gick Mulleskolan, nångång under förra årtusendet, så vill jag minnas att tallbarr var en ganska behaglig, diskret doft. Tallbarr på burk är INTE vare sej diskret eller behaglig. Men jag använder den lik förbannat.
Jag har köpt sprayen på Dollarstore. "3 burkar för 20 kr" var mer än jag kunde motstå. Tvivlar starkt på att Dollarstore har koll på hur miljöfarlig och hälsovådlig exempelvis en doftspray är, eller om den ens får säljas. Det troliga är att jag efter avverkandet av dom inköpta sprayburkarna har ett eget litet hål i ozonlagret. Men tillbaka till döden...
Vid användandet av ovan nämnda produkt så lyckas jag andas in ett andetag, eller två, av (kemikalisk) "tallbarr". Varje gång. Det känns inte bra, men det sker. Om min tes apropå miljöfarligheten och hälsovådligheten av sprayen stämmer så kan det vara därför jag endera dagen ligger där, UTAN spjut genom huvudet, men lik förbenat stendöd. Bara så ni vet...
Miss B, som i bitter...
Det händer att jag funderar på hur jag upplevs av er som läser min blogg. Ni som har träffat mej "på riktigt" vet ju ungefär hur jag är. Kanske kompletteras bilden av att läsa det jag skriver. Kanske inte. Jag har ingen avsikt att varken försköna eller förfula mej själv på nåt vis. Jag "bara" skriver och tycker det är kul, och hoppas att ni som läser också ska tycka det är småskoj (eller nåt) emellanåt. Idag kom det ett, som jag tycker, galet mejl som får mej att fundera än mer på vad jag egentligen förmedlar. Vi kan kalla avsändaren Miss B, hon skriver som följer:
Jag ääääääääääääälskar din blogg!!!
Den är så där härligt bitter. Den får helt enkelt mig att framstå som en okomplicerat, glad och förnöjsam person!
Tack, tack, tack för det!!! Från en som helt missförsått en flirt från en inte allt för ung man. Varför är män så komplicerade? Varför är jag så komplicerad? Varför kallas en liten cykel med tjocka däck "hurtbulle" och varför är puckade människor värda att strida emot? Man ska ju välja sina strider...Varför väljer man alltid strider som är helt puckade? I förrgår blev jag påmind om att jag en gång hungerstrejkade för att klasskompis och hans familj skulle få uppehållstillstånd. OCH vad strider jag för idag? Att hon har sagt att han är puckad som är tillsammans med han som är bästis med hon som har legat med han som har...... Vilket jävla skämt!!!!
Jag ääääääääääääälskar din blogg!!!
Den är så där härligt bitter. Den får helt enkelt mig att framstå som en okomplicerat, glad och förnöjsam person!
Tack, tack, tack för det!!! Från en som helt missförsått en flirt från en inte allt för ung man. Varför är män så komplicerade? Varför är jag så komplicerad? Varför kallas en liten cykel med tjocka däck "hurtbulle" och varför är puckade människor värda att strida emot? Man ska ju välja sina strider...Varför väljer man alltid strider som är helt puckade? I förrgår blev jag påmind om att jag en gång hungerstrejkade för att klasskompis och hans familj skulle få uppehållstillstånd. OCH vad strider jag för idag? Att hon har sagt att han är puckad som är tillsammans med han som är bästis med hon som har legat med han som har...... Vilket jävla skämt!!!!
Frågor till Er:
- Om jag förmedlar härlig bitterhet, vad förmedlar Miss B?
- Är det bitterhet jag förmedlar?
- Får min blogg dej också att känna dej okomplicerad och glad?
- Om inte: Vad tycker Du att jag förmedlar?
Ingen cynism, bakfylla eller trams
Ok, det här ska inte bli nån jävla gulligullplutt-blogg. Lovar. Snart är allt som vanligt.
Och jag vet, andras ungar and allt sånt.
Men det här är min gudson Erik. Ett strålande barn.
Han fyller 8 månader imorron. Basånivet. Grattis!
Han fyller 8 månader imorron. Basånivet. Grattis!
Rapport från Söndagsbrunsch
Måndagmorron i den lilla staden vid havet. Helgen har varit helt magnifik och raka motsatsen, dvs sådär som livet är i stort. Upp & ner. Jag sitter relativt utvilad på jobbet. I normala fall är jag tröttare på måndagar än jag är när jag lämnar jobbet på fredag kväll.
I alla fall. Jag och A , blev helt plötsligt, utan förvarning, inbjudna på en söndagsbrunsch. Snabba ryck från sängen till bilen, hämta A, och vidare till Sundsvall. Och gratis är ju som sagt gott och A är rolig. När han är nykter låter han väldigt mycket "klarspråk", artig och väluppfostrad, men i takt med att han blir fullare förvandlas han till en lite småsnuskig muttrande pojke. Amerikanska ord som "fuck" och "you whore" rinner över hans läppar i en jämn ström. Visserligen på skoj, men ändå. Brunschen var väl sådär ärligt talat, men god. Reklamfirman som inviterat försökte smeka upp oss i brygga för att få oss på deras planhalva inför ett event. Trots att jag bara träffat en i trojkan av reklamare så visste dom vad jag hette, vad jag gjort gjort både i radio och som "underhållare"/konferencier. Låt oss kalla det för gammalt hederligt rövslickeri. Det funkar sällan på mej.
Istället gick jag runt och samplade gratismaten. Och gratisdrickat (smuttade bara). Brunschen var på ett av Svalls bättre hotell och efter avslutat intag av näringsämnen så släntrade jag och A upp och ner i den klassiska trappan i foajén. Jag smög mej lite uppåt och krockade nästan med ett hånglande par som snubblandes ursäktade sej på franska. Känslan var lite som i en porrfilm där paret som bedrar sina äkta hälfter råkar göra ännu ett misstag. Visserligen fransk porrfilm, men ändå. Apropå det: Det knullades hej vilt i Frankrike i början av förra seklet kan jag meddela. I alla fall på film. "Filthy", säger A.
I alla fall. Jag och A , blev helt plötsligt, utan förvarning, inbjudna på en söndagsbrunsch. Snabba ryck från sängen till bilen, hämta A, och vidare till Sundsvall. Och gratis är ju som sagt gott och A är rolig. När han är nykter låter han väldigt mycket "klarspråk", artig och väluppfostrad, men i takt med att han blir fullare förvandlas han till en lite småsnuskig muttrande pojke. Amerikanska ord som "fuck" och "you whore" rinner över hans läppar i en jämn ström. Visserligen på skoj, men ändå. Brunschen var väl sådär ärligt talat, men god. Reklamfirman som inviterat försökte smeka upp oss i brygga för att få oss på deras planhalva inför ett event. Trots att jag bara träffat en i trojkan av reklamare så visste dom vad jag hette, vad jag gjort gjort både i radio och som "underhållare"/konferencier. Låt oss kalla det för gammalt hederligt rövslickeri. Det funkar sällan på mej.
Istället gick jag runt och samplade gratismaten. Och gratisdrickat (smuttade bara). Brunschen var på ett av Svalls bättre hotell och efter avslutat intag av näringsämnen så släntrade jag och A upp och ner i den klassiska trappan i foajén. Jag smög mej lite uppåt och krockade nästan med ett hånglande par som snubblandes ursäktade sej på franska. Känslan var lite som i en porrfilm där paret som bedrar sina äkta hälfter råkar göra ännu ett misstag. Visserligen fransk porrfilm, men ändå. Apropå det: Det knullades hej vilt i Frankrike i början av förra seklet kan jag meddela. I alla fall på film. "Filthy", säger A.
Då var det måndag igen
"Esse"
Har ju inte berättat att jag var i mitt "esse" i helgen (heter det så? "Esse"?). Det där var ironi. Egentligen var det nog tvärtom. Blev hembjuden till en bekanting ganska sent på lördagskvällen. Jag tackade ja till inbjudan, tog med mej en flaska vin, och saken var biff. För den oinvigde så bör vetskapen vägas in att jag ofta kallas "socialt begåvad".
Vi hade sådär lagom formellt trevligt. Sippade vin och snackade. Inget personligt eller känslomässigt krävande. Mest snack om ytliga saker, typ jobb. Det var helt ok. Eftersom vi ses så ofta så hinner väl inte så mycket hända som är värt att berätta. Oj, jätteapan IRONI på besök en gång till.
Efter några timmar så gäspade värden påtagligt tydligt några gånger, så jag tackade för mej. Han gav mej en soppåse för personlig leverans till tunnan och sa "hej då" med orden: "Jag måste lägga mej". Jag gick hem. 45 minuter senare sitter han fortfarande på nätet... - Så kul var jag på en skala!!! Min sociala iq har uppenbarligen avtrubbats. Det var nog inte mitt "esse" trots allt. Eller är det han som inte triggar mej? Är det månne dags för ett höghöjdsläger?
Hallaballoo??
Önskar att jag kunde skriva nåt spännande om helgens eskapader.
I den mån det alls blev några eskapader. Skulle vilja skriva nåt smaskigt, nåt juicy,
kanske nåt sex and the city-aktigt. Men helgen blev jävligt osexig. Kanske lika bra det.
Den började som det brukar. Fredag. Mat & vin. Lördag. Vin. Söndag. Mat & vin.
Var tog allt hallaballoo vägen? Det var ändå en bra helg. Imorron: Måndag.
Svart hål
Om Du tillhör den del av mänskligheten som känner rädsla och skräck pga den 27 kilometer långa acceleratorringen LHC (Large Hadron Collider) vid Cern utanför Genève, vars syfte bl.a är att återskapa det tillstånd som rådde strax efter Big Bang och som sägs ev kan skapa ett svart hål som utplånar vår existens, så har du en hjälp att tillgå.
Du kan själv via den här länken hålla koll på vad som händer i Genève via en webbcamera. Bra va!?
Du kan själv via den här länken hålla koll på vad som händer i Genève via en webbcamera. Bra va!?
Sanningens ögonblick
Visst är det konstigt att få ett ansikte på någon man gjort sig en bild av?
Hur ni än trodde att jag såg ut så känns det säkert märkligt nu.
Verkligheten är alltid annorlunda än sagan. Inte bättre. Inte sämre.
Bara annorlunda.
Hur ni än trodde att jag såg ut så känns det säkert märkligt nu.
Verkligheten är alltid annorlunda än sagan. Inte bättre. Inte sämre.
Bara annorlunda.
Och tiden går
För tio år sen:
* Köpte jag mitt första helt egna hus.
* Jobbade jag på Sveriges Radio.
* Trodde jag att "den rätte" kommit in i mitt liv.
För fem år sen:
* Var det mesta upp och ner. Mycket upp, mycket ner.
* Inbillade jag mig att "det här är livet".
* Var jag lite väl naivistisk.
För tre år sen:
* Bodde jag i ett drömhus, men sålde det iaf.
* Förundrades jag över livets tvära kast.
* Fick jag många insikter i ämnet vänskap.
För ett år sen:
* Slutade jag snusa och röka. Gick upp 10 kg.... :-(
* Hade jag för första gången riktigt tråkigt på jobbet.
* Var jag ibland fortfarande ganska låg efter allt som hänt.
För en månad sen:
* Hade jag fortfarande semester. Jag blev dessutom gudfar.
* Blev Agneta min coach. En ny era inleds. Really good.
* Togs det definitiva beslutet om att flytta. Snart.
Igår:
* Städade jag hela lägenheten.
* Konstaterade jag hur bra jag börjar må. Känns finfint.
* Träffade jag en kamrat som jag har allt mindre gemensamt med. Synd.
Idag:
* Ska jag göra nåt som är kul. Vet inte riktigt vad ännu.
* Ska jag snart göra en fantastisk espresso.
* Borde jag städa förråd. Men jag kommer inte att göra det.
Imorgon:
* Ska jag jobba igen.
* Ska jag titta på lägenhet/-er, kanske min nya bostad.
* Ska jag faan fundera på att gå till ett solarie. Börjar vitna.
det finns bara en av mej och det är jag
Jag fick en förfrågan om jag brukar använda mitt nick, Magstar, nån annanstans än här. Vederbörande trodde sej ha sett Magstar som signatur i nåt annat sammanhang. Jag använder det bara här. Så nu vet ni det.
På andra sajter skriver jag under med HotsexyHornydick.
Eller också inte.
Kärlek
Jag skrev förresten ett inlägg om kärlek igår (i vindimmorna), men det blev så jävla klyschigt att jag glädjs åt att jag inte publicerade det. Nu är det raderat för gott.
Kärlek och jag har försökt komma överens med varandra hela livet.
Med blandat resultat. Väldigt blandat.
Magstar - Out of order
Idag är jag ohyggligt bakfull och lika uttråkad som bakis. Var det laxen som tog skruv, eller kan det t o m vara vinet? Detta tillstånd kan rendera i att det inte blir några fler inlägg idag, eller också blir det tvärtom.
Äh.. Glöm det här inlägget. By the way: Tack tack tack för alla snälla mail och för kommentarer.
Såhär blev det...
Jobbade till 20.30. Kom nyss hem. Men jävlar så roligt det är att jobba ibland.
Även en fredagkväll. Håkan, min "sidspark", och jag har startat en Ukulele-skola i radion. Vet du inte vad en ukulele är så kan du läsa mer här. Under hela nästa vecka så kommer vi att förmedla några enkla knep på hur man lära sej spela. Till vår hjälp har vi Fredrik som vi träffade under veckan och som är en hängiven entusiast och ordförande i SUS (Svalls Ukulelesällskap). Fredrik ikläder sej rollen som Stig Järrel hade i filmklassikern "Hets", och tuktar, i det här fallet, sin enda elev. Naturligtvis (?) är det Håkan som får sätta sej i skolbänken/ukulelestolen och tvingas bända sträng inför allmänhetens öron. Han gör det med bravur.
Även en fredagkväll. Håkan, min "sidspark", och jag har startat en Ukulele-skola i radion. Vet du inte vad en ukulele är så kan du läsa mer här. Under hela nästa vecka så kommer vi att förmedla några enkla knep på hur man lära sej spela. Till vår hjälp har vi Fredrik som vi träffade under veckan och som är en hängiven entusiast och ordförande i SUS (Svalls Ukulelesällskap). Fredrik ikläder sej rollen som Stig Järrel hade i filmklassikern "Hets", och tuktar, i det här fallet, sin enda elev. Naturligtvis (?) är det Håkan som får sätta sej i skolbänken/ukulelestolen och tvingas bända sträng inför allmänhetens öron. Han gör det med bravur.
Förutom Ukulele-grejen så har vi dessutom startat en programpunkt som vi kallar för "Uttryck med avtryck". Det handlar helt enkelt om att ta reda på var ganska vanliga uttryck kommer ifrån. Erkänn att du nån gång har tänkt tanken: Hur kommer det sej att man säger: "Nu är det kokta fläsket stekt" eller "För allt smör i Småland" eller "Kors i taket" eller "Lök på laxen" eller... Det finns hur många exempel som helst. Nu slipper mänskligheten fundera, förutsatt att alla lyssnar på P4.
Som grädde på moset (där kom ännu ett ett uttryck) så har en del annat också förhöjt tillvaron. Trots en lite haltande produktionstakt så gör vi jävligt bra radio just nu, tycker jag. Det kommer att bli ännu bättre.
Nu sitter jag här, nyss hemkommen, med en bit lax i ugnen, ett glas rött bredvid mej, och känner mej misstänksamt tillfreds. Jag har för avsikt att omfamna helgen. Gör det du också.
Fredag
Jag gillar fredagar. Jag vet att jag inte är ensam om det. Men det dom flesta gillar med fredag är att "då är det färdigjobbat och då börjar helgen". Det finns väl ett uns av det även hos mej, men det mesta, och bästa, med fredagar är att kan börja dagen i ett lugnt tempo. Fredag är min "planeringsdag". Det är då jag planerar nästkommande vecka, bokar gäster, arkiverar osv. Eftersom jag inte sänder nåt program så kan jag disponera tiden som jag vill.
Istället för att kliva upp 06.30, vaknar jag kl.9.
Istället för att helt strunta i frukost så hinner jag med både juice och espresso.
Istället för en snabb 8-minuters promenad med Frank, så blir det 20 minuter.
Istället för att plåga mej mot arbetet så smeker jag mej framåt i tillvaron.
Att jag sedan måste jobba lite längre är iofs en sidoeffekt av det hela.
Men va faan...
Peppran Botox
Jag kan ev ha fel (men det tror jag inte) ang. bandylaget Botox som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Men att det finns en klubb som heter så visar jag härmed genom att visa en resultatlista från Engelbrektsloppet 2003, klassen "Herrar, motion". På 274:e plats återfinns Peppran Lindström, Botox, på tiden 2:58.13.
Erkänn att namnet "Peppran" känns mer osannolikt är klubbnamnet "Botox".
Recykling
Jag hoppas ingen märker att jag återanvänt ett par gamla inlägg det senaste dygnet.
Det känns inte riktigt schysst, riktigt ärligt, men jag har såå mycket att göra.
Bubblare
Ibland kan man få sig en stänkare kultur på jobbet.
Det var det som hände idag.
F.ö mår jag bra just nu. Nästan för bra.
Kultur och coaching är kanske min modell?
Nej, nu måste jag gå och köpa såpbubblor..
Snack
När jag var barn snackades det om vikten av att dricka mjölk,
nuförtiden snackas det väldigt mycket Botox..
I koltåldern snackdes det också mycket bandy.
Jag vill minnas att Botox (sant!!) är ett bandylag...
Vad kul att dom är på tapeten igen..
Hellre glad & packad än gladpack
Blev tvungen att leta i lådan för att hitta plastfolie..
I teorin en produkt som är snudd på genialisk, i praktiken ofta nästintill helt värdelös..
Ska det vara så jävla svårt att göra tunn plast som INTE klibbar ihop sig så fort det lämnar rullen. Den statiska elektriciteten gör att plasten fastnar mot allt som finns i närheten. Ska det verkligen vara lika avancerat att ompaketera sin ost som att lägga ett 5000-bitars kolsvart pussel?
När jag var liten var plasma-tv lika mycket fantasi som gröna gubbar från Mars.
På den fronten har det hänt en hel del, men plastfolien är fortfarande precis lika värdelös..
Måtte Satan ta all plast
Ännu mera sommar...
Avlyssningen av årets sommarprogram fortsätter.
Imorgon: Jens Lapidus.
Konstaterar att bilkörning och sommarprogram funkar som fartsänkare
Betyg enligt följande:
- Peter LeMarc. Bertyg: 3
- Mia Skäringer och Klara Zimmergren. Betyg: 4
- Mikael Tornving. Betyg: 3 +
Imorgon: Jens Lapidus.
Konstaterar att bilkörning och sommarprogram funkar som fartsänkare
hus undertecknad. Lyssnade i bilen och resan blev 7 minuter längre.
Me, myself and I
Idag är det Stora Självbekräftelsedagen. Den infaller väldigt sällan.
Jag handlar på Willys bara för att få se mej själv i en reklamfilm som snurrar där just nu. Jag läser min egen blogg ett par gånger och lyssnar på mitt eget radioprogram i SR´s 30-dagarsarkiv. Jag kollar på min webbsida och läser om mej själv, och sedan googlar jag mitt eget namn för att se "om jag finns". När jag köper en kokkorv på Statoil hör jag en av mina egna trailers i radion inne på macken. Sorgliga jag lyssnar på varje ord, varje stavelse och hoppas trailern ska komma en gång till.
Jag slår på datorn och ser att min inkorg har tagit emot mejl från lyssnare. En del är arga. En del är snälla. Mest snälla. Men det spelar ingen roll egentligen, varje mejl som handlar om mej och min person gör mej starkare och större. Jag gonar mej i bilden av mej själv. Jag är som en ond figur i ett tecknat barnprogram och varje gång jag ser, eller hör, mitt namn så växer mitt ego, och vid dagens slut är jag så uppfylld av mej själv att jag blir odräglig och i stort sett okontaktbar. Jag nynnar på Joan Armatradings låt "Me, myself, I".
Sån är jag på Stora Självbekräftelsedagen. Jag, mej, mitt. Jag hatar mej själv för att jag älskar mej själv så mycket. Men allt som oftast så är det som vanligt. Då är kärleken begränsad.
Sån är jag på Stora Självbekräftelsedagen. Jag, mej, mitt. Jag hatar mej själv för att jag älskar mej själv så mycket. Men allt som oftast så är det som vanligt. Då är kärleken begränsad.
Lorak
På spellistan i dagens program fanns Ani Lorak.
Det var hon som kom 2:a i Eurovison song contest med "Shady lady"
"Lorak".
Det låter som en diagnos man kan få om det vill sej riktigt illa.
Jag tänker att det skulle kunna vara en form av hudutslag.
Ett eksem. Nåt som har med porer, talg, körtlar och såna saker att göra.
Kvisslor. Kanske nåt i underlivet. Usch. Hujedamej.
Mer "Sommar"..
Tack Håkan och Stefan.
Peter LeMarc samt Mia & Klaras sommarprogram
ska laddas ner under dagen.
Det är väl ungefär det som finns kvar av sommaren.
Sommar om hösten
Jag skäms, Tror jag. Inbillar mej att jag kanske borde skämmas.
Som radiomedarbetare ska man väl lyssna på programmet "Sommar" i P1. Jag missade alla program, trots en sommar i total lättja. Kanske just därför...
Nu tackar jag gudarna (?) för iTunes där jag "hämtat" en hög med program som jag sakta, men säkert, monterar ner. Dvs jag lyssnar i efterhand. Bra med ITunes eftersom musiken är "bortopererad". Jag har än så länge laddat ner sommarprogrammen med: Pia Johansson, Dolph Lundgren, Robyn Carlsson, Mikael Tornving, Fredrik Lindström och Jens Lapidus.
Lyssningen har utfallit som följer:
- Pia Johansson. Betyg: 3
- Dolph Lundgren. Betyg: 2 (Så dåligt så det blev underhållande bra)
- Robyn Carlsson. Betyg: 1 (Sjung. "Sångerska, bliv vid din mic")
- Fredrik Lindström. Betyg 5. (Underhållande och lärorikt = Public service)
Imorgon: Mikael Tornving och Jens Lapidus.
Är det nåt program jag inte får missa? Tell me...
Thanx
Jag känner mej märkligt stolt och smickrad, men samtidigt lite rädd. Jag kan inte konkurrera med ens en liten proffsblogg, men Ni har ökat i antal. Antalet bloggbesökare har ökat med drygt 30% på drygt en vecka.
Just nu funderar jag på varför jag är "lite rädd". Tror det kanske var ett utspel av spelad ödmjukhet. Återkommer ev i ärendet. Men jag tackar för visat intresse (?) och besöket. Thanx.
Moment av irritabel art
Inte nog med att jag grubblar titt som tätt, jag kan även irritera mej...
Jag sitter som en gubbe och smågnäller i det tysta. Emellanåt tänker jag svordomar, eller muttrar nåt ohörbart. Det brukar pågå tills den andra delen i min schizofrena personlighet hämtar det långa skohornet, av metall, och piskar uppfordrande på ena skinkhalvan, och tvingar mej att sluta med knorrandet.
Idag kom jag på mej själv med att irritera mej på nåt som inte hunnit bli, men som kommer. Det handlar om "Idol". Förståss. Än så länge (förmodar jag) så är det väl auditions för hela slanten, men sen kommer alla osmakliga uppträdanden av alla de slag. Det är då det händer.
Idol-deltagare som just klivit av scenen, fått ris, en dos skit och ev lite ros från juryn, ställer sig framför kameran och gör det där "rösta-på-mig"-tecknet. De kisar lite med ögonen, visar lite tandrad, tittar käckt bedjande in i kameran och så kommer det: Dom formar handen som en lur och för den till sitt öra. Det betyder: Lyft luren och ring! Varenda en av de där Idol-typerna gör det där "rösta på mig"-tecknet och det gör mej mastodonthavererad att se det. Jag får lust att än en gång hämta det där skohornet, hoppa in genom plasma-tv´n och spanka dom små vokalkräken till medvetslöshet.
"Du behöver ju inte titta" säger vän av ordning. JO, JAG MÅSTE. DET GÅR JU INTE UNDVIKA!! Jag svär högt för mig själv när jag ser det. FAN, skriker jag, och sen skriker jag HELVETE och sen glömmer jag allithop.
Ibland irriterar jag mej även på par som har gemensam mailadress.
Jag sitter som en gubbe och smågnäller i det tysta. Emellanåt tänker jag svordomar, eller muttrar nåt ohörbart. Det brukar pågå tills den andra delen i min schizofrena personlighet hämtar det långa skohornet, av metall, och piskar uppfordrande på ena skinkhalvan, och tvingar mej att sluta med knorrandet.
Idag kom jag på mej själv med att irritera mej på nåt som inte hunnit bli, men som kommer. Det handlar om "Idol". Förståss. Än så länge (förmodar jag) så är det väl auditions för hela slanten, men sen kommer alla osmakliga uppträdanden av alla de slag. Det är då det händer.
Idol-deltagare som just klivit av scenen, fått ris, en dos skit och ev lite ros från juryn, ställer sig framför kameran och gör det där "rösta-på-mig"-tecknet. De kisar lite med ögonen, visar lite tandrad, tittar käckt bedjande in i kameran och så kommer det: Dom formar handen som en lur och för den till sitt öra. Det betyder: Lyft luren och ring! Varenda en av de där Idol-typerna gör det där "rösta på mig"-tecknet och det gör mej mastodonthavererad att se det. Jag får lust att än en gång hämta det där skohornet, hoppa in genom plasma-tv´n och spanka dom små vokalkräken till medvetslöshet.
"Du behöver ju inte titta" säger vän av ordning. JO, JAG MÅSTE. DET GÅR JU INTE UNDVIKA!! Jag svär högt för mig själv när jag ser det. FAN, skriker jag, och sen skriker jag HELVETE och sen glömmer jag allithop.
Ibland irriterar jag mej även på par som har gemensam mailadress.
Typ [email protected] . Vad är det för sorts trasiga själar som som måste "sitta ihop" så till den milda grad?
Jante, goodbye
Jag ville bara säga det.
Jag kan säga det igen.
Jante, goodbye..
Jag? Jag är fan jättebra på allt.
Eller i alla fall inte sämre än någon annan.
Jag duger. Mer än väl.
Fast jag är rätt kass på ryska.
Kan skåla.. That's it.
Knyppla kan jag inte heller.
Eller spela nyckelharpa.
Men annars så.
Bluebird
there's a bluebird in my heart that
wants to get out
but I'm too tough for him,
I say, stay in there, I'm not going
to let anybody see you.
Charles Bukowski
På väg mot smartness
Jag kan skönja ett mönster i mitt intag av föda.
Mönstret kan sammanfattas med ett ord: Fisk.
För att tydliggöra sammanhanget så redovisar jag följande,
med förankring fr förra veckan:
- Lunch onsdag: Sushi
- Lunch torsdag: Sushi
- Lunch fredag: Sushi
- Middag fredag: Gravad lax
- Middag lördag: Laxpasta
- Middag söndag: Rökt lax
- Lunch måndag: Rökt lax + laxpasta
Det sägs att man blir intelligent av fisk...
Mensa, here I come.
Mönstret kan sammanfattas med ett ord: Fisk.
För att tydliggöra sammanhanget så redovisar jag följande,
med förankring fr förra veckan:
- Lunch onsdag: Sushi
- Lunch torsdag: Sushi
- Lunch fredag: Sushi
- Middag fredag: Gravad lax
- Middag lördag: Laxpasta
- Middag söndag: Rökt lax
- Lunch måndag: Rökt lax + laxpasta
Det sägs att man blir intelligent av fisk...
Mensa, here I come.
Bored
Jag har haft en väldigt trevlig dag, en toppensöndag. Faktiskt.
Satt och solade på balkongen, promenerade, käkade middag på restaurang. Möjligtvis blev det för mycket av det goda, för nu sitter jag här och är monumentalt uttråkad. Bortskämt uttråkad.
Sanningen är att jag är så otåligt uttråkad att jag måste tejpa upp mungiporna för att inte se ut som jag har fått dubbelsidig ansiktförlamning av tristessen.
Så nu sitter jag här och tejpar kinder.. Vad gör du ?
Gay-O-meter
En kamrat skickade en test på "hur gay man är".
Naturligtvis blev jag nyfiken.
Det kan ju vara så att jag gjort nåt misstag...
Resultat: 78% gay. Det duger...
Du kan testa du också. Klicka här.
"Den lilla staden vid havet" i smått format
1234567 Tysta leken börjar nu
- - - - - - - - - - - - - -
The pasta from hell
Ska man dra slutsatser, via bekantas reaktioner och en del annat, om mej och mitt "exx" relation så måste vi ha varit "the couple from hell". Jag håller väl inte med fullt ut, men må så vara, vi lyckades iaf med två (2) saker under alla år.
1. Vi skaffade en fantastisk liten hund.
2. En sjukt god pasta improviserades fram vid ett tillfälle.
Det var inte igår jag gjorde den senast, men idag var det dax.
Den blev precis lika god som när den gjordes första gången.
Det här är "The pasta from hell"
- Lax (valfri mängd. Stek den i typ stora tärningar)
- En näve färsk basilika (hackad).
- Ett gäng soltorkade tomater (strimlade)
- Ca 20 Kalamata-oliver (hackade)
- En burk Craime Cuisine (tomat/örter)
- Färskpasta
- Fetaost
- Tomater (skivade)
- Ruccolasallad
Do like this:
- Stek laxen och koka pastan som vanligt.
- Häll upp pastan i en skål.
- Rör ner Craime Cuisine i pastan.
- Blanda i oliver, basilikan, oliverna och dom soltorkade tomaterna.
- Sist ska laxen också ner i pastaröran.
- Servera med ruccolan och dom skivade tomaterna
- Fetaosten kan antingen blandas ner i pastan eller serveras m salladen.
- Ett gott vitt vin rekommenderas som sköljmedel.
Det var det hele. Ät!!
Generad
Jag läser inte bara min egen blogg. Jag läser andras bloggar också. Jag har ett helt gäng med favoriter som jag alltid återkommer till. Emellanåt så hamnar jag på bloggar som jag inte förstår mej på. Linda Rosings blogg är ett exempel på en riktigt dålig blogg, men trots det så har hon massor med läsare. Men okej då...
Man ska inte kasta spjut i radhus, men ändå...
Man ska inte kasta spjut i radhus, men ändå...
Nyss råkade jag av en slump hamna på en blogg som gjorde mej generad. Festfixaren (eller vad han nu är) Micke Brinkenstjärnas blogg är så dåligt skriven, och så självgod, så jag rodnar och hulkar i ett och samma andetag.
Se eländet här.
22.50
Har haft en trevlig kväll.
Har umgåtts med en god vän. Ätit och druckit gott.
Nu sitter jag och sippar vitt. Lyssnar på musik och surfar.
Har fortfarande trevligt.
Men det är ändå nåt som saknas.
Eller är det "nån" som saknas?
Kan inte bestämma mej.
Om lördag
Helt underbart!
Dom två senaste helgerna har det varit fullt upp. Dom senaste veckorna på jobbet har varit samma sak. Den lilla fritid som funnits däremellan har inte heller varit typ ryggläge. Därför var det makalöst skönt att igår, helt ensam, bara sjunka in i sömn redan vid 21-tiden. Vaknade vid midnatt, drack ett glas vitt, snackade på msn och sedan somnade igen för att vakna upp lördag förmiddag och känna mej lugn och hyfsat utvilad.
"Anrättningen" kryddades med ett samtal med världens bästa Madde, promenad med världens bästa Frallan (the dog) och sedan blir det träff med lika mycket "världens bästa" vänner från Stockholm och efter det middag med, ännu en världsbästa, Peter. Har sedan för avsikt att softa för mej själv resten av kvällen. Känns som om livet återvänder.
Ps. Eftersom jag är så förnöjsam så vill jag passa på att tacka Ullis, Stefan E, Karin och en del andra för fina kommentarer, och er alla för återkommade (?) vister på min blogg. Love ya´ll.
Dom två senaste helgerna har det varit fullt upp. Dom senaste veckorna på jobbet har varit samma sak. Den lilla fritid som funnits däremellan har inte heller varit typ ryggläge. Därför var det makalöst skönt att igår, helt ensam, bara sjunka in i sömn redan vid 21-tiden. Vaknade vid midnatt, drack ett glas vitt, snackade på msn och sedan somnade igen för att vakna upp lördag förmiddag och känna mej lugn och hyfsat utvilad.
"Anrättningen" kryddades med ett samtal med världens bästa Madde, promenad med världens bästa Frallan (the dog) och sedan blir det träff med lika mycket "världens bästa" vänner från Stockholm och efter det middag med, ännu en världsbästa, Peter. Har sedan för avsikt att softa för mej själv resten av kvällen. Känns som om livet återvänder.
Ps. Eftersom jag är så förnöjsam så vill jag passa på att tacka Ullis, Stefan E, Karin och en del andra för fina kommentarer, och er alla för återkommade (?) vister på min blogg. Love ya´ll.
Pillergubbe
Jag har aldrig varit nån förespråkare för mediciner, typ äta tabletter i parti och minut (om det inte är helt nödvändigt). Men häromsistens, då jag efter massa skitgrubblande mådde som mus på en kattfabrik (hmm), så började jag fnula på om inte nåt litet antidepressivt piller skulle kunna göra susen.
Mina tankar föll på ett en sort som heter Tifisertal. Enligt rykten ska medikamentet ifråga vara mycket bra. Som den faktasökande individ jag är så sökte jag, och fann, en del goda vetskaper. Jag läste bl.a om biverkningar. Det var framförallt en av biverkningarna jag föll för: Självmordstankar.
Om en småtrist effekt av ett antidepressivt medel är att man plötsligt får självmordstankar så kan det väl inte vara särskilt bra. Eller..? Det här oroar mej just nu
Fisk med ris
Idag käkade jag lunch med ett gäng kamrater på jobbet. Innan själva intagandet av maten, som f ö var Sushi, så var vi tvungen att inhandla densamma (en liten småtråkig bieffekt). Medans vi väntade så småpratade jag med min kompis Karin. Hon är en trevlig person och vi har genom åren både festat och jobbat ihop. Hon tillhör den skara som med jämna mellanrum både läser och kommenterar här på bloggen.
När vi stod där och småpratade, i väntan på "fisk med ris", så sa Karin: Jag sa till Peter häromkvällen att jag lär känna dej bättre via bloggen än i verkligheten.
Kan det verkligen vara så? Måste fundera på det. Också.
När vi stod där och småpratade, i väntan på "fisk med ris", så sa Karin: Jag sa till Peter häromkvällen att jag lär känna dej bättre via bloggen än i verkligheten.
Kan det verkligen vara så? Måste fundera på det. Också.
Bloggtorka
Mycket nu, hela tiden... Inte på bloggen, men på alla andra plan.
Återkommer snaaaart.
Idag är det fredag. Minsann.
Ordföranden har ordet
Ibland är mitt jobb väldigt intressant.
Andra dagar är det inte alls lika spännande.
Idag är en sån dag.
Idag är det torsdag.
Andra dagar är det inte alls lika spännande.
Idag är en sån dag.
Idag är det torsdag.
Eufori
Sail away
Sätter på "Sail away" med David Gray
Slungas tillbaka.
Till "tider som inte är". Till vintern. Till sommaren. Till vår, till höst. Inuti.
Hur jag var fast i nåt jag inte visste hur jag skulle ta mej ur. Mitt liv.
Jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Jag visste bara att jag måste.
Ta mej ur.
Det var egentligen inget fel. Men det var nåt som måste ut. Jag måste ut.
Ur mej själv. Lämna mej bakom mej. För en stund. Se mej utifrån.
Varför var jag inte lycklig? Eller var jag det?
Vad var fel? Vad var rätt?
Jag kastar mej nerför. Utför. För första gången i mitt liv så vet jag inte.
Har inget självklart mål. Ingen klar mening. Vet bara att nåt måste göras.
Och egentligen är det ju därför jag är här, därför jag valt att "titta in" i mej själv.
Jag har behov av att komma underfund med mej själv.
Jag rasar och tar mej upp. I alla fall på knä. Och inser att det kanske är så här det är.
Ingen mening.
Inget mål.
Bara jag.
Och förhoppningsvis nån att dela det med.
Kanske. Någongång.
Bra så.
Slungas tillbaka.
Till "tider som inte är". Till vintern. Till sommaren. Till vår, till höst. Inuti.
Hur jag var fast i nåt jag inte visste hur jag skulle ta mej ur. Mitt liv.
Jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Jag visste bara att jag måste.
Ta mej ur.
Det var egentligen inget fel. Men det var nåt som måste ut. Jag måste ut.
Ur mej själv. Lämna mej bakom mej. För en stund. Se mej utifrån.
Varför var jag inte lycklig? Eller var jag det?
Vad var fel? Vad var rätt?
Jag kastar mej nerför. Utför. För första gången i mitt liv så vet jag inte.
Har inget självklart mål. Ingen klar mening. Vet bara att nåt måste göras.
Och egentligen är det ju därför jag är här, därför jag valt att "titta in" i mej själv.
Jag har behov av att komma underfund med mej själv.
Jag rasar och tar mej upp. I alla fall på knä. Och inser att det kanske är så här det är.
Ingen mening.
Inget mål.
Bara jag.
Och förhoppningsvis nån att dela det med.
Kanske. Någongång.
Bra så.
Omprioritering
Ja, jag säger då det...
En varningslampa i bilen gjorde gällande att det var dax att uppsöka en bilverkstad.
Väl på plats hos farbror bilmeken så var det inget fel på bilen. Typiskt irritabelt.
Det fina i kråksången var ju att det inte kostade nånting = Inte längre irritabel.
När inga pengar slösats på billagning så är dom ju liksom "över". Get it?
Därför styrdes den f.d trasiga bilen (numer den hela) till det stora köpcentret.
Där inhandlades:
1 st klocka, ny soffkudde & filt, 8 st nya vinglas samt en ny parfym (denna gång
av beprövat märke, utan migränkick), 6 flaskor vin och 3 dito champagne.
Med facit i hand hade det blivit billigare med en bilreparation, men oj så mycket
roligare det känns.
En varningslampa i bilen gjorde gällande att det var dax att uppsöka en bilverkstad.
Väl på plats hos farbror bilmeken så var det inget fel på bilen. Typiskt irritabelt.
Det fina i kråksången var ju att det inte kostade nånting = Inte längre irritabel.
När inga pengar slösats på billagning så är dom ju liksom "över". Get it?
Därför styrdes den f.d trasiga bilen (numer den hela) till det stora köpcentret.
Där inhandlades:
1 st klocka, ny soffkudde & filt, 8 st nya vinglas samt en ny parfym (denna gång
av beprövat märke, utan migränkick), 6 flaskor vin och 3 dito champagne.
Med facit i hand hade det blivit billigare med en bilreparation, men oj så mycket
roligare det känns.
Här sitter jag som Ernst
Här sitter jag och försöker känna in vad jag egentligen vill. Mina flyttplaner från den lilla staden vid havet är långt framskridna, men till vad jag flyttar har jag ingen aning om. Inte just nu.
Var i Stockholm (som är ett av alternativen), igen, häromdagen, och jag försökte som Ernst Kirchsteiger att "känna in" stan. Jag lyckades sådär...
Ibland känns det så rätt, ibland så fel. Kan tycka att stora städer saknar själ, men samtidigt är t.ex Sthlm som en samling med upplevelser, men på nåt vis utan sammanhang. Jag blir glad och besviken i ett och samma andetag. "Inte ska du bo i Stockholm". Jag hör vad dom säger och vill motbevisa alla som dissar hufvudstaden, men hur jag än försöker så går det inte, men lyckas inte med motsatsen heller.
På väg hem i bilen, efter att ha lämnat alla vänner, sätter jag på bilstereon. Och då händer det. Innan jag ens hunnit ut ur stan. I en skön mood drar Sam Sparro igång "Black & Gold". I drygt tre minuter känns det som att jag är ett med med Stockholm, att jag fattar lite vad staden handlar om. Nästa låt är "Only heart" med John Mayer. Det lilla samförstånd jag haft med staden försvinner med ens. Fråga mej inte hur, eller vad låtarna betydde i sammanhanget.
Dags att åka hem.
Eller i alla fall dags att åka dit jag bor.
Till den lilla staden vid havet.
Var i Stockholm (som är ett av alternativen), igen, häromdagen, och jag försökte som Ernst Kirchsteiger att "känna in" stan. Jag lyckades sådär...
Ibland känns det så rätt, ibland så fel. Kan tycka att stora städer saknar själ, men samtidigt är t.ex Sthlm som en samling med upplevelser, men på nåt vis utan sammanhang. Jag blir glad och besviken i ett och samma andetag. "Inte ska du bo i Stockholm". Jag hör vad dom säger och vill motbevisa alla som dissar hufvudstaden, men hur jag än försöker så går det inte, men lyckas inte med motsatsen heller.
På väg hem i bilen, efter att ha lämnat alla vänner, sätter jag på bilstereon. Och då händer det. Innan jag ens hunnit ut ur stan. I en skön mood drar Sam Sparro igång "Black & Gold". I drygt tre minuter känns det som att jag är ett med med Stockholm, att jag fattar lite vad staden handlar om. Nästa låt är "Only heart" med John Mayer. Det lilla samförstånd jag haft med staden försvinner med ens. Fråga mej inte hur, eller vad låtarna betydde i sammanhanget.
Dags att åka hem.
Eller i alla fall dags att åka dit jag bor.
Till den lilla staden vid havet.
När humor är som sämst
Mailkorrespondens mellan Tv-man (Erik) och Radio-man (Magstar) en helt vanlig dag då radiomannen vill att tv-mannen medverkar i ett panelprogram. Tv-mannen ber Radiomannen att även tidningsmannen (Björn) ska få vara med. "Vore bra för då kan vi spela tennis efteråt".
Radiomannen skriver:
Magstar låter meddela att eder tennispartner, Björn, också ämnar närvara vid torsdagens sammankomst å radiohuset i Sönnsvall./ Magstar
Tv-mannen svarar:
Fantastiskt! Se till att hålla oss borta från ev. kontorsmaterial bara, i den sinnestämning vi sannolikt kommer befinna oss i vid tillfället finns risk att vi... (trumvirvel) tar alla gem (cymbal).
Radiomannen replikerar:
Den där var nästan lika dålig som mitt skämt i samband med programpunkten Läslust.
"I Thailand har dom inte pocketböcker, där har dom Phuket-böcker". Det vara bara jag som skrattade.....
Tv-mannen svarar igen:
"Phuket-böcker" tyckte jag var kul! Min var enormt mycket sämre. Dessutom gammal, sliten och stulen. Jag lovar att ALDRIG dra den i radio. /sign. "Men det var ändå roligt att komma fram"
Sådan husse... Nope
Varje dag går jag promenader med Frank, min hund. Ofta möter vi andra flanörer som utbrister typ: "Åå vilken söt och fin hund".. Jag replikerar snabbt: "Sådan husse, sådan hund" . Jag förstärker repliken med ett leende.
Det som möter mej är oförstående blickar.
Det som möter mej är oförstående blickar.
Gärna hjärna
Jag har tagit del av forskning som visar att man ska lära sej tre (3) nya saker varje dag för att hålla hjärnan i trim.
Nu har det gått två dagar och jag kan inte komma på att jag lärt mej en endaste grej. Jag har iofs kommit på att "Skräckväldet" i Frankrike pågick 1792-94 och att Pontus Platin kom 8:a i Melodifestivalen 1979 med låten "Nattens sång", men det känns inte som att det är nåt nytt, snarare nåt jag redan visste, men som helt plötsligt bara uppdaterades, liksom flöt upp till ytan. Tror inte det gills..
Nu har det gått två dagar och jag kan inte komma på att jag lärt mej en endaste grej. Jag har iofs kommit på att "Skräckväldet" i Frankrike pågick 1792-94 och att Pontus Platin kom 8:a i Melodifestivalen 1979 med låten "Nattens sång", men det känns inte som att det är nåt nytt, snarare nåt jag redan visste, men som helt plötsligt bara uppdaterades, liksom flöt upp till ytan. Tror inte det gills..
Hairylujah
Innan jag fyllde 30 var jag slät som en barnrumpa, åtminstone på kroppen.
Efter 30 började jag få hår på magen och bröstet. Det blev som en andra pubertet.
Häromåret så kom pubertet nr. 3.
Nu var det axlarnas tur. Hur småläbbigt är det inte att få hår på axlarna, och hur svårt är det inte att raka sej där när man är vig som ett kylskåp?
Nu har pubertet nr.4 gjort entré!! Ordet "Välkommen" känns förmätet.
Den här gången är det näsborrarna och öronen som börjar bli anfrätta av diverse strån.
Vad är det som händer!!??
Om det nu är så att pälsfragmeneten måste göra sej påminda, varför växer det inte ex på framsidan av låren, där det hade varit enkelt att avlägsna uppkomsten? Varför växer det hår överhuvudtaget? Ska jag vaxa axlarna? Frågorna hopar sej. Har ni några raka svar att ge mej så hyvla över dom.
Efter 30 började jag få hår på magen och bröstet. Det blev som en andra pubertet.
Häromåret så kom pubertet nr. 3.
Nu var det axlarnas tur. Hur småläbbigt är det inte att få hår på axlarna, och hur svårt är det inte att raka sej där när man är vig som ett kylskåp?
Nu har pubertet nr.4 gjort entré!! Ordet "Välkommen" känns förmätet.
Den här gången är det näsborrarna och öronen som börjar bli anfrätta av diverse strån.
Vad är det som händer!!??
Om det nu är så att pälsfragmeneten måste göra sej påminda, varför växer det inte ex på framsidan av låren, där det hade varit enkelt att avlägsna uppkomsten? Varför växer det hår överhuvudtaget? Ska jag vaxa axlarna? Frågorna hopar sej. Har ni några raka svar att ge mej så hyvla över dom.
Genombrott/Sammanbrott
Som om jag inte vore tillräckligt trött ändå.
Jag har ju berättat att jag börjat träffa en personlig coach/terapeut. Ikväll var det dax för ännu en mental kölhalning, eller snarare: Idag blev det en mental kölhalning. Efter en timmes samtal så "trycker hon på knappen". Hon plockar fram essensen till varför jag agerar som jag gör, varför jag behandlar mej själv som jag gör. Jag rasade rakt ner i en avgrund.
Nu borde jag givetvis bjuda in er i mitt allra innersta. "Har man sagt A, ska man säga B".
Men trots allt så är det här "bara" en blogg. Därför stannar jag här.
Men eftersom det ändå är nåt "viktigt" som blottats, så ville jag säga det lilla jag sagt.
Måhända bjuder jag in er lite djupare i mitt liv när det känns "rätt".
Följ magkänslan, döda hjärnspöken.
Må er nödvändiga skönhetssömn infinna sej. G´natt friends.
Jag har ju berättat att jag börjat träffa en personlig coach/terapeut. Ikväll var det dax för ännu en mental kölhalning, eller snarare: Idag blev det en mental kölhalning. Efter en timmes samtal så "trycker hon på knappen". Hon plockar fram essensen till varför jag agerar som jag gör, varför jag behandlar mej själv som jag gör. Jag rasade rakt ner i en avgrund.
Nu borde jag givetvis bjuda in er i mitt allra innersta. "Har man sagt A, ska man säga B".
Men trots allt så är det här "bara" en blogg. Därför stannar jag här.
Men eftersom det ändå är nåt "viktigt" som blottats, så ville jag säga det lilla jag sagt.
Måhända bjuder jag in er lite djupare i mitt liv när det känns "rätt".
Följ magkänslan, döda hjärnspöken.
Må er nödvändiga skönhetssömn infinna sej. G´natt friends.
Borta bra, men hemma bäst...
Fördelar med rökning
Den minnesgoda bloggläsaren kanske kan dra sej till minnes att jag slutade röka för ett år sen. Den lika minnesgoda bloggaren kanske också minns att jag, efter 11 månaders rökuppehåll, tog mej ett återfall. Återfallet drar ut på tiden. Det handlar om ett utökat feströkande. Det är nationalteaterns gamla dänga "Livet är en fest" som gör att jag i tid och otid kan motivera ett bloss med ovan nämnda motivering: "Jag feströker".
Det är f.ö ingen hejd på min kreativitet när det kommer till anledningar för att blossa. Jag har (som vanligt) funderat och kommit fram till att det finns massor av fördelar med rökning. Jag har listat några av fördelarna så att även du ska kunna bestämma dej, och börja så snart som möjligt, om du inte redan gjort det.
10 Fördelar med rökning:
- Cool blick.
- Djup sensuell stämma.
- Röken håller flugor och mygg på avstånd.
- Liten lungvolym. Använder inte upp luften för andra.
- Intellektuell kroppshållning.
- Sänker stress och minskar därmed risken för hjärtinfarkt.
- Solidarisk. Bidrar med mycket pengar till statskassan.
- Lägger inte beslag på dyra ålderdomshemsplatser.
- Händerna upptagna (petar inte i näsan).
- Rökare köper fler cigaretter än icke-rökare.
Trasig
Ordet "trasig" passar inte bara in på min fejk-Rolex...
Som "Uffen" kommenterade förra inlägget: En veckas vila på jobbet för att orka med nästa helg. Ungefär så. Det är måndag med allt vad det innebär. Let´s work it, babes.
Som "Uffen" kommenterade förra inlägget: En veckas vila på jobbet för att orka med nästa helg. Ungefär så. Det är måndag med allt vad det innebär. Let´s work it, babes.
