magstar

Jag erkänner.. Jag finns på Facebook.. Det är med Facebook som det var med Bingolotto på Lokets tid, dvs ingen sa att dom spelade, men jättemånga gjorde det. Alla jag pratar Facebook med verkar skämmas litegrann, men ändå är dom där.. Detsamma gäller mej.. Jag vill inte, jag tycker det är omständligt, men jag ÄR DÄR !!

Det mesta med Facebook irriterar mej, men det jag tycker är nice är att jag återknutit en del bekantskaper med folk jag inte träffat på länge. Andra personer, som jag inte trodde var annat än perifiera har via Facebook blivit nåt mer. Men att kalla varandra "friends" (vänner) är väl lite övermaga ändå.. Vänskap är väl ändå lite mer djuplodande än att den uppstår bara av att "adda" nån..  Min "sanning" är väl ungefär såhär vad gäller rangordning i leden:

* Broder, typ blodsband..
* Nära vän
* Vän
* Bekant
* Bekants bekant
* Facebook-friend
* Byter blick på stan

Det är ganska långt ner på skalan som en Facebook-friend återfinns, men som sagt: Jag är en av dom..