magstar

Jag har inget att skriva om, men skriver ändå. Skriva kan man ju alltid göra, men jag menar skriva nåt vettigt. En del av er tycker säkert att jag sällan eller aldrig skriver nåt vettigt, och så kanske det är, men nu är det i alla fall skiftbyte i ordfabriken. Det händer inte mycket, det händer lite på gränsen till inget alls. På ordbarrikaden intet nytt. Tror ni fattar.

Trots beklagandet (eller vad det nu är) så händer det åtminstone en del. Saker som inte berättats, som inte formulerats i ord än. De smyger runt i gångarna i mitt undermedvetna och petar i hjärnhalvorna i väntan på att få komma till tals. Det är tankar om livet, kärlek, bristen på kärlek, situationer som ska hanteras osv osv. Långa nätter av samtal. Uppvaknanden. Insomnanden. Det finns saker att skriva om, men de kräver lite koncentration, fokus, och hantverk. De kan inte bara slängas fram.

Tills dess får de grunda tankarna hålla låda. Som vanligt. Med hög röst gör de sig påminda om att livets svåra alltid går hand i hand med tramsiga samtal om ingenting, tvättider och kokt korv med bröd från Statoil.