magstar

Nej, nej, nej... Detta får inte ha hänt, men det har hänt...
En kamrat, som är endast ett fåtal yngre än jag, blev anmodad att visa leg på Systembolaget av en söt kille (sa han). Jag försökte givetvis genast komma på nåt spydigt att säga till honom men det gick inte. Det finns ju inget som kan förminska en sådan sak. Satanshelvetsjävlaskit. Istället lät jag bara en våg av simpelt, billigt avund skölja över mig. Den jäveln. Han levde just min dröm.

Jag har alltid velat få legitimera mig på systemet. Alltid. Jag har alltid velat få uppleva den underbara misstron om att jag inte är gammal nog för att handla rusdrycker. Jag minns dagen jag fyllde 20 och malligt gick ner till Systembolaget i gamla Härnta. Jag lastade upp en flarra Kir och en kvarting Brännvin special (vem dricker Brännvin special egentligen?) och väntade spänt på att få bitchslappa tanten i kassan med mitt leg. Men frågan kom inte. Hon synade mig inte ens. "Var det bra så", var allt hon sa. Och inte en endaste gång har jag fått frågan sedan dess. Det känns för jävligt. FÖR JÄVLIGT!

Jag har försökt se nervös ut, flackat med blicken och tittat skyldigt på dem. Jag har gått till såväl ung som gammal kassapersonal, gärna med en tendens till synfel, och ibland har jag nästan trott att de ska fråga mig. Men det har de aldrig gjort. Jag har under årens lopp tvingast acceptera det faktum att jag aldrig kommer få uppleva den där ynnesten att "tvingas" visa mitt körkort. Tiden är ju inte på min sida direkt. Tvärtom.

Mitt sista desperata försök får bli att köpa mig en t-shirt med Twillight-motiv och börja handla Blue Nun, cider och alkoläsk.