magstar

I ett desperat försök att pigga upp den lönnfete radiomannen (undertecknad) så besöktes idag ett badhus. Badhus skiljer sig inte så mycket från världen utanför, man får se både det ena och det andra. Bl.a så var det en kille, en glidare, som gick runt och spände sig. Hans kropp påminde om Edward Nortons i "American history X", eller kanske ännu mer om Brad Pitts kropp i "Fight Club". Killen ifråga var, kan man lugnt säga, en sådan som man helst vill slippa se när man själv är där i hopp om att åtminstone lyckas bli mera fit än björnen Baloo i "Djungelboken".

En stund senare såg jag honom igen. Den här gången i duschen. Me don´t like. Han stod i duschen mitt emot mig och hans magrutor var som ett stort hån mot alla oss som kämpar med med våra bumbibjörnskroppar formade på kontor och i soffor och inte på gym.

Min vana trogen så tittade jag inte bara på magrutorna. Jag såg mer än så. Jag tittade neråt och såg... Ja, jag säger då det... Den här killen kan äta åtta mosbrickor med räksallad utan dåligt samvete, men han hade också begåvats med en förhud from hell! Det må låta ekivokt, men det är sanningen. Jag skojar inte. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande, och jag har sett en del, jag lovar. För tydlighetens skull: Det är inget fel med förhud. Jag har en själv, men den här killen skulle kunna förse en tillverkare av mobilfodral med råvara under iaf ett halvår. Typ.

Alltså. Av nån konstig anledning så var glädjande på nåt sjukt sätt. Kanske skadeglädjande. Jag kände liksom att jag ogillade honom lite mindre efter det.