magstar

Häromdagen berättade jag om mitt badhusbesök och den spännige killen med mycket förhud. Men jag berättade inte allt. Här kommer fortsättningen.

Min plufsiga och skamfyllda kropp har förutom en del medicinska blesyrer också länge haft en djuplodande romans med transfetter och andra dåligheter. Jag hyser fortfarande vissa tvivel på om det ens är möjligt att bli kvitt en soffkropp som min. Den har ju gjort sig ganska hemmastadd utanpå mitt skelett. Men här kommer alltså "Badhuset, del 2" som ändå gav min motivation en kickspark som hette duga.

I det klorluktande huset med vatten såg jag inte bara killen nämnd här ovan. Det var inte han som  motiverade. Istället så var det en äldre man, för att inte säga gubbe, på runt 70 år, med samma generösa och cylinderformade design på midjepartiet som jag. Men till skillnad från undertecknad (som har ett par ganska snygga badbyxor) hade han även den dåliga smaken att bära små korta shorts (tänk Stefan Holm) uppdragna upp över magen och såpass högt att hans avsomnade skinkor särade sig som klyftorna på en övermogen apelsin. Vojne-vojne. Men det var inte det som skrämde mig. Han var nämligen även extrautrustad med ett par frodiga manboobs, dvs bröst, stora nog för att en yppig kvinna i en tavla av Anders Zorn skulle rodna vid dess åsyn. Vid varje stegrörelse ner mot bassängen så flappade det till som vingslaget på en stressad duva. Jag tänkte: "Inte jag. Hellre dör jag".

Mycket har jag tvingats acceptera när det kommer till min kropps förfall, men så slappa mansbröst är inte en med på den listan. Beach 2019 - Here I come!