magstar

En gång var jag expert.. Ni vet sådär på riktigt..
Det hela utspelade sej i den elitistiska radiokanalen P1.. Det var i surströmmingstider och programmet "Meny" skulle avhandla nyss nämnda sura (jästa) fisk.. Man hade bjudit in två av Sveriges allra bästa kockar, det var Måns Ahlander och mega-kände Nils-Emil Ahlin. Tillsammans har dom bl.a gett ut en kokbok med bara strömmingsrecept. Men då stjärnkockarna ifråga inte var helt haj på den Ångermanländska delikatessen bjöd man in nån som är expert på området.. Man bjöd in mej !! Hur det gick till minns jag inte riktigt, men jag vet att jag gjorde ett reportage om surströmming och var väl därmed "expert"..

Tillsammans med stjärnkockarna satt jag och verkligen lät som om jag visste vad jag pratade om. Jag hade läst på och fick (med hjälp av mina skådistalanger) det hela att låta väldigt trovärdigt. Mot slutet, då vi i vanlig god ordning hunnit avhandla både "klämmor" och "lådor" så kom vi till drycken. Vad ska man dricka till surströmming ?? Öl, mjölk, lingondricka, snaps.. Det vanliga.. Inget ordinärt.. Känslan var sån att det var nu experten (dvs jag) skulle komma med det lite unika, det speciella, det som ingen hört förut.. Paniken närmade sej..
Det var då jag kom ihåg det.. Arbetskollegan Bosse hade vid nåt tillfälle nämnt att den grekiska drycken Ouzo passade som snaps till surströmming, det skulle (enligt Bosse) ge en pikant och smakfull brytning..

Genast plockade jag fram Bosses tips, gjorde om det till mitt eget och bedyrade smaksensationen som skulle uppstå.. Stjärnkockarna lystrade, sken upp och gillade uppenbarligen det dom hörde.. Min tid som expert var över. Jag belönades för min insats, tackades och åkte hem med min lögn i tryggt förvar..

Än idag, sisådär 10 år senare, har jag inte snapsat på Ouzo, varken till surströmming eller nåt annat, men om det är nån som gör det, låt mej ta del av hur det funkade...