magstar

Vaknade lite lätt misstänksam.. Tänk att jag aldrig bara kan acceptera saker eller bara "gå vidare".. Det ska vridas och vändas, det ska analyseras och grubblas.. Messade med en bekant igår som jag omnämnt (utan namn) i ett av mina inlägg. Han gillade min blogg, kallade den t o m för "bra och fyndig". Det gjorde mej naturligtvis gladlynt, och vem mår inte bättre då man blir gladlynt en tisdagkväll med fullmåne ?? Det han däremot inte gillade var att jag underförstått kallade honom "oärlig".. Eftersom det var precis vad jag kände när jag skrev så får det vara kvar, men lät honom förstå att jag skrev "i stunden" och att han borde veta vad jag egentligen tycker om honom vid det här laget.. Jag tror han nöjde sej med det..

Det som däremot bet sej kvar (eller snarare återkom) var hans sista sms.. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev i messet innan, men tror jag avslutade med "Var glad för det du har". Han svarade "Fina ord..". Just när det kom kände jag mej nöjd, men sen kunde jag inte låta bli att undra: Var det ironiskt ? Var det en passning "mellan raderna" som egentligen borde ha haft förlängningen: "... men lite handling, och inte hjälper det mej" (eller nåt sånt)..

Egentligen kanske det inte har nån betydelse längre, det får framtiden utvisa. Men.. Bäste "bekanting": Om du fortsätter läsa min fyndiga blogg, let me know.. Du vet att jag bara vill väl. Jag & Jesus bara är sånna...