magstar

Häromkvällen hade jag besök av ett par kompisar, ett par cineaster. Vi skulle glo på film tillsammans, seriös film..
Har ni sett en seriös film nån gång ? Det har ni förståss inte gjort, era obildade, lågt stående idioter. :-)
En riktigt seriös film, typ Bergman, är inte det minsta lik exempelvis en Die Hard-rulle (som jag iofs undviker). Det innebär att det liksom blir en konstig stämning.. Seriositeten avspeglar sej i både närvarande personer och i rummet. Känner igen känslan från när jag senast var på en dansföreställning. Det blir typ knäpptyst, nästan andäktigt, lite kyrkligt, medans det pågår.. S.k seriös film (och dans samt opera) är nämligen ofta ganska trist och ex Bergman kan roa, men också vara oändligt trist.. Mest psalmtempo och inte så mycket techno om man så säger.

Jag kom nämligen på mej själv med att sitta och tänka på annat, ja, typ hur det skulle vara att knulla med huvudrollsinnehavarens son eller om hon som spelade dottern nånsin kräkts galla. Tyvärr hann jag inte fantisera alltför mycket eftersom andra rollkaraktärer (typ fula tanter & gubbar) tog över och dödade mina viktiga funderingar.. Mina kamrater verkade inte alls lika disträ av innehållet i filmen...

Härnäst (under den "underhållande" filmens fortsättning) började jag fundera på uttryck som "kors i taket", "nu är det kokta fläsket stekt", "allt smör i småland" och deras uppkomst och vad dom egentligen betyder, det följdes av att jag försökte räkna ut hur mycket sperma det skulle bli om samtliga killar i kamratkretsen ejakulerade samtidigt.
En märklig tanke kan tyckas då spermaekvationer inte alltför ofta märks av i samhällsbilden. I vilket fall som helst så hjälpte det mej att förbli vaken och inte falla i djup tristesskoma..
Eller som pappa brukar säga: "Alla sätt är bra, utom dom dåliga"...