magstar

När jag inte är på topp så måste jag se dom små glädjeämnena som poppar förbi.. Det sägs ju att "det är dom små, små detaljerna som gör det", åtminstone sjöngs det så i en gammal dänga från forntiden... Dom stora detaljerna (såsom t.ex förra veckans skatteåterbäring) missar man ju inte, men det lilla, dvs detaljerna, måste man vara lite mer uppmärksam på för att dom inte av slentrian bara ska passera förbi, obemärkta..

Åter till saken.. Mitt humör och förhållande till omvärlden är ju som bekant (?) variabel.. Jag pendlar upp och ner mest hela tiden, skrattar, svär, skriker, lyssnar, ler osv på ett nästan obehagligt sätt.. Åtminstone obehagligt för mej enär (vem använder ordet "enär" mer än jag 2007?) jag sällan riktigt vet vilken dagsform jag har. Det är lite som ett lotteri...

Just nu, för att bli lite jämnare i känsloliv och humör, försöker jag se dom där små detaljerna, få balans.. Det är lite Carpe Diem-varning över det hela. "Fånga dagen och ta vara på den, lev nu, du har bara ett liv".. Jag lyckas ibland, ibland inte.. Emellanåt vet jag inte vad som är en detalj att glädjas åt. Som nyss t.ex.. Jag orkade inte gå ut och köpa lunch, hittade en överbliven macka sen frukosten som jag förgyllde med Bregott (extrasaltat) och ett par strängar med Kalles kaviar (original, utan äggränder).. Jag blev lite lycklig.. Tror jag.. Är en kaviarmacka en detalj att glädjas åt ?? Är en kaviarmacka ett sätt att fånga dagen ?? Jag undrar fortfarande.. Ett I-landsproblem..