magstar

Idag var det den sedvanliga utvärderingen av veckan..

Chefen: Magnus, du verkar gladare den här veckan..
Jag: Det är jag inte, men jag kanske kan ha nån fördel av att inte visa det.. (log pillimariskt)

Chefen: Men Magnus.. Är du arg ?
Jag: Inte särskilt.. Inte just nu, men jag kan ju bli..

Chefen: Varför det ?
Jag: För att det är min natur.. Ni får alla ta del av mina irritationer och min ilska, likväl som min glädje. Sån är jag.. Har jag anledning att vara förbannad så är jag det..

Chefen: Jag vet, men du är trevligare glad..
Jag: Jo, jag vet. Det stämmer in på dom flesta människorna i världen.

Chefen: Det har du iofs rätt i..
Jag: Din företrädare uppmuntrade mitt okonstlade förhållningssätt. Hon tyckte det var befriande med nån som "är sej själv" och inte tvekar att säga "sanningar" eller går bakom ryggen och viskar.. Hon menade att jag "drar alla över samma kam", hög som låg..

Chefen: Så då kan jag också vara rak och säga åt dej att vara glad.
Jag: Visst kan du, men det kommer inte att funka.. Du kan tala om för mej att jag är trevligare glad, men att "säga åt mej" att vara glad funkar inte. Då blir jag ännu surare/argare. Hade du varit Herreman för några hundra år sen, och jag en träl, så hade du kunnat säga åt mej att vara glad, men så är det inte. Men jag lyssnar på vad du säger.

Chefen: Men du är gladare än förra veckan...
Jag: Jag är jätteglad. Faktiskt...