magstar

Imorse kom arbetskamraten Maija kvittrande genom korridoren.. På sin finskbrutna svenska trallade hon ut det det glada budskapet "Jaag haar baakat moffins till er allesammans, tyckte ni behövde nåt smaskigt"..

Eftersom Maija är omtyckt, och muffins som regel gott, så blev stämningen god och uppsluppen..
Alla åt, ingen sa nåt..

Under förmiddagen började det viskas och fnissas.. T o m jag som inte är den mest framgånsrika viskaren väste några strofer. Sanningen var den att JAG HAR SMAKAT TROLLDEG SOM VARIT GODARE ÄN MAIJAS MUFFINS..

Under den resterande delen av dagen kunde den uppmärksamme medarbetaren se att i så gott som alla papperskorgar så låg det muffins med ungefär en tugga borta i varje.. Vissa av muffinsarna (kan man säga så?) gömdes i servetter eller under papper.. Maija var, och är, fortfarande glad..

Vid pass fem på eftermiddan stod jag vid kaffeautomaten. Maija kom, konstaterade 1) Att en muffins fanns kvar i en påse. 2) Att jag var där.. Hon sa: "Magnos.. Nu taar do den sista moffinen..".. Utan att vilja vara elak eller såra, men ändå vara något sånär ärlig sa jag: "Tack Maija, men jag har redan smakat, och jag tycker bättre om den klassiska varianten med socker i.." Hon tittade lite föraktfullt på mej och sa med bestämd ton: "Borttjämmda kottekris"..