magstar

Min tidsmaskin sätter på "Zion" med Lauryn Hill. Jag slungas tillbaka. Till sånt som varit..Inuti..
Hur jag var fast i nåt jag inte visste hur jag skulle ta mej ur. Mitt liv..
Jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Jag visste bara att jag måste. Måste ta mej ur..

Det var egentligen inget fel. Men det var nåt som måste ut.

JAG måste ut.
Ur mig själv. Lämna mig bakom mig.
Åtminstone för en stund. Se mej själv utifrån..

Varför var jag inte lycklig ?
Vad var fel ?

Jag kastade mig nerför.
Utför.
För första gången i mitt liv visste jag inte. Hade inget mål. Ingen mening. Visste bara att nåt måste göras.
Och egentligen är det ju därför jag är här. För att komma underfund med mig själv.
Jag har tagit mej upp igen. I alla fall på knä. Det räcker jävligt långt..
Inser att det kanske är så här det är.

Inget mål.
Bara jag. Jag..

Och kanske nån att dela det med. Känns inte så, bara kanske.. Gott så.