magstar

Det grubblas för mycket.. Jag grubblar för mycket.. Det får vara slut på grubbel nu..
Jag har tänkt för mycket på vad som ska göras, sägas och vad som ska skrivas.. Let it flow.. 
Varför hålla på och överanalysera och göra allting bra mycket svårare än vad det är ?

För så jävla svårt är det egentligen inte. Livet alltså. Är det nånting vi människor kan så är det att leva, även jag..Det är som en omedveten vana, det liksom finns där, djupt rotat inom oss. Livet. Och bara väntar på att komma ut. Det vill inget annat än att få springa fritt på i en park och jaga sin egen svans. Mitt ligger där nu på golvet framför mig och gottar sig i sol som skiner in genom stora fönster. Det ska nog bli bra det här. Jag måste bara ge honom ett ben att bita i. Eller ett grisöra. Det duger.. Just nu..