magstar

Så gott som varje dag efter hemkomsten från jobbet så lägger jag mej framför Tv´n en stund. Tillsammans med mej i soffan eller sängen finns min hund, Frank. Mönstret är detsamma varje dag. När jag lagt mej tillrätta kommer Frank upphoppandes, kopplar på den rabiesgalna looken och biter mej i tårna, i fingrarna, gör små utfall osv.. När "anfallet" är över så drar jag upp honom på min bröstkorg. Där ligger han på rygg och somnar inom 30 sekunder med benen spretande åt alla håll.. I vanliga fall är han inte sådär överförtjust i att bli fasthållen eller upplyft, men när han ligger på bröstkorgen så är det nästan som om han blir hypnotiserad. Han blir totalt lugn och stilla..

Det jag undrar över är vad Franks lugn (i det läget) beror på ? Jag tror och spekulerar i att mina hjärtslag försätter honom i ett livmodersliknande trans, att hjärtats slag tar honom tillbaka till ett fosterstadie i trygg, varm och lugn miljö. Egentligen spelar det ingen roll, men jag funderar ändå.. Han är löjligt söt iaf, om än ser lite crazy ut.. Sådan husse, sådan hund..