magstar

Det var det där med närminnet kontra långtidsminnet.
Det är helt galet, men jag kommer ihåg allihop. Nästan i alla fall. Alla släktingar, och liknande, till gamla "x", fd vänner osv.

Kanske mindre konstigt än det låter, eller inte... Jag vet inte... Jag kommer iaf ihåg dom allihopa. Vad som är mer oroande är att jag kommer ihåg deras födelsedagar. Nästan varenda en. Trots att jag inte längre, eller aldrig, skriver upp dom.

Grattis, grattis, gratulerar, jag har den äran, happy bithday, grattis, grattis, dra åt helvete, grattis, fuck u, grattis.
Hela året blir en påminnelse över kraschade förhoppningar och spruckna drömmar. Så är det med det...

Däremot har jag inget närminne.
Alls.
Senil.
Redan.
Grattis Magnus.