magstar

Jag har varit lite tyst idag (förutom mitt yrkespratande). Det är inte gårdagen som åsamkat min tysthet. "En kompis från förr" har fått en son alldeles nyss. Han ska döpas till Manne.
Manne var det jag kallades under en stor del av min barndom.
Jag är glad. Men lite tyst. Inte för att han ska döpas till Manne, men för att namnet får mig att slungas tillbaka i tiden. Till en tid som inte längre är. Det är väldigt länge sen jag var pojken Manne. Men ändå inte.

Till råga på allt spelar min Ipod "Forgive them father" med Lauryn Hill.
Det gör mej ännu tystare.