magstar

Alltså... Förra året den 19:e augusti hade jag, precis som den här gången och många ggr förr, namnsdag. Det är ingenting jag generellt firar särskilt mycket. Inte den här gången heller, sånär som på ett (el 2, el 3) glas vin med mej själv framåt skymningsdax. Men borde inte en moder komma ihåg sin sons namnsdag? Jag bara undrar...

Idag har jag mottagit 8 sms, 4-5 muntliga gratulationer och 3 kommentarer, här på bloggen, apropå min namnsdag. Men tror ni att min ömma moder kom ihåg mej? ICKE!! Det värsta är att hon glömde även förra året! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ta på mej martyr- kostymen. Jag beklagade mej högljutt. Det funkade. En inte helt oäven liten slant letade sej ner i min ficka, och slantar är inte att förakta.

Kontenta: Var (spelat) missnöjd. Är (inte spelat) nöjd.
Vem sa att man inte ska klaga??