magstar

Med jämna mellanrum försöker jag "ta tag" i mitt liv. Det är alltid samma del i mitt liv som spökar, dvs den orörliga kroppen och dess svällande. "Ta tagandet" består i att jag kliver upp, tidigare än jag annars skulle ha gjort, och beger mej ut på en morronpromenad i högt tempo. Resultatet brukar vara att jag kommer hem svettig, men nöjd, och upprepar proceduren ännu en morron. Men sen är det stopp. Tvärstopp!!

Nu är det dax igen. Efter mitt andra möte med terapeuten/coachen (tror hon snart slaknar inför den splittrade personligheten hon släppt in i sitt värv) så är "hemuppgiften" den här gången (bl.a) att ta mej själv på allvar och starta ännu en process. En fysisk. Mina redskap är motivation, resultat och afirmationer = vinst/välmående.

Oavsett vad jag vill uppnå så vore det väl skit om jag inte skulle kunna ta mej i kragen när det kommer till mitt eget välmående. Därför. Funkar det inte nu så ska jag samla stadens alla invånare och låta mej pryglas på torget med fyrahundrafemtio Foppatofflor, i skrikiga färger, av arga Svensson-figurer med mjukisbyxor och trivselmage.